****

Det var valdag. Det var en dag vi valde att särskilt lägga fokus på som Familj. Vi valde bort att ha en stor valvaka och göra saker med andra. Vi tog den tid vi behövde för att svara på Harrys frågor och förklara alla de steg i processen ”val” som vi under dagen mötte. I klass årskurs två har arbetet inför valet vart mycket imponerande och vi har hela kvällarna brottats med stora svåra och empatiska frågor som Harry burit hem från undervisningen.

Han var lika spänd på valdagen som vi men kanske av helt andra anledningar. Vi lever ju ett enormt privilegierat liv och därför ser både jag och John det som vår skyldighet att hela tiden påminna om vad som behövs för att allas rättigheter och skyldigheter skall bäras upp i ett samhälle. Vi har nolltolerans på oförståelse och kränkande åsikter. Rasism, nacism och förakt benämner vi som just det. Rasism är rasism. Och Harry vet precis vad vi tycker om
Sverigedemokraterna och dom som röstar på dem.

Det var en fin dag och jag gick och la mig med barnen. Vi hoppades in i sista stund på att vi skulle se en magisk och orealistisk vändning. Ända in i sista stund.

Jag vaknade. Och nu vet jag inte hur jag ska formulera min upprördhet, min förtvivlan och ilska på svenska folket. Jag får återkomma till frågan. Vi får återkomma när vi samlat oss- kanske kan vi hitta ett sätt att samla oss på tillsammans.

Kram på er