Skärtorsdagen började med påskfrukost i köket.
Vi satt i kanske en halvtimme tillsammans och det får ändå räknas som rekord.
Sen bestämde vi middagen. Morfar skulle komma på förtidig påskmiddag.
Ställde fram hönan och fyllde den med godis.
Rullade hela familjen ned till Hallen i solen. Valde räkor, saffran och annat gott.
Vaktelägg
Eli ville titta på bläckfisken och piggvaren.
Jag köpte vaxblomma och tulpan till dukningen.
Stannade för att ta in kontrasterna av något mjukt organiskt och något kallt och hårt.
Pappa kom med påskägg. Alltid lika omtänksamt och estetiskt.
Det blev efterätt som ingen åt.
Skrapade trisslotter, jag vann!
Sen dukade jag, med servetter i glasen. Blev lika nostalgiskt fint som jag tänkt mig.
Kokade en risotto och skalade räkor.
Sen åt vi, lyssnade på valborgslåtar alldeles för tidigt och spelade spel.
Männen la sig och skvallrade en stund.
Så att jag och Harry kunde ta en kvällspromenad i solnedgången. Det mest gula den här påsken.
Det är märkligt att alla traditioner kring påsken lite försvunnit med mamma. Jag har inte kunnat sluta tänka på henne en minut. Vet inte om det är sorgen i att det inte längre finns någon större sammankomst eller att vi så tydligt ”krymt” som sammanhang sedan hon försvann.
Oavsett lät jag de där känslorna komma och det blev lite av en skör skärtorsdag.
Eli har börjat leka fantasilekar som involverar alla i familjen. Det är personligheter som bläckfisken, räkan, stora trollet och franske kocken. Vi hade nästan glömt bort den här perioden av föräldraskap. Men det är så himla fint när ögonen lyser upp och man riktigt ser att vi ÄR andra i hans ögon. Fantasi är magi.
Vi tog tag i att påskpynta. Plockade fram terracotta hönan och de blåsta glaskulorna till ljusstakarna. Jag tänkte att om man börjar pynta kommer kanske känslan till oss.
På lördagen kom grannarna över på pasta. Det är kanske det bästa med flytten att vårt sociala liv svällt igen. Jag svängde ihop en tonfisk, kapris, pecorino och citron pasta.
Harry hjälpte till med påskkänslan. Det blev körsbär, magnolia och någon obestämd kvist.
Jag har ramat in mina fototryck på statyer som jag köpte från Fridas Finds härom veckan och dom blev fina i serveringsgången.
En svart urna fick bli vas.
Fick en pree-teen i knät och njöt av varje sekund.
Vi valde påskägg och plockade ihop lite ljus, en vas och fjädrar.
Finns inget som heter minimalism vid högtider va?
Åt lunch på Max. Högt och lågt.
Kände mig helt färdigkittad. Lite samma känsla som inför jul. Minus musiken. Varför finns det ingen stämningsfull påskmusik. Blev vårkonserten från Berwaldhallen.
Sparkcykel på grus är väl ett vårtecken om något?
Städade undan alla lösa pryttlar inför dukningen och bäddade nytt.
Sen satte vi blommorna i vasen och väntade på att påskveckan skulle starta. Mer om den sen.
Kram
Jag vill börja blanda drinkar hemma, kanske för att vinet intas lite för lätt?
Det känns också som det snart är vår och då är fläder och citron, Campari och allt annat som man vill ha i en drink.
Vill aldrig klippa mig igen, känner att hästman är så det får bli. Går till midjan. Kanske är det sista gången i livet det går? Allt förvandlas till grått i hårbotten och snart är det väl kort medelåldersfrisyr som är enda valet. Men i mitt snart jättelånga hår vill jag ha hårspännen och clips som statement. Gärna diamanter, franska liljor och stor CC.
Nu börjar snart den mest intensiva jobbperioden på året. Sen är det att gasa ända in i juli. Jag ska inte klaga för jag lite älskar den här perioden när hela nästa läsår ska läggas. Men – är det nu jag skaffar den där filofaxen jag talat så länge om?
Min högra hand är ringlös. Det har jag lite känt varit härligt Iom att den andra varit full av förlovning och giftemål. Men nu ska jag börja leta efter en livskamrat till den högra. Kan ta ett tag. Tänker en stor och lite nästan vräkig sten i nätt hummerfattning.
Sist men inte minst vill jag gå på bio. Jag har inte vart på bio sen när? Och jag saknar det så. En tjejkväll i mörkret.
Kanske någon som vill starta bioklubb till hösten?
Vecka 13 var full av kontraster. Det hände saker mest hela tiden och jag vet inte vad det är med mitt inre men känner inte igen mig själv alls. Mina tankebanor och känslor spelar helt nya melodier. Inte alls säker på att jag gillar det.
Behövde titta på en påskpresent så slank in på Nordiska Galleriet. Minns när vi fick nästan all vår inspiration till huset här. Sen att vi inte hade råd med allt i orginal det är en annan sak. Men som inspirationsplats betraktad är det ett safe card.
Stövlar och slask, BFF
När vi talar om Nordiska Galleriet, så har dom så fina print/konst nu om man letar lättsam konst.
Efter lämningshetsen och mail på språng landade jag på en av mina favoritplatser i Stockholm.
Hade ett morgonmöte på Dagmar.
Det är så fint att det har blivit det plats jag önskade för oss med Dagmar. Vi valde det för vår bröllopshelg och det är så varje gång jag går förbi så drabbas jag nästan av kärlek och minnen. Förhoppningen är ju att det ska kännas så livet ut. En oas mitt i stan.
Jag försökte ta en töntig spegelselfie. Vet inte om man kan hålla på med dem så mycket längre? Är vi förbi det här.
John dök upp k bakgrunden med bäddning och Eli ville hoppa
Så jag fick ett rätt tillagt leende och kände att en grå tröja en tisdag kanske inte är inspiration alls?
Jag drog för skitvädre utanför och planerade påsken.
Eli har inte tagit sommartid på det sätt man kan önska. Det är som om alla rutiner kastats upp i luften och sen regnat konfetti över och svävat ut på helt orimliga platser. Precis lika illa som min metafor var är våran sömn. Men det blir tidiga morgonlekar i sängen.
Har letat efter ett tidningsställ som är exakt som det man sett skymta på Chateau Voltaire. Och så plötsligt hittade jag det, i mahogny och samma design som vårt butlers table och hunters table. Gav det till John i present. Men det är lika väl en gåva till mig själv, slipper bada runt i korsord som ligger slängda precis överallt.
Fortsatte mitt fåfänga projekt med att arbeta ihop min diastas utan att behöva lägga mig under kniven. Ska inte säga att det går så fått framåt men dom säger att det gäller att hålla i.
Mötte upp Alicia och åt lite sallad och ost, amt såg henne välja coola örhängen. Hon är allmänt cool på många sätt.
Det fanns en hel del att välja på, det är ju extra härligt när det är äkta diamanter.
Tog på mig päls och bälte. För jag skulle möta upp Sofia och gå på Max Mara för visning av vårkollektionen och dricka bubbel.
Det fanns en hel del att vila ögat på, särskilt den här oversized raffiabagen.
Men även ett nästintill perfekt Co set med paisly. Påminner om en Hermes scarf jag fått av Sofia. Skulle vilja para ihop till semestern.
Sen gick vi och åt på Riche för vi hade så mycket av avhandla. Hur kan man ha 8 år ihop och aldrig sluta prata. Det är blend det bästa som finns, de här kvällarna.
Jag tog även tillfället i akt att verkligen beskriva vad hon betyder för mig. Tycker alla bör göra det med sina vänner titt som tätt.
Resten av veckan var full vardag. Det är något som klämmer, något jag försöker formulera och få fram. Kanske kommer det snart- så att jag kan dela det. Tills dess blir det dom här lite introverta / extroverta inläggen men hälften hälften och ingenting sagt.
Hoppas ni är ok med ambivalensen.
Glad påskvecka.
Jag har sparat ned inspiration från Pinterest för att summera min drömpåsk. Vi har inga storslagna planer och inte heller gör det något. Jag är i en fas där min trötthet nått nya nivåer. Det är rutiner som krockar med rutiner och faser. Trotts och Preeteen att ta hand om. Läggningar som avlöser varandra in i att jag somnar i någon fotände på vägen. Det är jobb som måste jobbas, resvägar som ska slussas och mat som lagas, vägras, önskas och ratas. Jag brukar inte sticka ut hakan om föräldrar och vardagsslitet, men nu är jag nog lite på randen.
Så tillbaka till härligheten. Påsk. Det innebär främst att vi kan överge rutinerna för några dygn och inte behöva vara hejaklack till sitt eget psyke. Till det vill jag om möjligt hinna göra lite vackert och upprätthålla någon tradition.
Så slut på bakgrund nu till inspirationen.
Först och främst vill jag återföra 90 talets servett i glas dukning. Med precis denna vaniljgula ton på servett.
Sen vill jag dricka lite men osedvanligt gott. Jag klarar inte med en tillstymmelse till baksmälla i det här tillståndet så det gäller att njuta av de få men välvalds dropparna. Kanske en av flaskorna som står högst upp i skåpet?
Påsk är lika med lamm. Grillat, krispigt, rött lamm. Rosmarin, vinäger, soya och en droppe honung i marinaden.
Färskpotatis dill och smör. Mainly som tillbehör till laxen. Men känns ändå som en huvudrätt i sig, vårigare än så blir det inte.
Kallt Sancerre och bulliga buketter med knoppar som brister.
Drömmen är ju att inom denna livstid öga ett litet hus på Mallorca och kunna duka upp till alla vid långa bänkar. Men det går att få till den Kettles Yard liknande dukningen med rotting, rostfritt och ärvt porslin. Så det är så jag får göra.
Tänker stryka en duk och kanske råkar tapetsera en vägg till?
Välja bröd ed omsorg. Brioshen på Nk är ju en stående klassiker men även något mer örtigt till osten.
Vispa ihop smöret och dekorera med örter eller blad?
Pistageglass direkt ur förpackningen är lagom med piff. Lägger den återstående kraften på samtalet.
Men främst tar jag tag i att städa hallen om och när det mot förmodan dyker upp spontana gäster. Ps sa jag det att vi knappt har några planer, bara att knacka på.
Hur ska ni fira påsken i år?
Förra helgen var lite av ett void. John var äntligen hemma från inspelning men alla rutiner var rubbade. Vädret gjorde en helomvändning och våren var som bortblåst. Jag var lite låg och försökte promenera mig och barnen till någon form av fejkad lyckorus. Fungerade sådär. Så köpte mig lite lycka i form av nya ramar i ben till våra bröllopsfoton. Var ett gott försök iallafall.
Ja det var grått och här i kungsan tog jag en förhoppningsvis är det här den sista snön bilden. Eli somnade i vagnen. Det känns också lite som ”en sista” nu är han stor, fyller tre om några veckor och dagsvilorna och vagnen är snart ett minne blott.
Jag packade upp Picasso eller ”Dobby” som Gustav kallade den i hyllan. Fyndade honom på Frida Finds öppningskväll förra veckan. Han gör sig bra där i hallen. Köpte två fototryck också men dom ska jag rama om innan dom får komma upp i serveringsgången.
Hem kom en liten pralin från Vestiare. Den kontrasterade kragen gör den sådär söt som man bara kan vara i tweed.
Men med jeans och liten klack blir den perfekt för uteservering och kanske lite dans?
Barnen rullade runt i olika soffor och sängar och jag kände mig som en levande dammsugare. Kan det vara så att det är dags att rensa ur deras rum på saker så vi får fram det som egentligen vill leka med? Kanske är det samma för rummet som med vagnen, det är en ny era av lek på gång?
När det snöade som värst ville jag söka ljus i mörkret och bestämde mig för att handla den där lyktan som ska hänga i serveringsgången. Det visade sig behövas en elektriker på plats när jag skulle montera den. Men det kommer bli alldeles perfekt när det är klart.
Skaffade den i samma antika mässing som de lamporna vi har i salongen.
Orkidéerna står sig och jag har förstått att det där med att vattna bara söndagar är knepet. Snart ska det bli påskbukett där i hallen och jag längtar efter att ta fram
Äggen.
Pälsade på mig för att ta oss till en premiär.
Eli skulle nämligen gå med mig på bio för första gången. Först åt vi på Tokyo ramen och sen var det dags för filmstaden. Alla första gånger är så magiska. Han var såklart för lätt för stolen, fick sitta i mitt knä, somnade halvvägs. Men allt som allt en härlig första gång.
Vi gick tillsammans hem och hoppades på en soligare vecka. Månare skifta mindset lite tror jag. Sen Succession maraton och chark i soffan. Det räddar vilken helg som helst.
Hoppas ni hade det fint (förra helgen då, och denna?)
Injektion av den veckorliga Pinterest skörden.
Raffiabagen är alltid något att inspireras av lagom till sommaren. Longchamp har en modell av sin klassiska
Women’s Le Pliage Paille Tote Bag. Men den går ju inte att hitta någonstans längre. Om någon har en och vill sälja så ring mig.
Jag tänker mycket på att inte vilja bli brun men ändå inte vara genomskinlig. Jag är väldigt försiktig och nästintill rädd för solen. Är ju så blek och rödlätt att varje gång jag får en hint till bränna känns det som en skuld gentemot mig själv.
Vet någon hur spaytan utvecklats? Aldrig provat men tror att det kanske kan vara ett sätt att få sitta i skuggan hela sommaren men ändå känna sig attraktiv.
Gelato mi Amor. Snart är den ”en kula om dagen”
Säsong och jag längtar efter körsbär, pistage och vanilj med olivolja.
Som nämnt ska vi ju tillbaka till Mallis i sommar och blir där nästan en månad. Jag tänker att det är precis så vansinnigt lång tid att vi kommer hinna lämna allt bakom oss och börja om- om vi vill?
Tänker också mycket på den efterleds som kommer med vårgarderoben. Chinos, solcreme, korgväskan och T-shirt. Att lämna hemmet med bara en barnhand i sin och en väska över axeln. Snart är vi ur overall och överdrag och snölåspaniken.
Kabelstickat till hela familjen. Sommarplädar, crickettröjor till pojkarna och kanske tillockmed några kuddar i de vita sofforna för att skapa Hamptonslive?
Nu till veckans viktigaste fråga. Någon som vet om man kan lämna in sitt porslin för emblem? Det vore ju nått.
Letar efter en perfekt versaillematta i vår serveringsgång. Tror jag KAN ha hittat den men vågar inte riktigt ropa hej.
Längtar efter puls, storstad på riktigt. Trånga tunnelbanor och snabba fotsteg.
Jag planerar att bjuda in alla tjejer på en lunch eller middag. Jag har tänkt så länge men får kanske ihop något innan alla åker på semester. Det blev ingen inflyttningsfest men kanske kan jag ha en för tidig födelsedagslunch. Vill göra fint för alla kvinnor som hjälpt, stöttat och fått mig att skratta de senaste åren.
Sen försöker jag hitta ett sätt att få in den perfekta lilla klädda soffan eller fåtöljen i sovrummet. Kommer det någonsin att gå?
Jag insåg också jag inte orkar vänta längre. Imorgon är det jag som tar sockor i mina ballerinaskor. Punkt.
Vilken vecka. Tvära kast på alla sätt. John lämnade landet förra helgen för en filminspelning och barnen och jag intog vår tre-familj rythm.
Jag jobbade som vanligt och det är ingen intresserade av så vi delar de glimtar som ligger därutanför.
Vi trodde att våren var på instegande och tog fram lite svalare jackor. Alla är trötta på dun och prick alla längtar efter tweed och skinn.
Jag hade ett möte i stan och letade efter en kontrasterad tröja jag tänkte ha till våren. Men den fanns inte i butik.
Många frukostar intogs i soffan för att jag ska ha en sportslig chans att göra mig klar till jobbet.
Men då är det tur man har vänner som livar upp. På tisdag bjöd jag över Jossan och Frida och det blev så där trevligt att jag var nykär resten av veckan och det inte går att sluta messa.
Jag skulle bjuda på vardagsmat, festlig ostbricka och gott vin. Pastan ville aldrig koka klart men osten var god och sällskapet oklanderligt.
Morgonen efter var jag lite trött men det var värt det. Hela barndomsdrömmen om en Vanity gör ju den rutinen om något härlig.
Jag dukade upp lite fint när Harrys kompisar skulle komma med efter fritids.
Köpte ett fång med spretiga tunna, flitiga, vaniljfärgade blommor för att smygstarta påsken.
Väntade på ett svar på en grej jag är nervös för prick här och drack ett glas förfirande även om det inte går i lås så ska jag fira att jag vågar säga ju till saker numera.
Mera ost, har hittat en mjuk och opastöriserad get som lindas in i en bananlikande form och serveras med rosmarinkvistar på. Går att äta med sked.
Skulle hinna förbi en färganalys hos Rose inc men hann inte pga sjuk unge. Gick dit någon dag efter eventet och tittade iallafall. Ser ut att vara otroliga produkter.
I sommar åker vi tillbaka till Valdemossa och jag tänkte bära blöta badkläder i den här. Det känns helt overkligt att vi ska tillbaka till vår favoritplats på jorden. Vi har inte rest som familj sen innan Eli föddes och det ska bli så fint på många sätt.
Longchamp gör plånböcker och pouches som har en färgskala som ser ut som en dansk herrgård just nu.
Stannade upp vid några gröna krukor och blev väldigt inspirerad.
Hade ungefär samma kläder 7 dagar i sträck och Eli ville vara med.
Jag tog tag i projektet att restaurera våra reggisörstolar och klädde om dom i mörkgrönt och skaffade nya läderremmar. Blev som nya. Sparade orgnialsitsen från Mullberry i Paisley. Tänker att man kan byta vid infall.
Sen blev det torsdag och jag skulle hålla i en kvällsföreläsning. Det var som vanligt otroligt roligt.
Sen längtade jag så efter Jossan och Frida igen så åkte till deras jobb på ost och bubbel och utförsäljning. Ska visa vad jag knep sen.
Jossan driver Midnatt och Frida har Fridafinds. Två kvalitativa tips.
Såg ut som vanligt men med en liten liten klack för festlighetens skull. Det visade sig att det var så många där. En riktig reunion faktiskt. Tror dom skulle kunna starta eventbolag också.
På fredagen jobbade jag hemma och mellan förmiddag och sista mötesrushen badade jag och såg skräptv i badkaret. Det var höjden av egentid.
Städade upp innan jag hämtade barnen.
Lagade mat i ösregnet och längtade efter att min man skulle komma hem å så gjorde han det. Mitt i natten. Trött och trygg.
Började veckan med att ställa fram allt jag plockat ut för försäljning.
Vet inte hur jag ska ta mig an det här…
Vinleveransen kom. Det är alltid trevligt och packa upp den och samtidigt fundera på vilka vänner som kommer och dricker upp den här månaden? Vet minst två Gullisar som kommer den här veckan.
Sen blev alla killar sjuka i omgångar och jag funderade mycket på roller. Ni förstår säkert…
Skickade tillbaka den konvexa spegeln från Zara Home då jag var trött på att mötas av hallucinationer varje morgon.
Jag var inte sjuk så när jag vabbat klätt klädde jag på mig kläder för att vistas i människobyn.
Jag fullkomligt älskar min första bröllopspresent från John. Den har en sådan rolig historia bakom sig också som gör att jag cringe skattar åt mig själv varje gång jag ska ta på den.
På jobbet var det födelsedagar och tårta. Jag ska börja bjuda på tårta jämt. Det är så underskattat vad tårta gör med humöret.
När någon fyller år passar det med jobblunch i solen. Kanske den enda perken med att ha kontor i Nacka Strand är just vattnet?
Sen hämtade jag min nya väska på Celine. Att titta och klämma på något ett år är lagom betänketid tycker jag. Till skillnad från flap bagen från Chanel som kändes allt annat än jag, är det här som en förlängning.
Ska på bröllop i sommar och tänker att då hinner jag fundera ytterligare ett halvår på om det är som gör som ska få bära mig?
Sen fick jag jobba hemma/vabba igen. Klippte film, det var något nytt för mig.
En av höjdpunkterna i veckan var ändå kompisdaten. Sol dagen till ära.
Mötte Alicia på Teatergrillen. Kom först så hann tjattra med min vän Gustav Som jobbar i baren där.
Bra skvaller ändå.
Jag drack vitt och åt obeskrivliga mängder oliver. Sen kom Alicia och resten är historia. Jag var som Celine Dion på lite väl många cocktails och hon var sval intressant och mogen. Bra combo ändå?
Provade att lämna barnen lagom till helgen och de höll sig friska och glada hela vägen hem.
Avslutade veckan med något så ytligt som att vara överlycklig över att jag inte sålde vidare mina solglasögon som jag fått för mig inte passade. Så full circle här, kanske bloppis inte är en så bra idé ändå… bör kanske spara hela rasket?
I förra veckan fick jag en present från Stenströms. Ni kan säkert gissa vad det var.
Precis den stickade overshirten som jag la in i min wishlist för ett tag sedan.
Så fin i passformen, lite kort med vid och glänsande knappar som fungerar lite som smycken.
Det här har nog varit min favorit vårlook sedan min första Busneljacka i högstadiet. Eller vi kanske ska fråga min pappa som egentligen klädde mig såhär jämt. Så mer fair att påstå att stilen hängt med i 30 år. Jag ger den 30 år till med mig.
Jag ser framstöt mig en vår tillsammans.
Stort stort tack Stenströms för gåvan.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]