Coctail

Exakt här ska vi sätta upp våra stringhyllor som står i källaren. På så sätt kan vi förlänga förvaringsmöjligheten från Harrys rum ut i den den minimala passagen. Sen får vi spara till att byta underskåpen till de i valnöt. Men vi har ju hela livet på  oss, kan visa sen.

Här är jag i jobb hissen och känner mig så trött. Jag är svullen som ett ägg och det  rinner ur ögonen. Nu är det en vecka kvar och jag vill verkligen bli klar med allt. Det är så självupplyftande när man klarar målsättningar.

Var i stan och svängde in på Nordiska Galleriet för att spana på vår bordskiva som vi aldrig betsäller. Vi har ju foten till bordet i  källaren men har inte haft råd än att beställa ny marmortopp. Jag hälsar på den då och då för att bli lite inspirerad och suktad. Men då fick jag också passa på att se våra vänner Lina och Edins (Dusty Deco) design på stolar och bord i utställningen.

Så snyggt. Allt dom lägger sin tanke och handling till slutar aldrig att förvåna.

Hemma har mina 150 planterade tulpanlökar börjar titta fran i rabatter och pallkragar.Så då är det dags för det här.  Bästa tipset jag kan ge när det gäller. Att hålla harar och rådjur borta från lökar och blommor i trädgården.

Jag sydde klart lite förvaringsfickor till spjälsängen och skötbord. Tog ett gammalt linnelakan och voilà. Här har jag gömt bröstpumpen för den vill man stirra på så lite som möjligt va?

Sen har jag haft förvärkar, alltså riktiga. I onsdags natt tänkte jag att ”jaha nu kör vi då” kanske fem gånger. Men efter fyra timmar, två alvedon, lite vaggande, lite profylax och en kopp te så lugnade det ned sig avsevärt.

Harry började fredagsmorgonen med att ställa en klocka synlig för mig i leken. Rätt sött.

Vi har varit  vid Björknäs Blommor som öppnat för sesången. Jag letade efter Klemantis och klätterhortensia men det har fortfarande lite tidigt. Så det blev bara körsbärskvistar till vardagsrummet och en viol som Harry vill ha i sitt rum.

Den här skrindan räddar alla mina promenader just nu. Slipper bära kassar, tjata på barn eller fundera på om jag kan ta den där extra kilometern.

Hej hemma!

Kvällsljuset hörni, vi kan gå ut efter förskolan eller middagen och gunga en stund utan ficklampa. Snart sitter vi här ute dygnet runt. Det vänder…

Så det enda jag får plats i nu. Stretchbyxa Marlene Birger, Polotröja Mats Nordegard och tjocktröja från Arket. Inte särskilt inspirerande alls. Men mjukt och skönt och det är bara så kort stund kvar nu så jag kan inte motivera några inköp. Jag har nog aldrig varit såhär stor, känner inte igen mitt eget ansikte. 🙂

Jag fick dock en jätteklok kommentar från en läsare om att man uppfattar mig som negativ i min inställning emot mitt utescener och kropp. Det är jag egentligen inte alls. Jag tycker jag är jättefin och häftig och magisk på samma gång. Har längtat efter att vara gravid så länge så jag har inga skrupler alls med själva utseende boten. Det är mer komplikationerna av att vara trött, svullen och otymplig som försvårar ”att vara sig själv” inte utseendegrejen utan tyngden och påfrestningen på psyket.

Tack för att du som läsare uppmärksammade mig på hur det kan låta.

Jag tycker jag är superfin men även tung och otymplig.