Weekend

Vi hade en fin start på helgen. Det blommar i lunden och Eli blir tre.

Fick upp den här bilden i ”minnesfunktionen” på telefonen . Den är från första dygnet med Eli och kände sådan vördnad och tacksamhet. Minns tiden innan han kom och inser att jag kanske behöver boka in någon form av samtalshjälp för dom där åren. Men de här sekundrarna när han äntligen var hos oss, det var obeskrivligt.

Nog om det för ett tag. Jag köpte årets första kokosglass.

Klippte mig, blev för kort men fräscht.

Vi vaknade på lördagen av prassel i köket men Eli kunde inte vänta på att bli ”överaskad” med sång så han sprang rakt in i förberedelserna och ren upp sina paket.

Han hade önskat sig en röd cykel, en röd cykel han fick.

Sedan preppade jag lite inför eftermiddagens kalas. Det var arton grader och vi tänkte börja på innergården.

Det blev lite allt möjligt gott. Men lyckades köpa en stor och vacker tårta som sen visade sig enbart vara maräng.

Plockade fram basic klassiker men insåg rätt snabbt att det var för varmt. Jag har fått det här fantastisk vintagehalsbandet av Frida och det är så mycket att man vill ha det på alla festligheter.

Men tog ett blått organzaset istället för det andades.

Ost och bröd är livet. Lite champagne också kanske?

Ok champagne!

Halva släkten kom. Det betyder så ofantligt mycket för mig just nu att vi samlas. Det känns lite som en brytpunkt nu när vi måste räkna bort den äldre generationen och bära våra traditioner ihop.

På innergården blommar inget än men knopparna växer. Jag längtar så efter att det ska bli lummigt fult av hortensior och syren.

Eli i kalaskavaj och fullständigt fylld av glädje över att äldre kusiner tagit sig dit. Jag riktigt ser det i ögonen. Då där igen drabbas jag av den enorma tacksamheten över att vi fick två barn, att det är människor här för att fira honom och dela hans liv.

På söndagen tog vi revansch på tårta och åt i omgångar. John åkte iväg igen för filminspelning och jag och killarna var själva igen. Eller själva är vi ju inte vi är ju hjärtat fullt, men ni fattar.

Harry visade all t sitt tålamod och kärlek för en lite trött treåring med trots från en annan värld. Jag tänker att det måste vara allt att ha en bror som honom.

Sen somnade känslostormen i famnen på mig precis som när han var bebis och helgen var kompelet.