Yes to the dress

Mina tärnor höll mig sällskap och gav vad kan vara rätt hårda med ärliga råd. Det är så fint att ha en hel dag tillsammans, jag kan nästan inte förklara hur mycket jag saknar att bara kunna hänga numera.

Det här med att checka in på hotellrum gav det hela en känsla av weekend, som om vi lämnat landet. Ni vet hur det känns i en reception, beställa upp kaffe och Cava på rummet, lägga sig på puffade stärkta lakan med kläderna på.

Och sen peppen på att få visa! Alla de fina alternativ jag valt ut.

Jag fick hjälp med att steama och vi hade lite tid att prata även om annat, att få uppdatera sig i de andras liv. Man blir ju lätt lite halvironisk, översvallande, ytlighetsbollande när förlorade timmar som ska tas igen.

I mig bubblade för första gången det riktiga pirret kring bröllopet. Jag har inte riktigt känt samma sen vi förlovade oss. Det var häftigt men också lite svindlande att tänka såhär att allt går över lite fort. Jag han verkligen landa i att det blir bra att ha vigseln och middag en dag och vänta med festen. För så mycket det är att ta in. Bara en sådan här dag var lite märkligt att vakna upp ur och helt känna att man tagit in allt. Man kan ju inte ta in allt.

Jag försökte därför stanna upp lite i varje moment. Dra handen över klänningarna ordentligt och verkligen känna efter.

Sen såg jag visst till att dricka en hel del champagne (och spilla litegrann)

Kan ni förstå magin?

Min vän Sofia fick knyta ihop några Ranunkel från Hötorget som provisoriskt brudbukett. Det blev jättefint och gav en realistisk känsla.

Se här

Man blir glad av Satin och klackar.

Här hänger min numera välkända Sidenkavaj. Den är tjock och cremevit och alldeles underbar. Jag kommer ha den varje vår med jeans och sandaler. Känns härligt att ha något från bröllopet som jag kan använda igen.

Något annat som är så fint med att slå samman människor man älskar är att lyssna till vilka samtal dom har utan en.

Varenda detalj kändes rätt. Nu kvarstår bara skor och väska. Eller i ju för sig smycken också… men ni förstår.

Ett riktigt unn.

Kläder på ovanpå lakan är det ultimata hotellkänslan.

Sen gick vi ut och åt på stan. Och nuförtiden är det ju lätt att säga att man stängde stället. Här är mina tärnor minus en som bor i LA och vår skitroliga Tostemaster!

Som alltid får mig att skratta.

Sen vaknade jag och det var dags att packa ihop sig efter en 10 timmar lång sömn. Längtar alltid hem så infernaliskt när jag vart borta en natt. Spelar ingen roll hur härligt man än haft det utan det är nästan olidligt de sista timmarna. Ni vet i taxin från Arlanda när det blir kö eller en flight är inställd… men nu fanns ju inga sånna hinder utan bara njuta av hotellfrukost och en extra kopp kaffe sen va jag hemma på en kvart.