Weekend

Om inte den här helgen skapade känslan av vårmystik och asfaltshångel så vet jag inte vad som kan få en att känna så? Även om jag fortfarande befinner mig i ett mellanland där kroppen gör sig av med graviditeten så kunde jag i alla fall låtsats att allt var som vanligt för en stund. Vi har hängt i gäng, gått på finmiddag, dansat lite och låtit Harry hänga med poliser.

Jag kan inte klämma mig mätt på min son just nu. Det är som att vetskapen om att det förmodligen inte blir fler ungar i mitt liv gör varje andetag mer värdefullt. Jag vill inte missa någonting. Samtidigt så har ju han rätt till sin integritet och det avstånd en fyraåring ibland behöver. Men då tittar jag på honom genom ett fönster, lyssnar försiktigt mot en dörr eller sitter lite jämte och klappar på ett knä. Jag tror att han också är kraften som gör att jag fungerar. Jag har ett friskt och helt makalöst roligt litet barn med hela livet framför sig. Jag har en familj och får kanske försöka vara nöjd med det. Inte för att jag inte är nöjd med det då men jag får kanske inse att det är vi tre. Jag har varit hos läkaren igen och där var det inte särskilt muntra miner vilket gör att jag mentalt ställer om just nu. Låter saker landa med en undersökning i taget. Andas igenom de där beskeden med små små utputsande av insikter. Allt för att inte falla igenom. Men mer om det senare.

Saker som är bra när man håller på att förlora sig själv.

Vänner, så vilket tur jag har som har så fina och nära, ärliga och lite knuffande typer runt om kring mig. I lördags hängde jag med Anna och drack sjöar av kaffe i hennes kök. Sen åkte jag och John till stan för att titta på bord och inredning och frossa i sånt som man vill ha men inte ha råd med – läs Nordiska galleriet. Sen fyllde vi på Harrys garderob med sådant som vi har råd med – Läs Arket.  För att avsluta med en långmiddag vid köksbordet på Hantverket som alla borde unna sig att ha råd med en gång per år i alla fall. För er som inte ätit där gör det så fort ni kan.

På söndagen var allt bara lugnt. Harry skulle hänga med sin kompis Ines och titta på polisbilar och jag strök runt hemma själv och tömde skåp, läste en bok och inspekterade mina smutsiga fönsterrutor. Jag är glad för de där stunderna jag får vara lite på egen hand ,men jag räds dom också för det är då alla tankar kommer, de där som jag inte orkar fäktas med nu.

Sammanfattningsvis, lite sol, lite vänskap, lite shopping och en del hångel. Jag hoppas ni haft en fin första vårhelg.