Craft or mindcraft?

6 years ago

Craft or mindcraft?
Craft or mindcraft?
Craft or mindcraft?

Hemma hos oss finns ju ingen padda. Det framstår ibland som om vi är något lite Amish liknande i det beslutet. Det finns ingen padda av den enkla anledningen att först och främst är vi så trötta på skärmar ur ett vuxet perspektiv och ju längre tiden gick och desto äldre Harry blev och vi hade “klarat” oss utan så blev inköpet mer och mer avlägset. Det är så att många beskriver paddan som sin hjälp, som en nödvändighet i vardagen och som en självklarhet när det kommer till stimulans och utmaning för sina barn. Jag tror att alla som säger så ärligt tycker att det är precis så. Jag tror att man tar sina beslut med goda intentioner och sen är det så med det. Alla gör och bör köra sitt race.

Jag har läst mycket kring barns språkutveckling på sistone, jag har också vart intresserada av den forskning som nu presenteras om barn och digitala plattor. Det har gått tio år sen man såg den explosionsartade ökningen av användandet och det är först nu man på riktigt kan börja mäta konsekvenserna, både de positiva och de mer alarmerande.

Både på förskolan och i samhället i stort kan vi se en trend där barns språkutveckling och ordförråd kraftigt försämrats de senaste åren. Det går då med forskningenschjälp att se en koppling till den ökade användningen av ipads, mobiltelefoner och datorer. 40% av barn under 2 år använder mobiltelefoner/ipads regelbundet, 2011 var det 10%. Professor Ingvar Lundberg säger följande: Det är i samspelet mellan oss människor som utvecklingen sker. För att barnen ska kunna utvecklas och mogna språkligt , socialt och emotionellt krävs närvaro och samspel med andra människor. Något som det ur ett samhälligt perspektiv blivit ohyggligt mkt mindre av sedan de portals skärmarna. Det är bara att fråga vilket tonårsförälder eller klasslärare du vill. Hela sättet att ungås har förändrats. Men våra barn vet ju inte ens hur det var innan, hur ett samhälle utan konstant distraktion såg ut? Jag är själv fast i den här manicken- jag jobbar ned den konstant. Jag använder den som förströelse, lyckopiller och inspiration. Det går inte att stocks under stolen med- men det gör också att jag väljer bort så mycket av samtal och umgänge. Ringer ens folk varandra längre? Fikar man? Promenerar msn ihop om det inte är i träningssyfte? Nja man ses på instagram mest va….

Många barn idag går minste om de där vardagliga viktiga samspelstunderna med sina närstående iom att alla mer eller mindre är fastklistrade framför skärmar.

I maj 2017 kom den första forskningsstudien i USA som undersökt kopplingen mellan skärmtid och försenad språkutveckling.  Dr Catherine Birken ansvarig för studien av 900 barn och deras skärmtid i minuter per dag vid 18 månaders ålder. Alltså innan två års ålder. Barn som tillbringade mer än 30 min per dag framför skärmar fick en ökad risk för språkförsening med 49%. Man testade bla barnens joller, ordförråd, grammatiskaförmåga att kommunicera och påkalla uppmärksamhet. Alltså låt det här sjunka in 40% av barn under 2 år använder mobiltelefoner/ipads regelbundet, 2011 var det 10%. Jag vet inte hur ni känner men de första två åren av barnens liv handlar ju egentligen bara om att knyta an, läsa av ansiktintryck, testa, pröva och utmana regler och ramar för att förstå sig på andra människor. Bara att ta in hur doftar, alla fenomenen runt mig, fågelkvitter, biltrafik, årstider ja men allt som man möter runt om kring sig tröttar ut en 18 månaders så de måste sova flertal ggn om dagen. Är inte det nog för hjärnan att prosessa?

För mig  känns det så härligt att vi har så många vardagliga rutiner som bygger på att vi pysslar, målar, spelar och lagar mat ihop. Jag förstår såklart att det är en ynnest. Vi har ett barn som är snart fem och vill vara med i allt. Han vill och vet ju inte om paddan.

Vad tänker ni? Är jag en seg gammal stofil här med svårighet att hänga med i samtiden eller finns det en poäng med att komma lite närmare varandra igen?

Eller ska han få den där paddan i 5års present bara för att det är en del av ”verkligheten”

Alex · 6 years ago
Det är väl jätteskönt att ni inte har en padda och slipper det tjafset. Onödigt att skaffa nu =) Sen beror det även på vad barnen gör på paddan. Om de bara spelar eller faktiskt tittar på bra filmer/serier med ett bra språk då gynnar det bara språket. Båda våra söner har både padda och telefon och har ett bra språk. Skärmtiden är dock begränsad mest pga strålningen. Gör det ni tycker är bäst för er.

Annika · 6 years ago
Hej, Tycker du har en sund inställning. Vi har en padda pga min man har den som verktyg i ett förtroendeuppdrag. Annars hade vi nog inte prioriterat den. Den åker fram ibland, men i första hand är det pyssel, lek och umgänge som gäller. Min uppfattning är att det ökar kreativiteten och minskar rastlösheten. Jag tänker att barn mår bra av att ha lite tråkigt ibland för då blir de tvungna att hitta nya vägar som tar dem framåt. Och vuxna mår bra av att stanna upp och engagera sig i det. Mitt barn är i samma ålder som ditt och visst, ibland får man ta en diskussion om paddans vara eller icke, men där har vi varit väldigt konsekventa från början vilket gör att den inte behövt ta så stor del. Har lite samma relation till TV, då vi valde bort den för över 10 år sedan. Nu kan man ju se iof se allt via dator, men det blir mer ett aktivt val och slötittandet prioriteras enkelt bort. Men visst, kan ju erkänna att min dotter älskar att följa med mig på träning ibland då hon får en timmes ostörd Ipad eller när hon får titta på TV hos nån annan. Då uppskattar hon det som en lyx och det tänker jag är fint i denna värld då vi annars har tillgång till allt hela tiden. /Annika

Anna · 6 years ago
Fantastiskt beslut. Stå på dig.

Edith · 6 years ago
Helt rätt! Den dagen jag blir mamma så ska göra precis så! Jag undrar vad föräldrarna och barnen gjorde innan ipad, iphone och babblarna? Gick dom aldrig på restaurang? Åt dom aldrig middag i lugn o ro?

Sannie · 6 years ago
Äger ni någon TV? Tittar han på den?

Louise · 6 years ago
Så intressant tema! Jag tycker man måste bli lite mer precis för att kunna diskutera detta då det i mina ögon inte är en ja/nej fråga. Vad tittar barnen på? Hur länge? Hur ofta? När jag växte upp på det glada 80-talet fördes samma diskussion med tvn. Mina föräldrar var mycket liberala med tvn, jag kan inte minnas att det fanns särskilt mycket regler. Och skiten jag fick titta på (nästintill obegränsat) var ju inte ens barnanpassad. Det var smörjan som sändes på SVT/Childrens Channel etc på eftermiddagarna. Men jag var också mycket aktiv och hade hobbys och saker nästan varje eftermiddag så mina föräldrar tänkte säkert att balansen var ok. And i turned out just fine. Jag är ensam med två små barn varje vecka måndag-fredag. Utan paddan skulle mina barn typ slå ihjäl varandra alternativt aldrig få hemlagad mat. MEN de får endast titta efter förskolan när jag ska laga middag, och jag är jättepetig med vad de får titta på. Jag accepterar bara ’snälla’ saker med bra språk. Altså inte våldsamma saker med skitspråk typ ninjago. De tittar altså på 30-45 minuter bamse, pettsson eller program med någon form av språk, räkna, vänskap, vetenskap fokus. Jag tror att alla får göra det som känns rätt och jag skulle aldrig döma någon som gör på något annat sätt. Alla gör det de kan/mäktar med. Med det sagt - fint för er om det funkar utan!

Ullis · 6 years ago
Jag ar helt med er!!! Nar mina barn var sma hade jag allrid 4 bilar eller 4 schleich djur och pennor o papper i min handvaska. En leksak för varje hand och 2 per barn. Var latt att hallavratt pa. De satt antinfen vid eller under bordet och lekte alt malade. Min moster undrade precis vad der var for skillnad om de hade haft varsin mobil som hennes barnbarn nu har. Och storsta skillnaden jag ser ar det kreativa. Mina barn pratade, lekte rollspel, hittade pa historier, hästen pratade svenska, grisen tyska och så fick dinosauren översätta. De pratade med varandra. Vi pratade med varandra. Vi som föraldrar var delaktiga i deras varld sa lange de satt vid bordet. I forra veckan sag jag en mamma och son som gick tillsammans till skolan. Hon 1 steg framfor, han bakom med en mobil och youtube i hogsta hugg. VARFOR??? Varfor inte prata m varandra. Beratta om de egna forvantningarna av dagen, prata om helgen, vika han ska leka med pa rasten - vad som helst!! Utnyttja tiden tillsammans! Jag tror Stockholm ar extremt och absolut ingen "role model". Forstar verkligen inte mobilhysterin i Sverige i allmanhet. Ar det for att stilla ett daligt samvete o rattfardiga att en 6 aring ska ha en iphone for 6000 kr? Ar sjukt mkt pengar for en 6aring. Aven for mig som ar 43... s ag en mamma m 2 kids @ ica dar kidsen satt i vagnen med varsinn mobil. Hello, de var sma! Pratae man m dem, engagerar dem i inkopet blur det ju kul o socialt. Eller den pappa som korde 2 kids till skolan i Sthlms innerstad, sjalvklart satt kidsen fastspanda i sina stolar m varsinn mobil. Tycker det ar saaa galet! Ta inte efter. Titta omkring. Det jag sag ar inget ovanligt. Mobilerna ar overallt. OCH vi vuxna ar ibte mkt battre. Tjejganget som ar ute pa middag. Den ena ska snabbt texta daten om imorgon, den andra pista @ insta, den andra snabb koll @ fb o den 4 kollar snabbt i kameran att haret ar perfekt. Crazy! De 4 skulle ju ses o da ar val resten ointeessant just dar o da? Eller kolla pa dina egna influenser-luncher - var ar mobilerna? Prime posiriin pa bordet som en del av dukningen. Forstor ju allt! Samtidigt tror jag inte pa forbud och eftersom sakerligen alla kompisar har en padda hemma o kidsen pratar om spel o nivaer vill ju er son oxa vara med. Foreslar att ni koper en men att sen ar er och inte hans. Han far lana / anvanda den men inte alltid.

Julia Hichens

Julia Hichens

Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.

With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.

I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.

Mail: [email protected]