The boxer

11 years ago

imageUpp till öronen

Det är något som skaver, det stör, gnisslar och känns olustigt. "Egentidsdebatten" Inget gör mig så matt som alla dessa inlägg om egentid i tid och otid. Det är ett numer så slitet märkligt begrepp att var och en beskriver det som en norm. Man ska tydligen vilja vara utan, ledig, vinandes, dateandes etc. Vilket jag verkligen kan förstå i nån mån. Men har det inte gått lite troll i hela "grejen" nu? För det är just det där med spridningen. Behöver vi kommentera vikten av att få vara individer som föräldrar, att få äta, gå på toaletten, ta en promenad själva. Ja jo vi gör ju det. Jag är tydligen en av dom. Klart vi behöver få vara utan barnen ibland. Jag vet själv att jag bloggar om långa nätter, hårda tider, amningtröttma och annat. Men Men hur ska jag förklara det. Oj vad det känns svårt att formulera mig kring det här. Jag känner olust inför blogg och instainlägg med ökad lavinartad fart kring behovet hos en själv... Jag håller med och stöttar alla föräldrar som behöver andas, sova, kramas. Men min oro vilar i att man kastar med frasen " jag behöver egentid" ungefär som med fredagsmys eller gofika, det har blivit en folksjukdom och rättighet. Det ska egentidas som att föräldrarrollen är vilkorad, sen kommer barnperspektivet. Alltid sen, med förklaringsmodellen att en glad förälder är ... Ja ni vet.  Som om det går / ska gå att neka ett spädbarn den närhet de behöver, jag vet inte men jag ser för mycket av det här snacket nu, jag känner mig förundrad. Tror jag kan beskriva det med samma aversion som gentemot shabby chick trenden. Ett inlägg till om hur trött man är på sina barn och jag vet inte riktigt... Är det så vi vill minnas den här tiden? någon annan som tröttnat lite? På bilden är jag själv och lite dold för att jag just inte riktigt kan sätta ord på olusten. Så jag duckar lite samtidigt som jag sticker ut hakar.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Julia Hichens

Julia Hichens

Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.

With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.

I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.

Mail: [email protected]