Den här helgen var det strålande sol. Jag var först på underbart humör men sen blev jag ledsen. Av ingen direkt anledning tror jag. Det var saker som behövdes pratas om, som jag behövde formulera. Det blev bra på söndagen. Men vissa helgen blir bara sådär i gränslandet mellan förväntningar och realitet. Tror det är viktig att låta det vara lite skavigt en stund medens man formulerar sig.
På fredagen lämnade jag på skolan i strålande sol och varje gång jag går emot tunnelbanan genom Vasaparken blir jag som uppfylld av att vi bor mitt i storstaden. Precis där alla flödar och låter och luktar. Hur kunde vi någonsin flytta här ifrån?
Det letade sig in solljus i sovrummet. Det är ju vårt första år så jag vet inte vad som är vårtecken eller cykliskt här än. Men det kändes sannerligen så.
Jag tog en märklig bild på en vinkel i hallen jag aldrig fotat förut och var tacksam för att inget med den här lägenheten är väntat.
Gör så många moodboard och skisser på hur vi ska komma bort från möblera längst väggarna fällan i sovrummet. Svårt när vi är två med starka viljor
Det börjar bli dags för semla. Det finns en pistage variant på Bröd och salt att rekommendera. Men den här dagen köpte jag med mig Rolce Roysen av semlor. Den från Arket.
Jag provade att sminka mig med penslar jag fick från Caia. Jag är ju inget fan av mycket smink och det måste nästintill se osminkat ut när jag är klar annars känner jag inte igen mig själv. Blev förvånad hur Caia kan ha den effekten. Hade nog en hel del fördomar kring märket som jag nu helt skrotat. Det blir lätt, luftigt, glowig och det viktigaste lyxigt. Tack snälla för att jag fått de här fina buden. (Om de läser)
Inväntade gäster och hoppade in Entertainment Shoes. Mina syskon kallar mig ”Madickens mamma” efter ett svagt ögonblick på rödvin då jag erkände att jag mer än gärna skulle återfödas som henne.
Så jag gjorde vad Madickens mamma skulle gjort och dukade lite till fredagsmiddag med mina vänner och familj.
Det blev rotting och rosor.
Sen kom alla indroppande efter jobbet. Men dom gillar inte bloggrejen så ni får tyvärr inga bilder på det härliga.
Sen på lördagen tog vi oss iväg till Nationalmuseum. Här var det sol och fint men som sagt skavigt och otrevligt inuti hos mig.
Vädret log
Museumentreer ger mig alltid så mycket inspiration. Här blev jag sugen på att börja rita ett elementskydd och en badrumsdörr.
Det är fascinerande att inte vilja vara i naturen och samtidigt verkligen vilja ta del av känslan av att vara en naturmänniska.
Jag vallade mina egna små grupper.
Sen började Harry klaga på illamående och blev alldeles vit.
Vi åkte hem och låste in oss.
Då började även jag må illa och kände mig matt. Kröp ned under täcket och läste Kepler.
Söndagen spenderades på hemmaplan. Några på lekdate, några på promenad, en annan på teavdelningen på NK och sen lite händelser vid vattnet. Hoppas ni haft en fin helg?
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Alex · 4 years ago
Tack för dina texter.
Mathilda · 4 years ago
Vill trycka ”gilla” efter varje inlägg för din blogg är verkligen min absoluta favorit! Trevlig helg
Ina · 4 years ago
Tack för texter om skav. Jag får alltid så dåligt samvete av/efter skav. Fast dumt, är ju bara människa. Rensar garderober, det hjälper mig mot skav. Och drömmer också om naturen. Men älskar att bo i stan. Vill ha min vardag i stan. Enkkare, roligare och behöver alla mina steg.