Kitchen love story

Den här veckan hände det äntligen: det gamla köket är rivet. Bara det är en lättnad. Snickarna har dessutom lagt in tillägg till ÄTAn – foder, nya fasningar, allt det där som gör att helheten faktiskt blir ordentligt gjord från början.

Projektledningen är exemplarisk. Vår kontaktperson är ett rent nöje att prata med, och elektrikern är på alla lösningar innan jag ens hunnit tänka dem. De kallar det konsekvent ”ett premiumkök” på bred Kalmaritiska, och jag blir på riktigt glad varje gång vi lägger på. Det är så skönt när ett renoveringsprojekt inte fylls av strul, utan av människor som faktiskt kan sin sak.

Det känns som att vi gör rätt nu. Att köket, hjärtat i huset, får den uppdatering det förtjänar. Vi tar hand om historien, men gör det ordentligt.

Jag längtar efter att visa er uppdateringar. Nu ser det mest ut som det ska göra när allt känns snöblindande vitt utan konstras färg och sten. Mest av allt längtar jag efter att se fläktkåpan som de bygger åt mig just nu målad. Jag är så förväntansfull nu. Alla detaljer, allt som ska komma på plats.

Nästa gång vi åker ned står det där. Köket. Så som jag ritat, filat, slipat, ritat om, mätt, kastat idéer, fått nya. Letat efter snickare och hantverkare, letat igen. Magasinerat, fraktat, målat, spacklat, rivit. Ja det är så märkligt att nu vara massa mil därifrån och lämna över kontrollen till någon annan. Nyttigt kanske.

Vad tror ni, visst kommer det bli fint?