You know i’ve been to sea before
7 years ago
Då hände det igen. Det där som numera händer mig men som jag ber trettio ggr om dagen för inte ska hända. Den här gången kom missfallet helt oanonserat. Inga blödningar, inga problem. Så mitt under en föreläsning kände jag hur jag blev sådär vansinnigt kissnödig. Som i de där filmerna jag såg – då när jag var 16 och inte visste någon om längtan annat än att det riktades mot svåra och svartklädda pojkar men moppar. Som i film så bara kom det, och som i verkligheten så är man tvungen att hantera det. Den här gången lärde jag mig hur högt man kan skrika stum, hur ont något som inte kan synas egentligen gör, hur tårar gröper fåror och vad själen inte kan, vill eller orkar resa sig med. Jag orkar inte inte en gång till skriker jag, jag vill inte vill inte vill inte. Men inte är det någon som lyssnar.
Står på badrumsgolvet och tittar på de där brösten som ömmar, vita och svartblåa till färgen, jag stirrar på den där bullkulan som precis tvingat i mig i ett par större jeans. Jag ser den där tandkrämen för känslig emalj och jag kastar folsyran i väggen. Jag hatar den – kroppen. Vill ta tag i nackskinnet och hitta en dragkedja zippa hela vägen ned till hälarna och kliva ut. Lämna henne där , den där trasan, den där skinnhögen av no use. Men det funkar inte så, den där skinnhögen måste gå till jobbet, åka till läkaren, handla sockiplast och städa hallen. Den där skinnpölen ska lyfta ett barn som finns och läsa sagor, krama en man som finns och uppskatta och tacka för att den tar en framåt. Men jag hatar den för vad den gör mot mig.
Den här gången var det så likt men så olikt. Den här gången tror dom att det var två och inte en. Den här gången grät jag i en vecka – nån stop även om gråtet inte hade ljud eller vätska att ge. Den här gången har jag fortfarande ont och det är inte klart än. Den här gången har det likväl som första ggn bestämt sig för att sitta kvar, att luras och att inte släppa taget – trots att det redan är över.
Den här gången straffar jag mig med att tänka massa tokigheter om att kroppen beter sig som jag gjorde när jag var ung, hänger kvar vid saker som inte gav mig nått, som redan var över. Den här ggn kan jag inte göra annat än frossa i serier och filmer som är värre än allt man kan tänka sig, jag får lixom bara ro om jag ser en massa hemskheter, om något eller några som har det värre än mig själv. Den här gången är jag rädd att vi aldrig kommer våga igen.
Den här ggn går jag själv på alla läkarbesök, provtagningar och samtal. Den här gången måste vara den sista.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Elin Renck · 7 years ago
Fina Julia! Gråter när jag läser vad du går igenom. Beklagar verkligen! ❤️❤️❤️
Jenny · 7 years ago
Det går inte att läsa något sådant här och bara bläddra vidare utan att säga hur berörd och ledsen jag blev för er skull och ... jag beklagar. Ödmjukast och från hjärtat.
Karin · 7 years ago
Usch, har också varit en som kämpat. Mitt hjärta värker för er ❤️
Marie-Louise Sjögren · 7 years ago
❤️❤️
Frida · 7 years ago
❤️
Mimmi · 7 years ago
❤️❤️
Klara · 7 years ago
❤️❤️❤️
Moa · 7 years ago
❤️
Elsa billgren · 7 years ago
Fina du. Vet att vi inte känner varandra men internet är ju ändå en varm plats vill jag hoppas. Ville bara säga att du inte är ensam om att hata kroppen. Det är tufft när man vill något annat. Men det kommer bli bra, man kan bli glad igen jag lovar. Sen kommer du titta tillbaka på den här tiden med kärlek mot dig själv. ♥️
Sanna · 7 years ago
Linda · 7 years ago
Åh jag lider så med dig och er, all styrka och kärlek!
Hannah · 7 years ago
Vet inte vad jag ska skriva men känner att jag måste! Kan bara förställa mig vad hemskt det måste vara!!! Känner dig inte men önskar såååå att det blir ett lyckligt slut i den här historien!! Tänker på dig!!
Leila Bavcic · 7 years ago
Aj. Får ont i hjärtat när jag läser dina ord. Kan inte hejda tårarna heller. Jag känner inte dig men jag hoppas så innerligt att alla dina drömmar går i uppfyllelse. Upp med hakan du fina varelse, din tid kommer.
Lois · 7 years ago
❤️
Martina · 7 years ago
Oändligt med ❤️❤️❤️
Lisa · 7 years ago
Så ledsen för er skull. Man klarar det. På något sätt går det. Fast allt helvete bara pågår i ultrarapid vid sidan om. Står man där. Tiden kan få sakta in lite. Men det kommer en annan tid. Lovar.
Iris · 7 years ago
Jag hade fem missfall med sju foster. När jag var i det svarta hade det här inlägget hjälpt mig. Jag fick ihop tre friska barn, men de föddes ur ett sånt mörker. Och det var så ensamt i det där. Tack för en fin blogg.
M. · 7 years ago
❤️ ja det måste vara sista gången nu! Så modigt att du vågar berätta. Vi är många som tänker på dig och hoppas för er skull. Kramar
Bella · 7 years ago
❤️❤️ värme och hopp.
J · 7 years ago
Så ledsen för er skull❤️❤️❤️
E · 7 years ago
Är i samma sits själv men kan bara bli gravid genom ivf. 4 tidiga missfall på raken senaste året, sorgen är bottenlös men kan ändå inte sluta drömma om ett syskon till vår dotter som nu är 4 år. Vill skicka all styrka o kärlek till dig, så modigt att vara öppen med det ni går igenom. Du har säkert testat allt men om inte kanske progesteron eller trombyl kan hjälpa er? Har hjälpt många andra ❤️ Stor kram
Mel · 7 years ago
❤️
Paulina · 7 years ago
All styrka till dig, som är så ofantligt stark som berättar och delar med dig - det är stort av dig! Nu kan inte vara mörkt länge till för dig, snart vänder det och då blir det ett fantastiskt ljus. Många kramar!
Lisa · 7 years ago
❤️
Michaela · 7 years ago
♥️
Fanny · 7 years ago
❤️ Jag önskar så att ord kunde vara mer läkande i en sådan här situation men jag vet hur ont det gör och jag är så uppriktigt ledsen att du befinner dig där du nu är. Hemska förlamande smärta.. ❤️
Anna · 7 years ago
Men gud, du skriver så att det skär i hjärtat. Känner dig inte men vill skicka all kärlek och varma tankar till dig.
Madeleine · 7 years ago
❤️
Tove · 7 years ago
Så hjärtskärande, gör fysiskt ont att bara läsa. Massor av omtanke och kärlek - unnar er så att det vänder nu. Det måste det.
Moa · 7 years ago
När livet händer är det ibland osannolikt fantastiskt och ibland gör det bara så förbannat ont. Du kommer orka ur detta också och det kommer smärta mindre, förhoppningsvis slutar det med obeskrivlig lycka. Just nu är vi nog många som är tacksamma för att du orkar dela, med vackra ord som känns och känns igen ❤
Moa W · 7 years ago
När livet händer är det ibland osannolikt fantastiskt och ibland gör det bara så förbannat ont. Du kommer orka ur detta också och det kommer smärta mindre, förhoppningsvis slutar det med obeskrivlig lycka. Just nu är vi nog många som är tacksamma för att du orkar dela, med vackra ord som känns och känns igen ❤
Karolina · 7 years ago
Hej Julia, jag beklagar verkligen.
Lisa · 7 years ago
❤️❤️❤️
Louise · 7 years ago
åh fina Julia. Jag önskar att jag kunde hoppa på ett plan till Stockholm och ge dig en gigantisk främlingskram. All kärlek. ❤️
Sara · 7 years ago
Inga ord är rätt här men kram
Bella · 7 years ago
❤️
Anna · 7 years ago
Fan alltså. Stackars dig och er. Tappa inte hoppet! ❤️
Viktoria · 7 years ago
❤️❤️❤️
Christina · 7 years ago
Julia, jag hoppas så innerligt att ljusningen är nära. Tills dess hoppas jag du kan känna något av den massiva kollektiva backningen du har bakom dig. Vi tänker på och hejjar på dig ❤️
A · 7 years ago
Blir riktigt ledsen för er skull ❤️
Lisa · 7 years ago
Åh så fruktansvärt jobbigt! Känner med dig❤️
Sophie · 7 years ago
❤️
Kristin · 7 years ago
❤️
Maria · 7 years ago
Julia ❤️
Christine · 7 years ago
Det är vanligt att immunologiska faktorer ligger bakom upprepade missfall och oförklarad barnlöshet. Inom detta område, som kallas reproduktiv immunologi, sker en hel del forskning internationellt, men i Sverige talas det inte om det. Efter år av ofrivillig barnlöshet och ett antal IVF-behandlingar började vi läsa om detta och misstänka överaktivt immunförsvar hos mig eftersom allt annat såg ”jättebra” ut. Alltså att immunförsvaret stöter bort embryot. Vi tog kontakt med barnmorskan Marie Antonsson på Fertilitet plus som ligger på Östermalm i Stocholm. Med ett enkelt blodprov kunde hon se att förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar var avvikande och vi valde att prova behandling bestående av intralipiddropp, kortisontabletter, trombyl och Fragmin. Dessa läkemedel gör att immunförsvaret dämpas något och embryot kan fästa och fortsätta växa. Jag blev gravid direkt. För första gången någonsin i hela mitt liv fick jag ett plus. Och nu är jag i vecka 28. Vi kan aldrig veta säkert om det var tack vare behandlingen, även om vi känner oss övertygade om det, och jag menar inte att detta är en lösning för alla, men värt att kolla upp om man är drabbad av ofrivillig barnlöshet och/eller upprepade missfall. Blodprovet kostar inte många hundralappar och behandlingen kostar inte en bråkdel av vad IVF kostar. Vill sprida det här till alla som kämpar och lider (kanske i onödan). Hoppas det kan hjälpa dig eller någon som läser detta.
Rebecka · 7 years ago
Marie · 7 years ago
Beklagar och hoppas innerligt för er skull att det var sista gången.
Anna · 7 years ago
Läser snabbt och vill styrka det christine säger om immunologiska faktorer som ger upprepade missfall. En bekant till mig gock igenom över 10 missfall. Tillslut vände sig till en klinik i london som arbetar med just att dämpa immunförsvaret så att embryot inte stöts bort. Blev en bebis för henne på första eller andra försöket med dem. Tänker att detta verkligen är någpt att undersöka i er situation. Lider med dig något enormt. Sekundär barnlöshet är underdiagnostiserat och dess lidande är mkt underskattat inom vården. All styrka, välgång och lycka till dig. Kram anna
Therese · 7 years ago
Julia. Stora kramar till dig. Er. Och till alla andra som känner igen sig. Du skriver så vackert så det är inte klokt!!! Jag Kan liksom förstå känslan fast jag egentligen bara kan föreställa mig. Jag hejar på dig! Kärlek.
Annsofie · 7 years ago
❤️
Anna · 7 years ago
❤️
Therese · 7 years ago
❤️
Erica · 7 years ago
Ett enormt tack för att du delar vad du går igenom. Jag är i en liknande situation just nu, fick missfall nr 2 för ett par veckor sedan, och är barnlös sedan tidigare. Oron och känslorna är fruktansvärda och i min världsbild var det här inte så vanligt och det är först nu jag börjar förstå att jag är långt ifrån ensam att uppleva upprepade missfall. All styrka till dig. Din berättelse är min egen bästa medicin <3
Annette · 7 years ago
Jag beklagar så hemskt mycket er sorg. Är själv inne på vecka 3 av att bearbeta ett sent missfall. Värsta jag varit med om i mitt liv. Tystnaden när inga hjärtljud dunkade. Så oerhört tyst. Platser som denna hjälper. Tack ❤️
Lina · 7 years ago
Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut <3 Alla tankar till er.
Linnéa · 7 years ago
All kärlek till dig Julia!