Be prepared
6 years ago
Jag ligger ned så fort jag får egentid innan och efter jobbet numera. Skulle kunna äta alla mål liggande typ.
Försöker ta en liten kort promenad varje dag, det tar emot men älskar att komma ut i det här vårvädret vi fått senaste veckan i Sthlm. Det är ödsligt men vackert i all ”overklighet”
Sen sover jag en stund här när jag kommer hem från jobbet. Som solterapi. Har varit obeskrivligt trött senaste dagarna. Lite som i början…
Spjälsängen är bäddad, allt är tvättat och packat och på så sätt är vi beredda. Sån förväntan i rummen nu.
Jag tar bilder på magen och försöker se om den trillat ned? Om den på något sätt kan avslöja om det är dags i natt.
Men den säger ju inte så mycket tyvärr.
Jaha. Vad tror vi mina vänner, snart dax? För 48 timmar sen fick jag en blödning, 24 timmar senare började det värka på ett bekant sätt. Vi började klocka. Somnade men vaknade 03.30 av den där flåsande pustande andningen hos sig själv. Sen höll det på, rullande stora och små- regelbundna värkar med nedåtryck. Dock hanterbart och lite så som man minns starten.
Hinner tänka en massa. Är det förtidigt, är jag inbilsk, kommer jag klara förlossningen om jag tycker förvärkarna gör såhär ont. När ringer jag pappa för barnvakt. Är jag överkänslig. Ska man ta alvedon?
Sen vaknar jag ned i köket och rör ihop en värktablett och lite vatten. Låter John sova – Harry sover. Jag hör hur dom snarkar. Efter nån timme somnar jag och och sen har dagen varit lugn och jag fortsätter som planerat.
Men ska man börja hoppas nu, blir jag tokig då om man går över tiden?
Träffar barnmorskan på onsdag. Ska bli spännande att höra om det skett någon fixering än. Men det här med förvärkar känns ju verkligen som ett steg i rätt riktning.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]