Method
11 years ago
Handen som vaggar gungan.
Jag har fått endel förfrågningar kring hur vi får Harry att sova i sin säng. Jag tycker det är så svårt att lämna ut hur man gör då jag tror att ni känner era barn bäst och att det finns lika många metoder för insomning som det finns barn men jag kan berätta lite om hur jag tänker kring ämnet.
Jag kan börja med att säga att metoder som innebär att barnet ska lämnas ensam, skrika, gråta och slutligen ge upp av utmattning inte är något jag skulle närma mig med tång. Det är av samma anledning jag får rysningar av de som använder sig av timeout och "hörnor". Jag tror inte att barn lär sig av att bli placerade, ignorerade eller instängda annat än att just utveckla sidor som placerar andra i samma situationer, ignorerar andras känslor och stänger inne sina egna. Jag tror på tydlig kommunikation, rutiner och gränser. Men ännu mer på samtal, förståelse och närvaro närvaro närvaro från föräldrar. Jag vet ingen värre än när någon ger mig en befallning när jag är ledsen, Upprörd och har det smått omöjligt kan hantera mig själv. Att dessutom lämnas ensam i det tillståndet och tiga känslorna ihjäl kan ju inte vara särskilt konstruktivt? Å sen det här med att "göra förlåt" på det när det barnet precis lärt sig är motsatsen av ett empatiskt förhållningssätt. Ja ni hör var jag står. Men men vidare till sömnen. Vi har gjort följande.
1. Tydliga rutiner med samma starttiden varje kväll ungefär. Mat, bad, lite lätt lek i vår säng, massage och sen sängen.
2. Vi har försökt göra sängen mysigt, hans filtar, gosedjur och lakan som jag ibland lutar mig själv emot på dagen så det luktar som oss föräldrar. Lägg i två nappar i sängen också så hittar dom dem snabbt när de vaknar. Vi har även köpt Brios vyssan lull "knoppar" man sätter dem på benen av sängen och då vaggar den när man knuffar den. Så bra!
3. Vi låter Harry leka i sängen på dagen, så att det är en fin, varm och glad plats.
4. Jag lägger Harry i sängen och sätter mig bredvid. Säger att vi ska sova och vysshar min melodi som vi hade även när vi kånkade runt på honom. Samtidigt klappar jag honom över ryggen och låter honom buffa runt. Tryck inte ned, vänd lätt och hjälp till, låt dom stå lite på knä, rulla lite, ställa sig någon gång. Men visa att vi inte ska gå upp nu. Vi ska sova.
5. Då bökar han i fem min ungefär. I början blev han ledsen, grät och protesterade han. Mitt hjärta bankade och jag tyckte det var så svårt. Tänk då på hur ofta detta sker i vagnen, då har vi ju inte ens handen på. Jag håller handen lätt på honom och buffar sängen i samma takt som jag brukar med vagnen. Vysshar på med samma ramsa. Gråter han och stegrar otrösterligt så plockar jag upp honom tröstar med kram sen lägger ned igen och börjar om.
6. När kroppen sem slappnar av så fortsätter jag vyssha i några min till, tills man hör "sömnandningen"
7. Lämnar rummet med nattlampa på.
8. Han vaknade ca 1 gång i timmen första dagarna, repetera samma grej men plocka inte upp om det inte stegrar.
Efter fyra dagar visade han att han tyckte det var skönt att bli nedlagt i sängen och sover numera mellan 19.00 till 05.15 typ i sin säng. Vaknar fortfarande tre, fyra gången per natt. Men vi håller nu på att fasa ut ersättningen på natten och hoppas det ska hjälpa.
Vi tycker det är magiskt att få tillbaka vår säng. (Även om man saknar mjukmagen ibland)
lycka till och glöm inte att det gäller att vara konsekvent men nära och varm i sitt förhållningssätt. Ingen vill somna med någon som är kall, hård och otrevlig.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]