Tiden har gått. En hel månad. Det här blir ett försök till summering. Jag har funderat lite på det här med att blogga och att publicera sina tankar och liv publikt. Jag har haft svårt att bestämma hur jag ska förhålla mig till allt. Ena dagen vill jag dela med er, nästa dag känns det hudlöst.
Men det kanske bara behövdes några andetag, lite tid. Jag får summera Oktober för er så tar vi det där ifrån. Med lite swung i steget.
Jag har spenderat all min tid med familjen och tagit en lång funderare. Vi har passat på att gå på teater, bibliotek och långpromenader.
Jag har lagt telefonen lite åt sidan. Väntat med att formulera mig. Både för mig själv och för andra. Jag har för första gången i livet svårt att veta vad jag ska säga.
Jag har tittat på alldeles för många förfärliga bilder av mänsklig ondska och förfärats över hur narrativet försöker styras och påverkas på så historielöst vis.
Men det tänker jag inte heller formulera mig kring just nu. För jag kan inte.
Det har varit stunder av återhämtning tillsammans med Alicia.
Te på trygga platser tillsammans med Carolina.
Vi tog en uppvärmt fönsterbord och därtill tid att dissikera det där som jag inte kunde eller velat formulera innan. Sen beställde vi in mer te.
Ett leende och en kram efter hennes otroligt lyckade lansering av ett samarbete med Layered. Ett samtal därefter som gav lite sol.
Det har varit lämningar och spring genom Vasaparken. En plats som känns så nära storstad jag kan komma. Park mitt i.
Vi har pyntat och klätt ut oss för halloween.
Vi hade lagt manken till, som vid alla högtider. Men barnen blev sjuka så inga gäster vågade sig förbi. Fick bli vi fyra bland spindelnäten.
Men det blev fint det också.
Jag har jobbat och jobbat och tänkt att det är tur man trivs med sitt jobb. Och vabbat och hostat och sen jobbat lite till.
Ätit lunch med min Malin för att prov – pitcha lite idéer och prata relationer på Teatergrillen.
Prov-pitcha gör man i tjock poplinskjorta.
Kloka Malin
Jag har kramats med Gunnis och Jeanette. Gått stan runt och druckit havrekaffe på Franska Cafet. Ni vet det där med att vara NK tant med någon, det är bland det mysigare jag vet. Som tur var tycker också Jeanette det, så där kan vi smida planer ihop.
Vi har bytt bord. Till precis samma men betydligt större. Nu kan man sitta nio stycken i köket och det är perfekt antal.
Harry har velat baka så vi har testat mina favorit pajer.
Men där emellan har jag läst. Massor av böcker och lyssnat på en del poddar som hjälper mig igenom en process som måste bearbetas.
John hängde upp en taklampa och den blev perfekt tyckte jag och Eli.
Jag och Harry har Twinnat som alltid.
Pojkarna växer ikapp och det märks i allt. Skratten, leken, tålamodet. Det påverkar hela familjen på en nästintill obeskrivligt sätt.
Jag har ätit ensamma frukostar på Saturnus efter att jag haft Pilates med Sofia.
Har tittat på mina fötter när jag går. Gjort listor och målsättningar. Försökt ta in the changing of the season och tänkt att inget kan förändras om du ingenting ändrar och sen fortsatt gå.
Jag har nästan slutat sminka mig och blir mer och mer allergisk emot att alla ser prick likadana ut. Kan det vara att mitt hår börjar bli grått och mina skrattrynkor blir mer och mer framträdande som jag både provoceras och vill på något vis förändra synen på skönhet?
Sen har jag skyndar tillbaka till Jeanette igen. Hur kan vänskap vara så varm och ny och närande när man är vuxen och får välja igen?
När det finns allt att upptäcka men också så ingen tid att förlora.
Det kanske är som när folk träffas på Tinder. Är det rätt är det lätt och sen gifter man sig?
Vi har åkt till släktingar.
Mössa, torgvantar och Trench.
Jag hann använda trenchcoat i kanske nån vecka mellan varmt och alldeles för kallt. En kort men fin kärleksaffär
Sen packade vi våra väskor för jag och John skulle åka på bröllopsresa några år försent. Eller kanske var det helt rätt i tid vad vet jag. En resa jag sett fram emot så länge och som betyder allt men på olika plan.
Vi vinkade adjö till rosa barnkinder och en solig färggrann bakgård. När vi kom hem var Oktober över och det känns fint att få gå vidare in i November. Förhoppningsvis en månad fylld av inspiration och återhämtning.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Lotta · 3 years ago
Fina bilder och tänkvärda ord. Tack för att vi får vara med på ett hörn.
Amanda · 3 years ago
Du är så vacker som du är Kan du inte visa vad du läst? Vill så gärna ta del av vad som närt dig i bokform denna tid. Stor kram
Julia Hichens · 3 years ago
Tack Amanda. Jag kan skriva ihop ett bokomslag kanske?
Sofia · 3 years ago
Fint. Har saknat dig här inne!
Julia Hichens · 3 years ago
Hoppas på att vara tillbaka nu <3
Malin · 3 years ago
Välkommen tillbaka. Och tack för fina observationer och för att du inte faller in i samma fack som alla andra för hur man ”ska” se ut
Julia Hichens · 3 years ago
Tack Malin!
Miriam · 3 years ago
Tack för ett fint blogginlägg! Hoppas du känner att du får skriva när och hur du vill, jag blir glad bara för en liten inblick, en stämningsfull bild, några vackra rader.
Julia Hichens · 3 years ago
Och jag blir glad av er som läser och kommenterar så fint <3
Katherine · 3 years ago
Fina oktober. Fint att höra av dig.
Julia Hichens · 3 years ago
Tack <3
Ann-Sofie · 3 years ago
Tack för ett så fint skrivet inlägg. Du formulerar det som jag tror att många just nu känner. Man söker sig till det vackra och enkla, för att inte drunkna i det svåra och mörka. Din blogg visar det som är varmt, genuint men också komplicerat och tungt, till skillnad från Instagram generellt där de flesta bara visar det som är blankt, nytt och glättigt. Tack för att du skriver, för mig ger du en gnutta av "Diane Keaton, kastanjer, fireplace, Upper East/Vasastan, British Countryside, suede, silver, vänskap, stil och allvar". Tack.
Alex · 3 years ago
Fint att läsa dina texter igen om livet. Så tryckt och fint.
Alex · 3 years ago
..menar såklart TRYGGT <3
Helena · 3 years ago
Tack för att du fortsätter att dela med dig. Din blogg är min bästa plats på internet.
Alexandra · 3 years ago
Älskar dina inlägg! <3
Aa · 3 years ago
Dina skildringar är så fina, kloka, lugna och ljusa. En vilsam och välbehövlig liten plats i det annars så härjiga, snabba. Tack för vi får följa med. Ta hand om dig. ❤️
Malin Rudén · 3 years ago
❤️