Your right to react
8 years ago
Nu var det dags att rösta snart. Ja hur ska jag skriva det här inlägget utan att drabbas av den enorma känsla av maktlöshet som slår till så fort jag tänker på valdagen. Varje dag passerar vi stolpar och torg med valmanifest där budskap som “Hjälp där, mindre kaos här” eller rätt och slätt “heja Jimmie” som om vi stundade en fotbollsmatch. Men det är precis så upptakten känns. Obalanserad som en hejaramsa, adrenalinstinn som en hejaklack och svettig som en bortamatch. Jag är faktiskt rädd på riktigt – sådär som jag bli när jag är jagad rädd – för hur valnatten kommer sluta.
För några dagar sedan när jag stjussade till föris frågade min son mig om alla plakat som sitter uppe. Jag gav mig då in i en återvändsgränd där jag försökte förklara demokrati, val och partiledare. Men det slutade i att vi i rent klarspråk ändå kunde enas om att någon som tycker att vissa människor är värda mindre än andra, att man ska håna andra publikt och göra skillnad på tjejers och pojkars möjligheter att utvecklas som människa är en elak person. punkt. Bara elak och behöver någon som kommer och säger till så det där elaka slutar. Jag försklarade då inte för en snart 4 åring att det dessvärre kryllar det av dessa “elaka” runt omkring oss för någon gräns var ändå nådd just där och då.
Men efter en juvenil och helt vardaglig konversation om människan och hur världen bör bete sig så slog det mig att min son kanske kommer spendera sina första medvetna skolår i en klassrum där kunskapen om hur statsskicket är uppbyggt och hur ett samhälle styrs, kan representeras av en bild på Jimmie Åkersson som stadsminister i sig. Det är möjligt att Sveriges största parti vid den tidpunken han ska förstå strukturer, normer, värdegrund och empati är ett rasistiskt, konservativt, kvinnoförtryckande parti. Och det ska utgöra någon form av grund för honom att luta sig emot. Folket har röstat fram det här blir svaret på frågan om hur.
Vad kommer det göra med hans funderingar?
Vilken påverkan kommer det ha på undervisningen?
Vad kommer sägas i klassrummen?
Jag vill rösta och jag vill rösta för full hals, jag vill känna en känsla av hopp att önskar att det fanns kraft att delge men det stannar i en kvävt rop på hjälp. Nu måste vi hjälpas åt så att det där elaka inte segrar.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]