
Den uppm'e4rksamme l'e4saren minns g'e5rdagens tragiska h'e4ndelser med trasiga h'f6rlurar och bl'e5 pryl- och mekaff'e4r som inte kunde s'e4lja mej nya. Min besvikelse var naturligtvis oerh'f6rt stor. Handikappade h'f6rlurar OCH aff'e4r som inte s'e4ljer ers'e4ttande. I morse hade jag saligt gl'f6mt bort att jag inte l'e4ngre hade en m'f6jlighet att lyssna p'e5 ljuv musik i min iPod p'e5 v'e4g till jobbet och upplevde en Groundhog Day-liknande besvikelse igen.
"Satan", sade jag f'f6r mej sj'e4lv.
Sedan tog jag saken i egna h'e4nder och gjorde det varje h'e4ndig kvinna skulle ha gjort. Jag tog fram en rulle jesustejp och tejpade beslutsamt ihop mina s'f6ndriga h'f6rlurar. Denna man'f6ver fick dem att fungera som om de var nyink'f6pta*.
S'e5 nu har jag bara en retorisk fr'e5ga:
Clas Ohlson, who's your daddy? And_what_does_she_do?
*dessutom ser de gaska tuffa ut.