Freak out

12 years ago

imageimageimageHormon-helgen

Alltså jag måste bara dela med mig, annars implementerar annars. Den här helgen. Pjuhhh. Jag hade försökt i flera veckor att få tag i en vettig klipptid och äntligen på fredagen skulle det bli av jag skulle få gå SJÄLV och bara njuta av behandlingen. Jag gick själv men gick därifrån som allt annat än mig själv. Min ordinarie var ledig så jag vad "tvungen" att uppdatera mig till en "styleist". Så det gjorde jag. Till historien hör att ju under graviditeten jobbat hårt med regelbundna klippningar för att få en jämn utväxt som möjliggör för mitt hår att bli långt och 70tal igen. Kvalitén på mitt hår har vart toppen under Gr och har inte alls rasat av nu med amningen tvärtom. Så då var den parentesen avklarad. Så jag förklarar för stylisten att jag vill toppa mitt nu semilånga hår och klippa en lång gardinlugg vid kinden ungefär för att få lite form vid ansiktet. Mycket klassiskt. Jag ber henne att absolut inte klippa upp eller tunna ur håret då det är det jag senaste ÅRET jobbat med att få bort. Tydlig, hon håller med, super trevligt allting. Jag skärmar ur, läser en tidning, små snackar, dricker min kaffe. Så då var det klart. Vad hade hänt? Jo där sitter jag med en "idol"frilla.  Typ Robert Wells i motvind. Det är galet urklippt och uppklippt och luggen är Hackig lixom, ni förstår hackig som en dålig hemmaklippning. Inget går att göra, håret är av och det är bara attacceptera..men det var något symboliskt över den där klippningen. Jag skulle få bli fin, lägga tid på mig själv innan helgerna och "komma tillbaka på banan" nu går jag och skäms, undviker speglar och ångrar mig bittert. Sen var hormontåget på räls. Jag grät i två timmar i söndags, förstår ni hur mycket som skulle ut. Kändes som att öppna upp en damm. Nu lägger vi klippet bakom oss och hoppas på en vit jul. men är det någon som känner igen sig. Typ en 2 -3 månaders blues? Sista bilden visar en söndergråten men bestämd Julia.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Julia Hichens

Julia Hichens

Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.

With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.

I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.

Mail: [email protected]