Heavy

Jag skrev av mig kortfattat på Instagram i tisdags. Tänker att det är förtvivlande att jag inte såg fler som gjorde det. Jag minns 2010 när vi demonstrerade ihop, vi reagerade och gav motvalls. Vi sig förflyttningarna retoriskt och i reformer för vad de är var.

Vi hade fortfarande kompassen intakt och släppte inte igenom vardags eller strukturell rasism okommenterad. Nu känns alla rädda, som att motståndet mot rasism och förflyttningen av mänskliga rättigheter klumpas ihop med att behöva bra insatt i alla lösningar som behövs på den problematik vår invandringspolitik skapat. Så är det inte, du kan tycka och bör göra samma motstånd om inte mer nu än då. Ingen kräver att du är varken politiker eller sakkunnig. Vi lärde oss om dessa värdegrundsfrågor redan i mellanstadiet.

Samtidigt som jag skriver så inser jag att jag inte är helt ärlig där eller det finns två sidor av det myntet.

Jag slås av den okunskaps och begreppsförvirring som råder. Folk vet inte skillnad på asyl och migration. Kan inte skilja på att kriminella utnyttjar system men att det inte per definition får innebära att vi behandlar alla som befinner sig i systemet som brottslingar innan en utredning skett. Som om vi är okej med att politikerna omformulerat innebörden av begrepp som vi sedan lagstadgat på. Nattsvart ju.

Hur skulle det se ut om Socialtjänsten agerade efter samma logik. Hur kan man på grund av ursprung och etnicitet behandlas som brottsling innan man bevisat motsatsen? Jag tror vi förstår vad som håller på att hända jh utgår ifrån att de första är tillräckligt kloka för att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.

Vi rustar ned och avvecklar alla social infrastruktur och möjlighet till inkludering i områden där de som behöver insatserna och jobben mest, bor. Sen pekar vi på att medborgargarde och kriminalitet växer precis där. Skyller det på ursprung och kultur.

Den rasism vi reproducerarna iscensätter normer där segregation blir en del av dessa människors identitetsskapande. Vår svenska självbild som ett föregångsland är så förlegat och felaktig att det stjälper oss i möjligheten till att förändras. Som om vi stod utanför vårt koloniala förflutna?

Vi ser den strukturella rasismen i exempelvis bostadsmarknaden. Stadsdelar som blir ekonomiskt svaga blir fyllda med ett minnoritetsuteseende, skapar därmed ett iscensättning av normerna. Vi har en rasifiering av arbetarklassen, in och utflyttningsmönster när 3-4% av ett bostadsområde fylls av utlandsfödda så börjar utflyttning… Där finns ett glapp mellan vår övertygelse om att vi är för mångfald i bostadsområden. Jag tänker på barnen. Jag tänker på allas barn och våra kommande generationers relationer emellan.

Vi hör en retorik kring militarisering av förorter. En ensidig rapportering av områden. Vad innebär det här för identitetsskapandet hos de som växer upp där? Man visar inte positiva bilder eller alla vackra grönområden eller samverkan som finns utan man visar betong och polisiär och militär närvaro.

Vi har vardagsrasism, islamfobi,antisemitism och afrofobi. Vissa såklart med omedveten intention och annan mer rak sådan. Men den finns här och vi tycks inte alls kunna prata om det öppet. Det är som att idioligin ligger ibland och SD seglar på att vi inte vågar kopplats ihop med deras skit. Trots att vår reglering nu går deras ärenden ideologi eller inte. Omedvetet eller inte. Det är där vi är. Mottagningscentrum? Vad är det som händer. Innan SD ens hade ett partiprogram att granska kunde man läsa dessa förslag på deras då lite mindre kammade hemsida. Som ett slags utvisningsläger. Ni har kanske läst det historiskt någon annanstans?

Jag skulle kunna skriva hela kvällen. Men jag känner så mkt sorg över att vi hamnat här.

Jag råder er alla att läsa forskningsrapporten ” Vilken betydelse har vuxna att påverka de rasistiska mönstrena hos barn” av René León Rosales och Anja Norell.

Även besöka utställningen
” Gränser i rörelse” Hos mångkulturellt centrum i Fittja.

Än en gång vill jag understryka att jag gärna samtalar och diskuterar men har du som läsare sympatiserar med tidöavtalet, SD eller andra rasistiska eller nazistiska åsikter så är jag fel person att kontakta. Ni kan bara sonika vända er någon annanstans för inspiration och förströelse. För hos mig behöver ni inte vara.

Till alla er som engagerar er och skriver till mig , jag är så glad att ni finns och det ger hopp.