The rest is a mess
7 years ago
Jag vet att det är många som läser som på olika sätt är igenom liknande situation som jag. Där kroppen inte beter sig som man önskar och att mycket i livet cirkulerar däromkring. Så nu med risk för att bli lite personlig tänkte jag öppna upp lite och se om fler känner igen sig? Just nu har jag verkligen lagt själva graviditeten på hyllan för att jag kan inte titta på den tanken igen utan att bryta ihop. Jag kan nästan inte ens skriva om den tanken utan att det blir som att dra ned en rullgardin.
Men jag vet inte om jag är ensam om det jag ska lyfta nu men jag antar att det är många som när vi kör ned på den lilla relationsvägen också stannar till vid destination sexliv då och då och efter en sån här period kan hela grejen bli lätt ansträngd.
Jag är så kluven i hur jag ska se på min kropp. Är den en kvinnligt misslyckande eller är den en lätt, slät, pigg och sexig sak som skall få uppleva sin 30+ på ett roligt, avslappnat och pirrigt vis?
Jag har i två års tid kissat på tester, ägglossning, graviditets, hormons och sen ägglossning igen. Jag har analyserat spända bröst, upphetsning och trötthet som tecken på när vi ska passa på eller slappna av. Jag har intalat mig själv att det har varit som vanligt. Jag har klätt upp mig, ut mig, vänt på mig, vridit på mig. Haft det roligt men samtidigt någonstans där i bakhuvudet har ju hoppet om att det ska bli bebis legat och ekat.
Nu ska jag ge mig fan att ta tillbaka min kropp, mitt liv, min längtan och hey min sexualitet. Kan ju bli en kul vår?
Såhär tänkte jag se till att allt känns efter kl 21.00 från å med nu.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Karin · 7 years ago
Håller helt med dig. Är i samma situation och efter 1,5 år av pissa på sticka, tajma ägglossning, missfall, utomkvedshavandeskap, undersökningar och diverse ultraljud och planerad IVF på gång är jag så jävla less på känslan av att min kropp inte är något annat än en ”göra-barn-maskin” och att jag inte äger inte min kropp längre. Jag hatar att vara kvinna just nu.
Julia Brukroken · 7 years ago
Jag hör dig och känner verkligen med dig. Jag hoppas den här våren kan bli för oss, en ljusare, varmare och mjukare vår. Kram Julia
Karin · 7 years ago
Detsamma till dig! ❤️ Kram
Hannah · 7 years ago
modigt och fint att 'bara' skriva om detta rakt upp och ner. jag är inte igenom Er resa just nu, där kan jag bara sända en massa tyst kärlek .. men tankarna, känslorna kring kroppen, det sensuella, det sexuella även efter att ha fått ett barn och just passerat fyrtio plötsligt.. jag hör Dig. jag vet inte vad jag vill säga riktigt, eller HUR egentligen, menar ju egentligen allra mest TACK för att Du skrev ner detta och för att Du delar med Dig. jag tar en varm, stark, hoppfull, systerlig (!) känsla med mig härifrån.. och på något vis är det så enormt ju..! vad Du ger vidare mitt i Ditt.. tack..! respekt och kärlek, hannah
L · 7 years ago
Började skriva på en lång kommentar som jag sen raderade. Vet inte varför men det var så mycket jag hade att säga kring ämnet att det liksom inte fick plats i en liten meddelanderuta. Har inte ditt dilemma just, men kan ändå känna igen känslan av hopplöshet och nästintill ilska på sin kropp som inte gör som man tycker den borde. Satans otyg. Men ville ändå nånstans landa i att vi generellt borde vara snällare mot oss själva och våra kroppar. De bär oss trots allt genom livet, och även om de inte alltid fungerar som vi vill, så är det ändå härligt att vi får vara i livet. Vi borde bli bättre på att fira själva livet. Fira och njuta mer! Kanske kan det vara en idé att träna på acceptans och förlåtelse. Förlåt din kropp för vad den utsätter dig och familjen för. Tänk att den gör sitt bästa, men klarar kanske inte att bära ett barn fullt ut just nu, och den behöver kanske hjälp på något vis. Kanske går det en dag, eller så gör det inte det. Gör dig bästa vän med sinnesrobönen: "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." Vi är många som tänker på er, gläds med er och sörjer med er. Jag hoppas innerligt att din kropp kan bli en kul och rolig plats igen, att du kan ta tillbaka den och göra den till ditt tempel igen. Kvinnokroppen är helt fantastisk, återupptäck och återerövra den!
Lisa · 7 years ago
Håller med ovan. Så mycket som finns att säga om detta. Tack för att du sätter ord på allt. Jag är fortfarande inte där, förbi. Denna kvinnokropp alltså, som ska vara... allt. Och som så lätt, så lätt blir "fel". Känner att alla ens tankar och värderingar sätts på spel i ett sådant läge. Helt plötsligt är lusten underordnad till exempel. Att tänka rationellt är ju inte samma sak som att sedan känna rationellt. Tack!