Vårt påsklov kändes som en evighet. Det var en evighet, så behövligt då jag haft saker att hantera med mig själv.
Vi har varit nära och mycket med barnen. Bowlat. Vilket succé för en snart treåring att FÅ kasta tunga klot omkring sig INOMHUS.
Harry har blivit en hejare och utklassade oss alla.
Jag fyllde påskäggen med såpbubblor och godis.
Solen och värmen hittade hela vägen upp till Tegnérlunden och jag mindes exakt för ett år sedan då vi fick nycklarna till lägenheten och den stora renoveringen kunde börja.
Det har minst sagt varit ett intensivt år. Är det kanske det som kommer ikapp nu?
Det blev äggjakt på innergården. Vi plockade ut leksakskorgen och kunde föreställa oss de grillmiddagar som snart ska hållas här.
Tog ungefär en halv minut för barnen att gott äggen, haren måste uppa sitt game nästa år. Minst sagt.
Om vi kisar så slipper vi se byggnadsställningen som precis smällts upp utanför fönstrena
emot parken. Det är renovering av balkonger på gång och vi får dras med det där i cirka två månader. Det enda positiva med det är väl att vi inte behöver tvätta dom fönsterna.
Det var tomt i stan och vi fick parken för oss själva.
I slänten växer det snödroppar för fullt. Snart är hela vyn utanför fönstret vit.
Jag mådde piss mentalt så gick till Becore på påskafton och körde slut på mig själv. Mådde ändå marginellt bättre efteråt.
Då var det dags för mig och Harry att ta tåget till Västerås för vi skulle ha lite Mamma-Harry tid så som vi kallar det.
Fick åka dubbeldäckare.
Så fint när det bara är vi, man hinner se varandra så.
I Västerås var det sol och vackert.
Vi checkade in på stadshotellet och packade upp sheetmasks, Bluey grejer och badkläder inför morgondagen.
Utforskade hotellets alla vrår.
Det var pampigt och lite nedgånget.
Precis som det ska vara.
Sen tog vi många promenader längs ån och till stadsparken.
Lämnad skyfall och religoner lite utanför.
År middag på lokala sporthaket.
Somnade otrolig för att ladda upp för morgondagen.
Då promenerade över hamnen till actionladdad kokpunkten och spring mellan vattenrutschbanor, pooler och utomhusbad i fyra timmar innan vi trötta och lyckliga tog tåget hem igen. Kändes som vi var borta i en vecka. Tänk vad lite tid ihop kan göra.
Hoppas er påskafton blev fin.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Sandra · 3 years ago
Åh, så fint med egentid med din stora kille. Min är lika gammal och jag fick verkligen inspiration att dra iväg med honom nu. Kram till dig Julia och tack för att du delar både glädje och sorg med oss läsare.