Vi är fortfarande helt slut i kroppen och biverkningarna efter Coronan kommer och går.
Ena dagen känner man sig helt som vanligt och kör på. Sen kommer det som en vägg av andfåddhet, huvudvärk, illamående och en förlamande trötthet. Jag skulle beskriva den som nästan sömngående. Jag har fortfarande sådant tryck över bröstkorgen när jag ligger ned eller efter att jag tagit en trappa. Har fått en ordentlig respekt för virus minst sagt.
Harry har skrivit årets önskelista och det är så magiskt att han fortfarande tror på tomten. Jag älskar det iom att jag nästan nästan fortfarande tror på tomten så kan jag glädjas med honom. Han har önskat sig en hamster och att hans pappa ska sluta vara pälsallergiker. Big Job tomten!
Misteln har fått flytta upp i vårt sovrum, den hänger så fint där och gör mig lite förälskad. Det är bra att tänka på pussar i sovrummet, bra Feng shui 🙂
Jag tänkte hänga en julstjärna här också men orken gav med sig. Kanske en sån vi har i köket av guldig metall. Dom är så fina i ljuset.
Apråpå ljus, Vad händer? Är det den gråaste höst och Jul vi någonsin haft? Jag får lite lätt panik när jag föreställer mig att det här är den nya vintern. Har vi förstört vår planer och vårt klimat till den grad att vi inte längre kommer mötas av kalla vintrar. Här lös solen i tre sek och då passade jag på att låtsats att det vart krispigt och vitt ute.
Jag har kört lite bil igen och jag älskar att köra bil, till den grad att man kan kalla den hobby.
Den här pälsen är helt magisk. Hittade den på Vestiare och jag ser lite ut som Cruella de Ville men det gör inget.
Det gäller att bära den på rätt sätt bara, för mycket tingel så blir man snabbt Östermalmstant.
Harry och jag gick all in på Pepparkaksbak. Här är resultatet av kanske Nackas mest spritsade bygge. Det ska vara mest socker när man äter upp det sen. Vi (jag) siktade på en Amsterdam feeling och Harry var mkt noga med att Cykeln var viktig. Nu doftar det pepparkaka i hela huset och jag känner mig som tomtemor.
Eli har bestämt sig för att gå, vi tycker att han gärna kan lugna med sig lite. Men när nån ger sig fan så får hela familjen stå där och veva med flaggorna och heja på, det är det man har familj till. Och fånga en när man faller men det säger sig självt va?
Bytte stjärna i köket, den här blev ju så mkt bättre precis som jag förutspådde. Tänk att jag för bara 7 år sen kanske tyckte att de här var det fulaste som fanns. Tur att man får ändra sig.
Hoppas ni hade en fin helg?
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]