To create safe spaces

Ett hem byggs över tid. Det handlar inte bara om färgval och möblering, utan om att skapa en plats som fungerar i vardagen – en trygg punkt för barnen, där allt som finns runt omkring dem bär spår av något. Traditioner, gamla semestrar, små minnen som sitter kvar i föremål. Och samtidigt ska allt rymma den praktiska verkligheten – läxor, middagar, en tvättmaskin som aldrig vilar och ett pågående Monopolspel som ingen vill ge upp.

Jag har alltid tyckt om hur vår salong sett ut. Den har varit vår bästa plats att vara i, men också ett rum som inte riktigt gått att möblera som jag vill. Det är stort, men öppet åt flera håll. Det gör att flödet styr mer än viljan, och varje ny möbel blir ett prov.

Jag trivs i hem där böcker syns, där saker berättar något, där textilier och mönster får finnas utan att behöva ursäkta sig. Men jag har behövt ha det mer avskalat en tid, för att förstå hur rummen faktiskt används. Nu är jag på väg tillbaka till något mer levande igen – fler möbler, mer färg, mer personlighet.

Här är lite bilder jag sparat ned som visar på känslan jag menar när jag säger tryggt.

Men nu då…
Jag ska precis börja möblera om, lägga till, maximera och lägg till. Den största oron är alltid att det ska bli mörkt. Att saker ska ta ut varandra. Att allt ska kännas som en massa istället för en helhet. Men egentligen – vem är det som ska se det? Det är bara på bild det blir ”rörigt”. I verkligheten fungerar ögat annorlunda. Vi ser det vi använder, det vi tycker om.

Vi är mitt i förändringen i salongen. Vi får se om det blir som vi tänkt – eller om man om några veckor står där och undrar: vem släckte lampan?