Cocktail

Sista dagarna innan lovet passerade. Vi gjorde som alltid och åt ost och kolhydrater till middag.

Jag tog inte av mig linneshortsen eller skjortan heller för den delen. Länge sedan jag längtade efter kallare temperaturer, men det var några dagar där jag kände mig kvävd.

Varvade lotion med solkysst vatten från Chanel. Inga ränder, ingen BUS doft och framförallt inget oranget.

Det blev konferens på Skeppsholmen och alla protokoll och analyser skulle skrivas.

Det är både vackert och stillsamt på Hotell Skeppsholmen och jag blev sugen på en Staycation med John i sensommaren. Kanske även testa nya Grand Hotels satsning på Blasieholmen.

Vi tog en spritzer i solstolar innan jag promenerade hem via strömmen.

Funderar på om jag ska ha min fyrtioårskris-fest här I skridskopaveljongen nästa år.

Sen sprang jag fram och tillbaka till skolor, förskolor och ytterstadsbussar. Jag vet inte ens om jag kan kalla det andan i halsen utan mer som en heliumballong i strupen.

Varje gång jag stängde igen datorn slog jag den lite lite hårdare ihop.

Harry läste och knäckte koden med suduko och lite svårare korsord.

Jag försökte mig på att träna ihop diastasen ett par ggr till. Jag vill så gärna undvika vi att operera mig till jul men jag vet inte om jag kommer lyckas.

Det är ändå härligt vilket litet communit BE.CORE är, alla hälsar och bryr sig och kämpar på med sitt.

Jag hängde tvätt överallt och lekte att det var ett sommarhus i Frankrike som skulle avtäckas.

Sen drack jag kallt vin jag fått att Fanny i födelsedagspresent.

Provade pilotgöasögon men insåg att dom var för lika mina celine och det är inte så man handlar hållbart.

Däremot, ”böt” jag en väska emot en annan. Det var hållbart värre för den ena blev stående och den andra vet jag att jag alltid väljer.

Träffade Alicia för att Twinna lite och prata om hela livets projektledande. Sen hjälpte jag henne att välja ut en helt fantastisk klänning att ta med till Paris. Kände mig som en stylist. Lätt mannekäng dock.

Vi badar ute i parken mest hela tiden och det gör att både vuxna och barn tittar förbi i tid och otid. Precis det vi längtat efter.

Alla blommor från min födelsedagslunch hade blommat över och jag kände sådan tacksamhet hela veckan.

Vi satte upp flera fläktar i fönstrena och funderade på om det eviga white noiset är något man vänjer sig vid.

Vi drömde lite tillsammans, la en ny kalkyl. Avblåste den. Plockade upp den igen, räknade lite till och sådär höll på på.

Jag vaknade i Eli rum för det mesta och tänkte på alla de visdomar man fått ta del av. Hur man ska ta vara på den här tiden när dom vill vara nära även om man får ont i ryggen och mindre sömn och samliv.

Sen tittade jag på klockan och insåg att nu är det inte många timmar kvar. Snart sommarlov.