Weekend

Kl 21.00 prick varje kväll slår mina ögonlock ihop i något man kan likna vid narkolepsi. Spelar ingen roll om vi har en mycket spännande, sexig eller urladdande politisk diskussion. Det spelar ingen roll om brickan är full med chark och vinet lagom tempererat, spelar ingen roll om jag sitter mitt i fakturering och tvätthög oavsett grej så somnar jag. Sen sover jag – så hårt och intensivt att jag biter mig igenom natten, en mindre bit av framtänderna lossnar i takt med att alarmklockan ringer. Jag sover hela tiden. Försöker tänka att det här är en direkt effekt av att jag tagit en del beslut i livet som jag nu verbaliserat. Jag har informerat dem som behöver bli informerade och jag har därmed lagt de mesta och flesta grubblerier, formuleringstimmar och orosmoln i bakluckan. Jag är lite på en open road so too speak.

Det här trodde jag skulle göra mig piggare, full av energi och livslust men så fel det slog. Jag vill bara sova. Så nu har vi kommit på en plan för att kunna mötas som familj i mitt nya sovande tillstånd. Vi gör massa majigt mysigt familjeaktigt då Harry är vaken sen så tar jag min egentid sovande. Alla glada!

Jag fyller också på med litteratur och doumentärer med modiga, levnadsfokuserade människor som ska ge mig ett större perspektiv på ens egen skit. Den här boken av Malin Lagerlöf är så skräckinjagande likt vårt varadgsliv (och Johns arbetsliv) minus några barn att jag tvingar mig igenom den av något morbitskäl. Hon skriver om den period som följde efter att hennes man försvann spårlöst i samband med ett rek inför en filminspelning, för att aldrig hittas igen. Om man vill gråta ut så är det här rätt hjälpmedel för det. Man känner också att man är lyckligt lottad och ska ta tillvara på all tid man har ihop (om man inte föredrar att sova då). Samt att hon fokuserar så mycket på hur man tar sig vidare ur en kris.

Sen målar vi som vanligt om i något rum. På bilden ser den här färgen i gästrummet väldigt beige ut men det är den inte, den går lite åt det gula hållet och skapar en varm och skön känlsa , om jag skulle ta och måla det sista laget så är vi nog nöjda nu (äntligen). Vi har vart hundvakt också vilket är bland det bästa som finnns. Jag tror att jag helt enkelt blir en bättre människa när jag låtsats att hunden är min. Jag går ut i alla väder, jag lagar godare kaffe, jag klär mig lite mindre upppsrtyrt och det blir så skön atmosfär runt hela huset när hunden är här.

Harry tycks som jag också kunna sova överallt – i alla fall om man erbjuder fotöljer som på Granit. dessvärre vet jag inte var vi skulle ställa den här men han behöver ingeben kvällsritual om den här flyttar in. Somnade typ bums.

För ett par veckor sedan skrev jag om att jag blivit så mycket sämre på att piffa med fredagsbuketter och nu får jag via Flowery en ny kombinerat bukett på torsdagar. Det är så roligt när någon annan tänkt ut blommorna till en, jag framstår som en mer vågad person (för att citera min vän Sofia i ämnet).

Nä men om man skulle gå å knyta sig. Hörs.