Tillbaka i vardagen efter en magisk helg och tillbaka i leggings gympadojor kombinationen. Jag älskar mina yogabyxor från Filippa K för jag får lixom som långa dansben i dom. Tror det är nått med höjden i magen eller så för det finns inga andra leggings som gör så fördelaktiga grejer med mina ben. Synd bara att dom är så dyra. Sneakers också, behöver nya lite fräscha men kan inte hitta någon modell jag gillar. Ska fortsätta jakten.
Sitter rätt mkt i trädgården och tittar på barnen och grannbarnen. Dom ränner mest här hos oss på vår tomt, jag älskar det betyget. Här är det ok att leka med allt och flytt runt och bygga kojor och sånt. Märks att det drar hela grannskapet hit.
Vår skrivbordsstol har äntligen kommit. Beställde den i december som en present till John som jobbade många och stora projekt hemifrån. Tji fick han då den inte levererades förens det var min tur. Jobbade hemma i tisdags och huereka vad skönt det var med en ergonomisk och snygg stol.
Ni vet jag skrev för några veckor sedan att det var så mycket tjafs och ret och gnäll och missförstånd mellan dom här två små.
Nu löser dom det rätt bra själva och jag blir helt matt av kärlek när dom kryper ihop såhär och skrattar eller gosar.
När jag kommer hem från jobbet är det nästan dags för Eli att avsluta sin dag. Han gör det alltid med ett bad och en stor middag. Rätt härlig välkomstkommité det här.
Jag har tre små körsbärsträd planterade vid planket. När man svänger in på vår parkering så står dom där. Tanken är väl att dom ska bli stora men det är också lite gulligt med dvärgkörsbär. Nu blommar dom och det är så fint att det är svårt att fånga på bild.
Eli och jag matchar ylle.
I köket plockar jag in Rhododendron från vår stora buske. Det tipset fick jag från Johanna Bradford för något år sen. Skönt ändå då det är det enda som blommar. Men snart ska jag berätta att magnolian slår ut och då ska jag för första gången plocka in min egen magnoliakvist. Livsgoals!
Eli går nu, men han har också upptäcks dansen. Det är blandad skrattframkallande och nästan gråtsött. Svänger med armarna och studsar. Harry är inte sen att vara med.
Har ordagrants LEVT i min nya Marville Road kofta och levisjeans. Känner att man inte behöver byta så mkt när kombinationen blir såhär.
Ett av våra bästa inköp var när vi hittade Jetson fåtöljen på Bukowskis i samband med att vi flyttade in. Jag gav mig själv den i inflyttningspresent och det fina med den är att Iom att den är nätt kan man i stort sätt ställa den varsom i ett rum.
Jag har svängt fram och tillbaka lite i mina tankar om färger och förändringar hemma. Det är så lätt ibland att man dras iväg och inspirerats lite för mycket av någon så man tappar sig själv. Brukar tänka på det i bloggen och ni frågar ibland varför jag inte skriver ut alla inköpsställen eller märken. Jag tänker som så att man kan inspirera men det blir märkligt om allt kopieras. Missförstå mig rätt (så sjukt utsliten fras) men jag vet hur det är när man ser nått som någon annan har och så blir det klickvöntligt. Men är det verkligen någonting för mig? Jag vill inte bidra direkt till köphets eller så och tänker mycket på att dela med mig av miljöer och inredning men inte bli en ”klick” blogg. Förstår ni hur jag menar?
Hemma är det snart tillbaka till ordningen och min lilla stilresa lider emot sitt slut. Jag blev själv lite ”klick galen” och ska nog försöka komma ihåg det vid nästa impulsköp.
Kram
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Susanna · 5 years ago
Tycker det var så fint det du skrev att jag ville kommentera. Kan få ONT över samtiden när någon lägger ut ett otroligt inlägg, välskrivet och tänkvärt kring något litet eller stort och så kommer det "VAR ÄR VASEN ifrån?" och så är det en vas inne i ett hörn som det inte alls handlade om, och jag blir alltid lika glad när ursprungsskrivaren skriver att den inte vet, eller att den är från någonstans i fjärran eller iallafall inte längre i produktion, för då GÅR det inte att gå till något klick och försöka bli någon man inte är utan mer kanske vill vara utan att tänka själv.., utan stannar vid inspiration som personen om den har stil på riktigt kan göra något av och annars får den väl klicka vidare i jakten över att skapa valfritt kopiahem till sin instagramprofil och låtsas som att det är genuint fast att man direkt ser att nej, det där är ju Elsa Billgren/Sofia Wood/Amanda Schulmanskt. Och respekt till dig som vill ha din stil för dig själv även om du så fint bjuder på den här. Tycker att din blogg känns så genuin och personlig på ett sätt som få är över tid. Den är ju du och en stil är ju ytterst personlig och något man liksom odlar fram ganska komplext över åren och det blir så platt och innehållslöst när någon liksom kapar den. (Skadad sedan tonåren då en personligt-blank-pappers-person plötsligt kopierade min bästa vän i allt, inredning, kläder, musiksmak, humor, det var något så oerhört sorgligt i det och jag tror aldrig hon blev riktigt hel förrän hon hittade sig själv långt senare och jag minns hur glad när jag av en slump hälsade på henne flera år senare och det fanns en helt omöjlig tapet i hennes kök för den liknade ingen annans utan måste ha varit hennes egen för hon hade hittat hem.)
Susanna · 5 years ago
Det handlar ju om förmågan att tolka och inspireras, inte kopiera.
Julia Brukroken · 5 years ago
Man får ju göra som man vill men jag hoppas ni blir inspirerade utan en massa klicklänkar <3
Julia Brukroken · 5 years ago
Jag förstår hur du känner verkligen. Men det är så svårt för samtidigt som jag säger att jag inte vill bli den typen av blogg så jobbar jag ju lite dubbelmoral hela tiden :) Jag ville mest bara förstärka känslan av att det är okej att vi gör olika, tänker olika och inte behöver vara helt strömlinjeformade i vårt utseende eller våra hem. Jag kan ju bli trött på mig själv i hur inspirationsdjävulen i mig drar iväg. Ibland blir jag som du skriver lite förvånad när jag får en fråga om min klänning på ett inlägg om svårigheten i föräldraskapet såklart men jag kan ändå inte se det på något annat sätt än som en komplimang och en del av vår samtid. Jag älskar ju Elsa och Sofia och deras stil och förstår att dom blir en del av vad massa människor vill uppnå, jag tror inte de heller tänker klickinlägg och jag uppskattar deras sätt att skriva och måla en bild av inspiration - på mångt och mycket ett sätt som jag inte alls gör i den här bloggen. Tack för att du tog dig tid att svara och TACK för att du läser.
emma · 5 years ago
tycker du gör helt rätt i som du gör -- skulle du länka till alla möbler etc i detta inlägg så blir det så lätt att bara klick klick klick ..istället försöker jag fånga känslan, möblering, grupperingen - färgerna, ja och sedan kolla på mitt hem och känna in vad jag känner är mitt hem
Julia Brukroken · 5 years ago
Men tack! Det är lite svårt ibland att ha en fin balansgång där. Vill ju både kunna inspirera och skapa Whislist och så men även behålla en sansad ton och tanke kring konsumtion. Tack för att du läser
Anna · 5 years ago
Ja inspiration och fina bilder är mer än tillräckligt att dela med sig av tycker jag med. Det är ju just inspirationen som är det som ger känslan och även när du visar andra saker såsom kläder och väskor eller vad det kan vara. Det blir stress av att klicka sig vidare och kolla där istället för att låta bilderna ge inspiration i sig. Du ger massor av inspiration och tack för din blogg och att du delar med dig! Tycker också om att du testar och säljer vidare om det inte funkar (så gör jag också, man måste ju få se hur ex stolar kan se ut och hur det passar live).
Julia Brukroken · 5 years ago
Tack. Jag menar ju inte att man inte kan tipsa eller så men jag tror att det kan vara sunt att inte snöa in sig i konsumtion och köp hela tiden. Att inspireras av någon kan ibland handla om att ingå i ett resonemang eller en tank. Kanske bara känslan eller möblering. Jag blir så glad att ni läser och tack för pepp på stolarna. Blev ju inte helt rätt där hahaha