Tog oss ned och blev så imponerad över hur lätt det är att resa med pojkarna nu.
Jag trodde jag älskade småbarnsåren, och på vissa sätt gjorde jag det. Men oj vilken skillnad det är på ALLT nu när dom är större. Allt har sin tid etc.
I kusthuset sorterade vi ut vilket av det kvarlämnade porslinet vi behåller sålänge. Ställde det i ett skåp som möbelsnickaren som byggde huset snidit till på plats.
Läste Houses and Gardens och fick idéer till gästrummet för kusinerna på övervåningen och trädgården. Även om jag förstår att det är säkert år fram innan jag ens kommer hålla i en spade.
I det här numret fanns ett reportage om Peggy Guggenheim och det är så roligt för Jeanette är livs levande Peggy G expert så behövde skicka en skärmdump till henne. Min dröm är att få åka till Venedig och besöka hennes gamla residence men med Nettan guide.
Huset består av mestadels bröstpanel och gamla tapeter. Eli hjälpte mig att måla tills vi hittade helt rätt vita nyans för alla rum.
Jag tvättade håret i vattnet från vår egen brunn. Det blev mjukt och nästan lockigt.
Några dagar var det regn. Vi spelade minigolf, åt glass och vandrade längst stenstränderna.
Köra bil över hed i regn är lika magiskt som man tror.
Det här huset pekade alltid min mamma lite drömskt på varje gång vi lade till i gästhamnen och sa något i stil med ”där skulle man bo”. Tänker på henne när jag går förbi.
Fann en bit trä några steg längre fram ett kranie. Dom liknande varandra på ett vackert sätt. Lämnade dom där ihop.
Jag har målat så mkt jag hunnit med den färg vi haft sedan innan.
Tagit barnen till olika stränder, smört solkräm, blåst puffar, torkat knaster från bullar och allmänt försökt ta in att vi är på den här platsen nu. Och kommer fortsätta vara det.
Hänger upp tvätt på tork på en provisorisk lina.
Det är väldigt nära ned till den långgrunda delen av strandremsan. Tittar på när de andra badar för en tredje gång.
Den lilla familjen.
Kvällsbadet tar man gärna på västra sidan där solnedgången känns evig.
Hittat ännu flera originalgolv. Varje grej jag byter upp en bräda eller en matta hittar jag något vackrare än vid senaste upptäckten.
Det har varit runt 25 grader och mina gråa hårstrån syns extra emot fräknar och färg på näsan.
Eli vandrar runt och sjunger, lyfter på en Sten och är sådär allmänt nöjd som en fyra åring kan vara mittemellan sina utvecklingssteg.
Fint att barnen känner sig så hemma så snabbt. Vi packade upp deras rum först och såg till att leka tillsammans där med inlevelse och mys en stund varje dag. Så har vi gjort varje gång vi flyttat och det verkar fungera som språngbräda.
Vi skaffade en hängmatta och satte mellan två av huset. Barnen har på riktigt betett sig som om det vore gröna Lund.
En fin och väldigt händelserik första vecka på semestern. Svårt att smälta alla intryck nästan.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Karin · 2 years ago
Så kul att se ert nya fina hus, vill se mer mer mer! Blir så inspirerad
Katherine · 2 years ago
Fantastiskt alltihop ❤