New light

Jag fick en väldigt fin julledighet. Den var stor och glittrande, med middagar, människor och allt det där som hör till. Samtidigt fanns det utrymme för sådant som annars lätt trycks undan. Jag läste mer än jag brukar, gick på teater och sov länge. Framför allt gick vi långa hundpromenader utan mål. Otroligt skönt.

Det som jag ändå tänker mest är ljuset. Snön. De dagar när solen faktiskt tog sig igenom till slut. Vi har vandrat runt i höstens gegga så länge att det nästan kändes overkligt att se någon i ögonen igen, så komiskt skillnad när solen tittar fram.

När ett nytt år börjar känner jag sällan samma pirr som på hösten, det är mer beslutsamhet och så nu kör vi i kroppen. Men i år bestämde jag mig för att vara lite pragmatisk och inte , jag behöver känna efter extra noga vad jag faktiskt vill ta mig för.

Det jag vet är att kroppen blir glad av både återhämtning och lite motstånd. Jag vill fortsätta med barre och balett – just för att det inte går att göra halvhjärtat. Sån kick i att hänge sig helt. Där finns sån struktur, sådana krav och total närvaro. Men lika viktigt är vilan däremellan, det har jag fattat nu. Det kräver nästan mer disciplin från mig att inte göra något, sätta mig ned.

Jag känner också ett enormt behov av att skala ned, ännu mer Mindre av sådant jag egentligen inte behöver – saker, planer och ideal. Samtidigt vill jag skala upp det som gör mig glad.

Och så finns där Arts & Tea. Jag ska ta bokklubben till att ses på lokal, på riktigt. Jag älskar den sortens möten mer än jag kanske velat erkänna – där samtalet inte konkurrerar med något annat.

Jag går in i det här året utan galna ambitioner, men med en ganska tydlig längtan. Kanske räcker längtan som som utgångspunkt.