Leaving marks
8 years ago
Jag har alltid älskat att rita, teckna och skapa. Det finns något nästan inneboende i mig som får klastrofobi om jag inte får utlopp för min kreativa sida. Det är nog helt enkelt nedfött på någevis. Harry har så länge visat en rädsla för att teckna, han har utan att någon av oss på något sätt påpekat det han gjort vart mer inriktad på att saker ska bli rätt än själva nöjet i att teckna. Jag blev så förvånad då det inte påminner alls om mig (smått självupptaget kanske men..) John berättade då hur han kan få låsningar och vara väldigt resultatinriktad i sitt skapande även när ingen annan kräver det av honom. Med det sagt lämnade vi bara teckningsgrejen därhän och tänkte inte så mycket mer på det. Härom veckan hände det något vid kvällbordet, Harry har sedan sin födelsedag lärt sig skriva sitt namn och lite andra bokstäver. Han har skrivt det överallt och på allt. Sen några dagar senare började han teckna små innebörder bredvid namnet och sen rasslade det till. Nu lämnar han figurativa målningar här och där och tycks helt släppt den där oron kring måleriet. jag är så glad för hans skull då jag vet hur roligt det kan vara att gå in helt i skapandet. Nu sitter vi på kvällarna efter maten och avslutar dagen med måleri. Det är något av det mysigaste vi gjort ihop.
Så till det egentliga resonemanget. Hur medveten är man om sina projiceringar till sina barn? Känner de så väl vilka förväntningar man har på dem även om de outtalade för en själv och andra? Jag kan inte låta bli att undra om min hänfördhet kring skapande och teckning va det som gjorde det svårt för honom? Vilka reflektioner kring detta har ni?
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]