Kan det bara bli 10 grader kallare nu så vi kan slå oss ned i soffan ett halvår?
Oftast brukar jag skriva om filmer jag tänker se om. Eller som jag uppskattar mycket. Men nu ska jag skriva ett inlägg om filmer jag inte sett men tänker mig göra den här hösten. Jag skriver det här inlägget, så att det blir av.
För man kan inte se When a man Loves a woman och Leaving Las vegas och hoppas att Den engelska patienten ska vara 30 minuter längre än vad den är varje eviga höst. Eller kan man?
Oavsett hur nostalgiskt lagt jag (och kanske även du) är så ska jag försöka se nytt. Hittills i höst har jag sett smygvisning av Longlegs och det var bland det mest förflyttande obehagliga historier jag sett på många många år. Eller de första akterna ialla fall. Träffade en nerv av igenkänning som sa ”Jaha, det är det här som är din rena rädsla, helt oförställd och rå. Nu förstår jag” Se den inte om du ska sova själv efter. Punkt.
Vidare; de här filmerna har noll basal rädsloeffekt, tror jag.
A Tale of Winter från 1992. Eric Rohmers filmer handlar ofta om män och kvinnor; de senare handlar om kvinnor och män, eller kvinnor och kvinnor. Han är mån om sökandet efter kärlek och mönster i livet. Han älskar hur kvinnor ser ut och rör sig och pratar, och hur de utvärderar män. Han beundrar fysisk skönhet, men gör det aldrig till poängen; han väljer skådespelerskor som är smarta och ljusögda, och fokuserar på deras personligheter snarare än deras yttre.
Jag kan inte förstå att jag inte sett den ännu. Det är lite av ett karaktärsbrott.
Länge länge länge har jag velat se den här men får lite ångestdriven sliding Doors känsla när jag läser ploten. Alltså som att det där hade kunnat vara jag strax innan trettio. Får mig att drabbas av höjdskräck bara jag tänker på hur hisnande läskigt det skulle vara om jag inte valt John. Oavsett jag har inte sett den men måste det.
Jake, Jake, Jake. Måste vi säga mer? Efter Pesumed Innosence i somras och Nocturnal animal förra året(?) så vill jag inte missa en millimeter film med honom.
Ingen aning om det här är kass eller klassiker. Men om något vet jag ju hur jag älskar Country musik och även den här typ av scenografi och omtanke kring detaljer.
Countrymusiklegenden Hank Williams liv och hans tidiga karriär. Tydligen också hans romantiska relationeroch missbruksproblematik. Som så förutsägbart påverkar hans liv. Vi ger den en chans tycker jag.
Baserat på John le Carré. Spioner, Vapenhandlare, otrolig kostym och scenografi. Girl crush big time på Olivia Colman och Elizabeth Debicki. Behöver inte säga mer.
Innan jag ger mig i kast med Netflix serien The Perfect Couple, så är det på tiden att jag ser den här samtida skildringen av Liane Moriarty roman, men i serieform då. Jag undrar om det är terapin och de överskridande mänskliga betena och ens behov som blir bärande i storyn eller om det bara blir rik medelklass med trauma bearbetning vi sett så otroligt mycket av på skärmen sista åren?
Återstår för mig att märka. Kanske börjar här ändå…
Vad ska ni se i september?
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Katherine · 2 years ago
Nine perfect strangers var ojämn och jag var inte helt såld. Men nu ett par år senare är det fortfarande en av de serier jag minns allra bäst och med värme. Se den, absolut. Jag ska börja med The perfect couple i veckan. Gav Industry en säsong men inte mer.
Sandra · 2 years ago
Vilken spännande lista, tack! Kan tyvärr inte bidra med nåt, för jag ser bara om saker jag redan har sett (trygghetsknarkare javisst). Ser gärna om Poirot igen och igen och igen för den underbara Art deco-stilen (och kläderna!) och nyinspelningen av Döden på Nilen på Disney + är kanske det vackraste som har gjorts på sista tiden (även om det är en rätt kass filmatisering i övrigt). Var hemma sjuk över helgen och såg hela The perfect couple i ett svep, sevärd.