Christmas feeling

Det är något märkligt med julen när man blivit vuxen. Hur allt man en gång längtade efter som barn – dofterna, smakerna, stämningen – plötsligt är ens eget ansvar. Och ens egen rätt.

Att stå där och välja gran. Inte den här granen som den enda, stora, avgörande julgranen – utan den här granen, i en lång rad av framtida granar. Femtiotalet till, om vi har tur. Att få uppleva den med barnen nu, med vetskapen om att det inte behöver vara perfekt, bara närvarande.

Det gör inget att vi är trötta. Det gör inget att någon har vattkoppor. Vi har NK mint. Julte. Köttbullar. Hunden ligger på mattan och tar plats, som den alltid gör. Det finns en stillhet i att inte försöka rädda eller förhöja allt.

Jag tänker ofta på hur mycket av barndomens drömmar som egentligen var enkla. Att få bestämma själv. Att få duka fram det man tycker om. Att få stanna hemma. Och hur magiskt det är att just det – det mest vardagliga – nu är det återkommande.

Vi har saktat ner. Inte bara i tempo, utan i ambition. Det här är en nykter jul, inte bara i bemärkelsen att jag inte dricker, utan i att vi är här. Ingen flykt, inget överflöd, inget flängande mellan saker som egentligen inte spelar roll.

Vi är trötta, ja. Men det är den sortens trötthet man förtjänar. Den som kommer efter ett år levt på riktigt. Nu är det ledigt. Nu har vi landat.

Och det räcker.

Här kommer lite inspirationsbilder som väcker exakt den känslan i mig. Varsågod. Kram