Celebrate good times…

Nu ska ni få höra om något jag behövt smälta lite emotionellt innan jag delade det.

För ett tag sen förberedde jag min ”förtidiga” födelsedagsfest. Jag fyller år mitt i industrisemestern och det brukar betyda att jag inte riktigt firar med vänner.

Bestämde att det skulle bli ändring på det. Bjöd in de tjejer som finns nära i smstrådar och livets svängar.

Fyllde badkaret med is, bourgogne, italiensk öl och prosecco.

Ställde fram mina nya sommar skor, bar upp extrastolar ur källaren och väntade på att klockan skulle slå lunch. Eller LUS helt enkelt.

Fönade håret samtidigt som Carolina och Caroline knackade på.

Jag fick bubbel när jag försökte sminka mig lite snabbt i värmen.

Sen droppade den ena underbara efter den andra in. Lägenheten fylldes av sorl och tjejskratt.

Inveg min nya sommarklänning. Kändes nästan lite bridal.

Tänk att alla dom här hejar på, givit mig råd och fått mig att våga och skratta de senaste åren. Det känns som om jag äntligen har den plattform jag så länge letat efter.

Pashamood intogs för en liten sekund.

Gamla men också nya vänner som nu känns precis lika självklara.

Fjorton varma tallrikar och lika många kramar.

Det blev italiensk mat och Jossan höll ett urtrevligt tal. Jag sa lite små svamlande och för att vara mig osorterade saker om att vara tacksam och på en plats som känns lite som en dröm. Och så klyschigt, väck mig inte.

Kaffe och tårta med lite punch.

Det blev kväll och vi drog fram fläktarna, öppnade alla fönster, rökte smala cigg, skvallrade järnet, planerade kareokeeresor till Köpenhamn och drack allt.

Avslutningsvis tror jag att vi bestämde att det här får bli en årlig återkommande fest. Så får det bli.