Wating in vain

8 years ago

Wating in vain
Wating in vain

Nu vet jag att vi är flera som delar den känslan, att vänta när det känns förjäves. Jag vet inte om jag håller på att bli deprimerad eller om jag bara ska ge upp. Det blir inga barn. Det blir bara besvikelse varje månad. En släpande, dov, skamlig och ilskeframkallande besvikelse. Ska man helt ge upp? Många säger så- ”ge upp, sluta tänk på det- då blev jag gravid på studs”. Men jag försöker verkligen göra annat, vara i nuet och inte räkna dagar. Sen när hoppet växer får jag nästan skuldkänslor för att jag börjat hoppas igen. Men jag förstår inte vad som är fel? Jag har suttit i så många gynstolar det här året att jag mår illa vid tanken på pappersprassel under jumsken. Jag får höra samma sak- ”allt ser bra ut, men dina symptom är inte vad vi önskar.” Vad ska jag göra med det? Nu väntar jag på OP tid för att dom ska kunna gå in och titta- en gång för alla utesluta att det ligger hos mig. Eller bara konstatera att det ligger hos mig eller kanske ännu värre. Det bara är såhär – varsigod här får ni en ovisshet att leva med.

Ivf känns såklart som nästa alternativ men det är SÅ dyrt , så vansinnigt dyrt och jag är bara rädd att det ändå slutar i missfall som dessutom då försätter oss i en ekonomisk knivig sits. Vad blir det i relationen då- hur ska jag kunna ta det beslutet?

Nu är jag tre dagar sen med mensen men jag VET att jag blöder imorgon jag bara vet det. Hur orkar man hålla på såhär? Ni som också kämpar, hur gör ni?

Annie · 8 years ago
Känner så med dig och er! Vi är sedan 3,5 år föräldrar till våran Harry. Han var så efterlängtad efter år av längtan och kamp(IVF) men efter 4 misslyckade försök gav vi upp och då hände ett mirakel, jag blev gravid. Sedan ett tag tillbaka märker man att omgivningen börjar förvänta sig ett syskon och i och med det börjar även mina egna förväntningar smyga sig på. Men finns orken där för fler besvikelser och längtan. Vi vill och vi skall försöka men samtidigt som jag intalar mig själv att blir det så blir det. Jag är så glad och stolt över våran lilla familj och det vi gått igenom. Att föreställa mig ett liv med ”bara” oss tre gör mig också lycklig och det är de tankarna jag tar med mig in i framtiden. Stort tack för att du delar er story❤️ All lycka och stryka till dig!

Julia Brukroken · 8 years ago
Du ska vara sådär glad och STOLT. Vilka kämpar ni är! Jag förstår att de där förväntningarna först smyger sig på för att ev banka in dörren snart. Man vet inte riktigt hur man ska värja sig för dem.... Jag delar gärna när ni är så fina och öppna med era svar <3 Tack igen.

Anna · 8 years ago
Åh fina fina du. Då starkt att du delar med dig. Otroligt tufft och sorgligt. Vill bara säga att detta med ivf kan vara en lösning. OM det lyckas är det värt varje krona!! Har en hel drös men vänner som efter åratal av försök, besvikelse, sorg och missfall faktiskt har lyckats bli gravida med ivf. Vissa på första försöket, andra på andra, tredje. Känn efter vad ni tycker. OM ni inte glr ivf, kommer det vara ok med er? Att ni inte tog den chansen?? Om svaret är nej så kör. Låna pengar från familj, vänner , bostadslån och kör. Det hade jag gjort. Önskar dig lycka till från botten av mitt hjärta.

Julia Brukroken · 8 years ago
Tack hjärtat! Du är så klok. Varma hälsning. Hoppas vi ses snart. Julia

Lisa · 8 years ago
Ni måste bestämma tillsammans, som ovanstående säger, är ni ok med att det är ni tre? Om ja, då bestämmer ni- vi är tre i vår familj och fokuserar på det. Om nej- då satsar ni! För vi har bestämt att ni vill detta! Det tog fem år för oss, från första längtan till bebis (snart). Utredning, operation, fem ivf försök utan resultat, uppehåll på ett år, nya försök och slutligen en graviditet. Fy fan va jobbigt men också något vi tagit oss igenom tillsammans! Det har brutit ned oss och gjort oss starkare. Håller tummarna för er, vad ni än bestämmer er för. Starkt och modigt att du delar med dig!

Julia Brukroken · 8 years ago
Tack Lisa. Jag känner mig allt annat än stark och modig så de här kommentarerna betyder så mkt. Vilken resa ni haft. Vi har inte alls kämpat så länge än men iom sent MA och ett missfall i April så är jag lite i ett bottenläge. Stor Kram

Sara · 8 years ago
Genomgick en fertilitetsutrednlng för 4 år sedan när vi ville ha ett andra barn. Läkaren vi träffade då sade att det bara är en myt att par som försökt länge o sedan slappnar av o slutar stressa över det, plötsligt blir gravida. O att det är synd att den bilden sprids eftersom den på många sätt skapar en ny stress över att man måste slappna av för att det ska bli något. Sedan mår man förstås bättre om man slutar tänka på det hela tiden men det är lättare sagt än gjort. I alla fall, vi fick veta att det första steget innan IVF (lite beroende på vad fertilitetsutredningen visar förstås) är att man tar ut de bästa äggen o tvättar fram de bästa spermierna o sedan mixar dem. Man gör 2-3 försök innan man går vidare med IVF o det är inte alls lika dyrt som IVF, kolla upp det om ni inte redan har. Vi var på Sophiahemmet, de var toppen. Fick en återbudstid så behövde inte vänta så länge som vi befarade heller. Håller tummarna för er!

Julia Brukroken · 8 years ago
TACK för en super pragmatisk och handfast kommentar. Jag tar det rådet direkt. <3

Jessika · 8 years ago
Känner så med dig! Vi har inga barn sedan tidigare men längtan efter ett barn är så stort! Vi har gjort en utredning och har nu börjat med ivf! I vårt landsting får man 3 försök innan man får betala! Trodde det va så i hela Sverige :( Håller verkligen tummarna för er! Tack för en fin blogg!

Jessika · 8 years ago
Kom på att de inte är så när de gäller syskon..

Julia Brukroken · 8 years ago
Jag ska hålla alla mina hopp igång för er. Tack för att du läser :)

Louise · 8 years ago
Kan inte ge dig mer än en virtuell kram. Men jag hoppas att den känns och värmer ditt hjärta om en så bara för en liten stund!!! Tack för en fin blogg

Tove · 8 years ago
Känner så med dig. ❤️ Har varit i precis samma situation. Det är hemskt och tröstlöst. För oss kom det till slut en efterlängtad bebis, och hoppas innerligt att det blir samma för er. Till dess, en stor, varm kram. Tack för din fina blogg.

Lisa · 8 years ago
Åh vad jag kan känna med er. Vi väntade fem långa år på bebisen. Bra att ni gör en op, utesluta. Men dessa undersökningar.. jag trodde till slut inte en bebis skulle kunna komma, så kom den till slut. En perfekt en, tror er är på väg. Minns också en klok doktor som skakade på huvudet åt detta med att ”slappna av och inte tänka”. I så fall sa han, skulle ju inga bebisar födas under krig och hemska omständigheter, vilket det gör. Gör allt du tror du annars skulle ångra att du inte testade! Det kommer att komma en, eller två ;)

Julia Brukroken · 8 years ago
Lisa, tack. Vilken varm och vuxen kommentar. Jag känner mig tröstad på ett bar sätt. Hoppas du får en fortsatt fin dag. Med vänlig hälsning Julia

Linda · 8 years ago
Tack för att du pratar om detta ämne! Vi försöker också med syskon till vår treåring, hittills oändligt många månader utan plus och två missfall, ett i vecka 12, ett MA och jag har aldrig känt mig så snopen. Bara dagar innan kub och så är det helt tomt? Taskig kropp! Vi krisar ganska mkt kring det här och sexlivet blir inte heller på topp direkt. Men vi fortsätter försöka, ett tag till, annars får vi fatta ett beslut att det bara blir vi tre. Och det är väldans mysigt och bra det med tänker jag! Jag hoppas OP går bra och bry er inte om pengarna om ni kör på IVF, hellre äta nudlar i några år än inte försöka, om ni verkligen känner att ni vill menar jag, låt inte ekonomin stoppa er isåfall, man löser alltid det i slutändan, man anpassar sig! Stor virtuell kram!!!

Julia Brukroken · 8 years ago
Tack själv för att du så frikostligt delar med dig. Jag känner mig så oändligt mycket mindre ensam när jag får mötas av era historier. Jag håller helt med om att man såklart lägger om ekonomin , mitt resonerande var bara kring hurvidare jag ska nöja mig med det jag har och inte förstätta lägga allt hopp om lycka i den här korgen. Jag vet inte om jag i stunden skulle klara av ett missfall till speciellt inte om jag tömt alla konton för att försätta mig där. Det är nästan omöjligt att ta mig igenom ett till som det är om du förstår vad jag menar? SÅ MYCKET VÄRME TILL DIG och hoppas hoppas att ni får plussa snart. // Julia

Linda · 8 years ago
Jag förstår känslan, orkar man våga? Så känner jag nästan kring sex också, orkar jag bli besviken eller få fler missfall? Kanske skönare att bestämma att det blir vi tre och typ börja skydda sig för att släppa oron och fortsätta livet utifrån det. Så förstår hur du menar. Jag tänker ibland att jag borde gå till en psykolog-ganska ofta. Både kompisar och partner är så svårt att prata med det här om. Svåra frågor iksom. Lycka till igen!

Sara · 8 years ago
Är också tre dagar sen... testade negativt för tre dagar sen kan varit för tidigt, . Mår illa spänd och alla grav symptom men har säkert hoppats för mycket sen får man ”skämmas att man inbillar sig” Som om man lever ett parallell liv fast man vill släppa det. Lycka till modigt att du delar med dig kram

Julia Brukroken · 8 years ago
Håller en tumme för er. Men visst är det så märkligt att man skäms när man hoppats. Som om det är något skamligt med längtan?... Varma hälsningar Julia

Morsan · 8 years ago
I hear you. Fy f-n den där tiden försöker jag glömma. Tommy Sporrong på Östra sjukhuset i Gbg hjälpte oss. Det hittade inget fel men inget fastnade och inget växte. Jag fick testa en mix med meds. Jag fick kortison, blodförtunnande piller och sprutor. Vi fick barn till slut. Behöver man ens säga att de blev till genom dåliga knull..?

Julia Brukroken · 8 years ago
Hear Hear rörande sexlivs peppen... Men tack för att du delar med dig <3

Ida · 8 years ago
tack för att du delar med dig! Känner allt för väl igen väntan, förväntan, besvikelsen och sorgen. Fick äntligen vår son för 2,5 år sedan, efter först några år av försök och sedan 3 IVF-behandlingar (Dessa bekostades av landstinget) Sedan maj 2017 har vi försökt att få ett syskon, denna gång hiskeligt dyrt men inte alls lika jobbig process. Vi har nu 2 försök ”kvar” och går inte det, så får vår familj vara komplett ändå, även om sorgen över att inte ge ett syskon är så smärtsam... Jag hoppas innerligt att det ordnar sig för dig och din familj. Kan förstå att det känns läskigt, kämpigt och dyrt med IVF men det är något tryggt i det också, att man inte kämpar ”själv” utan att det finns ett team av sympatiska läkare och sjuksköterskor som stöttar en, försöker sitt bästa och som lyssnar. Många kramar från trogen läsare :)

Julia Brukroken · 8 years ago
Hej Ida. Först vill jag säga grattis eller vad man nu gör i att ni blivit familj. Jag är också så tacksam för din perspektivisering - det är skönt att läsa om de sympatiska och stöttande sjukpersonal som sluter upp runt omkring. Jag hoppas innerligt att det kommer gå vägen för er! Varma hälsningar Julia

Martina · 8 years ago
❤️❤️❤️

Anonymitet? · 8 years ago
Men alltså, så himla dyrt är det ju inte? 3 försök för ca 95.000. Sätt det i relation lite till ert övriga liv, ni har ett hus värt uppemot 7-8miljoner, sålde er lägenhet i stan med en hejdundrande vinst förmodar jag. Nu känner jag inte till er privatekonomi i detalj utan tokar bara det jag ser i bloggen, men ni verkar ju ägna er åt dyra resor utomlands, svinhög konsumtion av märkesvaror de flesta inte har råd med, restaurangbesök etc. Det drabbar ju ingen fattig faktiskt. Spara in på en semesterresa ett år och sluta shoppa så överdådigt så finns det ju pengar? Blir nästan provocerad över att du tycker att den typen av ”konsumtion” (vård) är såååå dyr, men du köper kläder, smink, hårvård, parfymer, skor för fantasisummor utan att blinka? Vad betyder nåt här i världen egentligen? Tycker ärligt talat att det bara är att köra på ivf tills ni får ett syskon, ge inte upp, det är ju småpengar för er i sammanhanget!? Sen är det naturligtvis massa andra frågor som man måste ta ställning till, orkar förhållandet detta, orkar din kropp detta osv. men det ekonomiska? Tycker inte det bör vara den begränsande faktorn i ert fall.

Julia Brukroken · 8 years ago
Hej. Om man ser saker svart och vitt så har du såklart en poäng i det du skriver rörande min barnlängtan, oro och kostnadskommentar kring IVF som dyrt. Dessvärre är det svårt att läsa din kommentar utan att känna ett så starkt förakt emot mig och den person du målat upp mig för att vara. Jag hoppas verkligen att du kan lägga din tid framöver på att läsa någon annans blogg än att dissekera mitt liv och mina "inköp" som att du satt på någon slags sanning. Det är inte klädsamt att såra andra människor och att respondera på ett inlägg om saknad och sorg såhär säger för mig en del om dig. Det obehagliga är att jag förmodligen känner dig på något vänster iom att du satt dig in i mina privata detaljer kring lägenhetsförsäljning på ett nästan obehagligt vis. För mig är 95.000 kr STORA pengar. Din bedömning av det får stå för dig. // Julia

Anonymitet? · 8 years ago
Förstår att kommentaren kan tolkas så, och det var väl inte riktigt meningen att du skulle ta det så hårt. Förlåt för det. Vi känner inte varandra privat, så du behöver inte oroa dig över det. Tycker bara att 95.000 för ett _barn_ inte är så stora pengar i sammanhanget. Prylar bara förgängligt, medan en till familjemedlem är beständigt för all framtid. För mig blir det då märkligt att ett par med så pass god ekonomi som ni ändå verkar ha, ändå velar över kostnaden, när er övriga konsumtion av lyxvaror är så pass hög. Vill ni ha ett till barn är det väl bara att betala, hade personligen betalat flera hundratusen utan att blinka, för syskon (har idag redan två barn) Och levt på nudlar och bara handlat på myrorna om det så behövdes. Tycker det är en icke-fråga med pengar om man nu har dessa, och kommentaren syftar egentligen till att påpeka att pengar och saker inte spelar någon roll, det är familjen och relationer som är viktigast! Det är aldrig fel att sätta saker och ting i perspektiv. Eller som en klok person sa, pengar och arbete, status och prylar är viktigast, det vet alla som har legat på en dödsbädd... Vill avsluta med att säga att du verkar ha en sån stark längtan efter ett till barn, att det liksom lyser genom skärmen, och jag kan inte förstå att ni skulle låta pengar begränsa er, det låter så vettlöst. Vad ska ni ha dessa pengar till istället? En till väska från Celine? Eller nya skor från Acne? Tror inte det suget och den sorgen inom dig stillas om ni inte testar ivf, det kommer alltid vara ett "tänk om"... Fan ta "pengar", kör bara! Kram

Julia Brukroken · 8 years ago
Tack snälla för ditt förtydligande. Jag kan verkligen se att det ser dubbelt ut. Jag tror att min konsumtion av märkesvaror och annat också fungerar som en form av tröst. Eller en del av en livsstil som är rätt ny för mig. Jag unnar mig nu på ett rätt överdådigt vis och är nog lite trigger happy i det då jag kommer från en helt annan bakgrund. Jag vet att vi har råd rent formellt med att gå in i en IVF satsning. Jag tror egentligen att det handlar om en så stor rädsla att ta det som en sista väg och det visar sig att inte ens det fungerar, jag är rädd att jag skapar ångest på ångest på det viset. (livrädd att testa den sista vägen) Jag kommer förmodligen ta ditt råd och "skit i pengarna" såklart. Det går inte att beskriva hur oviktigt allt runtomkring är i relation till just vår barnlängtan. Samtidigt måste det andra få pågå, ytligt eller inte annars kvävs jag av hur allvarsamt att känns. Så igen tack för att du tog dig tid att förtydliga. Vänligen Julia

Johanna · 8 years ago
Jag kommenterade på ditt första inlägg om detta, att det är som att man varit gravid en gång i månaden i två år.. vilket är tiden vi försökt ungefär, lite mer nu. Det är märkligt hur man månad efter månad laddar om och kör igen. Trots att allt känns tröstlöst. Och alla symptom man känner varje månad eller alla stickor man kissat på helt i onödan. Det jobbigaste i allt för mig (har fått reda på att felet ligger hos mig) är att det känns som att kroppen arbetar emot mig. Det som det är meningen att den ska klara av, kan den inte. Det är en märklig känsla och tanke att ha. Att inte vara ”normal” (vad fan det nu innebär iofs..) har suttit på middagar med våra vänner som har barn nu, och tänkt ”alla är normala utom jag”. En form av psykiskt självskadebeteende.. Du är stark Julia! Och tillsammans är vi mindre ensamma! Styrkekramar till dig och till alla våra medsystrar där ute!

Anna · 8 years ago
Vi kämpade i 4 år med första barnet och 1,5 år med andra, båda med IVF. Allt jag kan säga är att alla missfall, tårar och gynbesök var värt det när jag tillslut fick hålla min efterlängtade son (och dotter andra gången) för första gången. Jag kände att jag ville göra allt vi kunde för att ge vår son (som också heter Harry) ett syskon, funkar det inte så får vi acceptera det men jag ville ändå göra allt i vår makt. Jag hade ångrat det annars.. Det kostade 60 000 för tre utplock. Lycka till!

Maria · 8 years ago
Känner med er! Har själv blivit gravid genom ivf och vet hur tankarna kan gå innan. Mitt råd är att inte vänta för länge..! Tiden går tyvärr och med den minskar chanserna att bli gravid, även med ivf. Har ni provat länge på ”vanliga” sättet är det lika bra att köra. Pengarna är en bisak, det löser sig, låna eller vad som krävs. Jag resonerade så att jag skulle ångra mig om jag inte försökt (skaffade barn på egen hand) och att det inte var så mycket tid kvar att gå och fundera. När jag väl bestämt mig för att köra, kändes det också på ett sätt skönt att kunna göra något. Självklart finns en oro att det inte skall gå ändå, men därför kan det också vara värt att redan nu fundera på hur man ställer sig till embryodonation osv, för mig kändes det skönt att veta att det också fanns kvar som alternativ om det inte skulle gå, när jag kom fram till att ett biologiskt barn inte var det viktigaste för mig. Stort lycka till!!

Carina · 8 years ago
Så fint citat från Greta ... Ja, det finns olika längt ... Hoppas att tiden är på er sida. Och att er familj får växa. Allt gott!

Carina · 8 years ago
Kram

Frida · 8 years ago
Jag vill skicka så mycket kärlek till dig och till er. Jag och min man har försökt få barn i 3 1/2 år nu. Det senaste året har vi gjort 2 ivf-behandlingar som resulterat i 4 insatta embryon sen i januari. 2 av dem har slutat i tidiga missfall. 1 av dem slutade i ett utomkvedshavandeskap där äggledaren brast och jag opererades akut i somras. Fjärde insättningen nu i oktober blev minus på stickan. Hela tiden har jag försökt hitta en balans, att sörja men också att röra mig framåt.. för att man inte har något val? Men nu har det börjat ta ut sin rätt och jag är sjukskriven för akut stressreaktion efter våra försök och förluster. Jag har hela tiden tänkt att bara jag ser framåt och inte totalt går ner mig i sorgen så kommer jag orka. Men har nu förstått att sorgen kommer ikapp, och jag kommer nog inte orka fler försök för än jag först tillåter mig att bearbeta och sörja. Ivf ser många som en omedelbar lösning. Men det finns ju aldrig några garantier ändå. Och ekonomiskt är det helt galet vad det kostar. Jag är dessutom 27 år, alltså ung i dessa sammanhang, men står här fortfarande ogravid och barnlös. Jag har inga magiska tips. MEN det jag vill trycka på är vikten av att ta hjälp även för själen. Jag och min man går till en psykolog som är specialiserad på ofrivillig barnlöshet och utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Och också, man kan inte alltid ”vara stark”. Ibland måste man gå sönder, hur fruktansvärt ont det än gör, för att klara av att resa sig och gå vidare. Håller alla mina tummar för er. Kram

Emelie Arin · 8 years ago
Hej Julia! Här kommer mina bästa tips. Akupunkturbehandling hos TCM-utbildad akupunktör. Gå till näringsterapeut i Sthlm som hjälper dig och din man att höja näringsstatus, gå regelbundet på avslappnande kropp-/själbehandling.Zonterapi för att stressa ner. Stor KRAM

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Julia Hichens

Julia Hichens

Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.

With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.

I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.

Mail: [email protected]