Om jag ska ut ur stan för möten efter lämning så hugger jag alltid med en kaffe från mitt stammishak på Odenplan. Det får mig att tänka på hur glad jag är att vi lämnade huslivet. Att kö, högljudda baristor och människor med för stora väskor om vartannat kan få en att känna att man lever.
Hemma är det vårljus och små glimtar av handblåst överallt.
Bruno tror att han är John nu. Eller såhär – Bruno tror att han är min plus 1 på alla sätt så det finns inte plats för någon annan bredvid mig. Som en liten ponny.
Jag har suttit här och läst ut Fiskaren av Linda Segtnan. Det ni, vilken spännande och välskriven bok. Kunde inte lägga ifrån mig. Fint att få befinna sig i början av 1900 talet en stund också.
Mitt favoritställe utanför hemmet är ju ändå Galerie Storm. Om ni inte varit där ännu, gå förbi på en kaffe och titta på alla vackra saker som kommit in.
Carolina har fyllt hela butiken med ögongodis.
Apropå ögongodis så har vårt Kinesiska skåp äntligen kommit hem. Jag har varit så pirrig och nervös över hur det ska se ut att jag inte kan förklara.
Den gamla bokhyllan köpte en följare och jag blev så glad av att det var just hon. Hade velat behålla båda men vi har inte plats.
Behövde fylla på med böcker. Köper mycket klassiker just nu men det är ett motstånd för att börja. Varför är det så?
Jag tycker fortfarande att det är kallt, alla människor i trench. Hur är det möjligt. Huttrar runt i tjocktröjan men har hängt undan pälsen iallafall.
På morgonen får jag och Bruno möta sol och det finaste av skrin. Fiskmåsar.
Diptyque skickade en fantastisk parfym till mig. Påminner om en jazzig bar, om solblekta böcker. Allt man älskar. Ni hittar den här.
Gick förbi trendgruppen på ett möte och där var det vårit värre i luften.
Tagit en kopp kaffe på Garbo och skrivit på en sak som jag inte riktigt vågar formulera högt ännu.
Sen kom kylan och regnet igen och mina Morjas åkte fram.
På kvällarna har jag försökt ge mig själv mycket creme och återhämtning, tror jag har lite vår depp, förskyldning, pollen, för klimakteriebesvär combo. Kan det vara så? Nästa vecka får vi hoppas på något bättre.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Lisa · 3 months ago
Åh, har ett exakt likadant kinesiskt skåp! Köpte på auktion för några år sedan. Vart hittade du erat? När jag köpte fanns ingen information om vart det kom ifrån. Älskar mitt!
Amanda · 3 months ago
Du är så vacker Julia!! <3
Julia Hichens · 3 months ago
Men Gud, tack
Charlotta · 3 months ago
Och jag är så glad att vi fick köpa er vackra hylla och att få inspireras av allt det vackra här hos dig.
Julia Hichens · 3 months ago
Men så himla fint att den är hos er <3