Weekend
5 years ago
Hela helgen var sådär på papper jätte jätte fin. Tror att när jag tittar tillbaka sen på den här halloween kommer jag bara minnas massa härligt men ska vi vara lite ärliga. Även såhär i soligaste Saltsjö Boo var det något som skavde.
Jag flyttade runt saker hemma och kastade, sorterade, vek gamla barnkläder och skruvade upp nått (John skruvade). Jag gör sånt för att stilla obekvämhet. Men det fanns där ändå.
La alla leksaker tillbaka i samma lådor, slängde trasiga brandbilar och vek filtar i vad som kan liknas vid ett löpband.
Men det kvarstod, känslan av att det gnager någonstans.
Kanske är det för att Eli skriker konstant. Eller inte konstant konstant med var tredje minut. Han vill vara självständig, och vi låter honom. Han vill då vara bebis, vi låter honom och bär. Såhär håller vi på.
Jag tar på mig det mjukaste och varmaste hemtama jag har och tänker, det går säkert över då. Men det blev för varmt och oborstat och så spillde jag tandkräm det första jag gjorde.
Men om vi går till skogen och hämtar luft. Vi ger oss lite natur och möjlighet att stanna upp. Löv i håret, vinterkängor på låret, tårar och slitna små hundar i krampaktiga iskalla bebisnävar. Vi gick hem igen, för nått skaver.
Laddade om och målade barn, ställde ut ljus och kittlar, godis i överflöd och karvade pumor. Nu måste det väl släppa? För någon timme där gick jag upp i det gnistrande barnögonen och grannungarnas skratt. Det var och är något med traditioner som värmer så fint för en nostalgiker som jag.
Jag prövade att bada. Blev lite bättre, man blir glad av att se vigselringar i skumbad. Så babystep alltså…
Doften och oljigheten i det här badskummet Från Molton Brown lättade lite på känslan.
Sen tittade jag åt vänster och såg resterna av veckans vinterkräksjuka.
Det fanns massa minuter för micropauser och alla sov rätt länge. Förutsättningarna var de bästa.
Makaroner och köttbullar, Våfflor och kardemummagrädde. Kaffe Lungo och dagens nyheter. Plus en som vägrar barnstol och gäller sitter med bordskivan i hakan.
Satte ihop buketter, som jag inte blev särskilt nöjd med. Ja ni hör ju, riktig muntergök.Hahaha
En ljuspunkt var att Arket har börjat sälja något av ett favoritljus igen, Cade heter det. Ett varmt tips
Men på söndagen vände det, plötsligt fick jag fatt i vad det var som skavde och vi kunde prata om det. Jag känner att det är så viktigt att våga prata med varandra och på riktigt. Det är verkligen något som utvecklats i vår relation genom åren och vi är idag lyhörda och förstående , men också bättre på att stå på oss och inte kompromissa i all evighet. Hoppas ni haft en fin Halloweenhelg och en lite bättre start på hösten…
Jag ser fram emot nästa vecka, nya tag!
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Malin · 5 years ago
Älskar hur du skriver, och hur du sätter fingret på precis hur det kan vara ibland.
Karoline · 5 years ago
Så fin jakke på første bilde. Hvilke merke er den?
Kajsa · 5 years ago
Har en pojke i samma ålder som din yngsta och det är så gnälligt just nu!! Kämpa alla 1-åringar. Och deras mammor…
Sofi · 5 years ago
Uppskattar din ton och ärlighet i hur allt kan kännas. När du pratar om stanlängtan (från närförort) så resonerar det till 100%. Hur pratar ni om det? Hur mycket är det okej att längta men ändå bo kvar i fina huset med naturen och bra för barnen bla bla. Mariatorget 4-ever
Alex · 5 years ago
Det du skriver - känner igen mig. Tack för ett fint inlägg! Min 4åring har preciiiis landat i sig själv och det som händer runtomkring. Just nu är det en mycket nöjd tjej. Så skönt men vet precis vad du skriver om. Fint att det kändes bättre - finns inga hemligheter i ett förhållande än att sätta sig ner och prata och lyssna. Fint.
Anna · 5 years ago
Känner verkligen igen den där känslan av något som ligger å gnager, och man försöker jaga ifatt/springa bort från den. Vad fint du beskrev det!
Ellinor · 5 years ago
Åå detta gnag... Det är med mig vareviga helg... Känner så igen det!
Marie · 5 years ago
Vill bara tacka för en jättefin, ärlig och inspirerande blogg! Så roligt att få följa någon som inte bara gör samarbeten och går på events utan lever ett ”vanligt” liv, om du förstår vad jag menar Heja dig!
Mathilda Östlund · 5 years ago
Verkligen tack för att du är så transparent och ärlig. Lite glam, härligt vardag varvat med inredningslyx och drömmar men också detta som vi alla känner... Vad är fel, varför är jag inte 100% på när allt på ytan är bra..