Den sista veckan på Rivieran handlade lite om att hinna med – men kanske mest att hinna med att ligga lågt. Vi gjorde kortare eller inga utflykter alls. Kände oss på riktigt hemma i huset och lät dagarna glida in i varandra. Jag tog med mig pappa till ett par platser jag inte ville att han skulle missa.
Återbesöka badställen som stod sig bäst i kurs.
Hålla pappa i handen när han säger alla smarta saker som jag måste överpröva.
Den lilla byn Cabris och dess fantastiska utkiksplats. Temperaturen gick upp med 10 grader den här veckan. Vi var nästan ensamma ute på gatorna om man kom innan 17.
Panelsydd bomull gör sig som bäst vid medelhavet
En dag bestämde jag att vi skulle besöka Château de la Napoule Mandelieu i Cannes. Det var något av en höjdpunkt på resan. Trädgården och dess skulpturer, växtlighet och historia var obeskrivlig. Barnen kunde gömma sig i skuggan, titta på ateljéer, labyrinter och kika in genom fönstren till hemliga salar.
Det var svårt att ta in hur vackert allt var.
En ganska så ovanlig historia bakom det tidigare privatägda slottet , artisterna Marie och Henry Clews liv känns som en saga. Vill återvända hit på ett av de erbjudna konstkurserna. Får se vem jag får med mig på att utveckla mig innom teckning och måleri i dessa lokaler.
Hemma spelade vi Monopol, Alfapet och kort. Kastade barnen i poolen när dom blev för varma och åt enorma nektariner och chips för att fylla på med vätska och salt.
Skrattade till lite triumferande varje gång jag tittade ned på min fräkniga nu mera ringbeklädda högerhand.
Sen vaknade jag till sång, blommor och överraskningar. Jag fyllde 40 år och tänker att det kan inte vart menat att jag skulle fira det på något annat sätt.
Låg kvar lite extra länge i sängen den morgonen, för att jag kunde.
Klappade mjukt och mycket på varma pannor och tänkte på alla som betyder något för mig. Sms signalen plingade i min mobil hela förmiddagen och jag minns att jag hade svårt att ta in. Helt otroligt att jag har dessa människor i mitt liv.
På eftermiddagen var jag på väg. John hade bokat en överraskning till mig på Perfumerie Molinard.
Jag skulle få en guidad visning och sedan kombinera min egen Parfym.
Det var en hel vetenskap att blanda sin egen doft. Jag visste sedan innan att det behövde vara Irisblomma, rispuder och ros med i ekvationen.
Lärde mig en hel del om parfymhusets historia och om vilka dofter som förknippas med vilka distrikt.
Stannade till vid den här montern, för att studera de äldre etiketterna. Sugen på att trycka upp lite saker under hösten och här var inspirationen på topp.
Väl tillbaka i huset fick jag som önskat hallonpaj och vaniljglass.
Sen hade vi några dygn kvar innan det var dags att packa väskan för att resa hem till Sverige igen. Det dröjer nog ett par år innan vi åker på sommarsemester utomlands igen. Det gjorde avskedet lite extra speciellt. De närmsta somrar kommer vi inte vilja lämna vårt kusthus.
Tack Medelhavet för denna gång. du behandlade oss väl.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]