Alla vet ju att cyklisterna i Helsingfors 'e4r samh'e4llets avskum. Vi 'e4r kastl'f6sa och det 'e4r helt okej att spotta p'e5 oss och l'e4mna oss arvsl'f6sa. D'f6m om min f'f6rv'e5ning ig'e5r d'e5 det kom fram att hundar tydligen 'e4r MINDRE v'e4rda 'e4n vi. Vi ligger allts'e5 sn'e4ppet h'f6gre upp 'e4n husdjur* i kastsystemet.
Ig'e5r d'e5 jag fyllecyklade hem fr'e5n Nylandsgatan** genade jag genom Koffparken och h'f6ll p'e5 att kollidera med en labrador som jagade en boll. Eftersom jag 'e4r en ninja gjorde jag en snabb v'e4nsterman'f6ver, undvek att krascha in i ett tr'e4d och r'e4ddade b'e5de hundens och mitt eget liv. Snubben som tydligen 'e4gde hunden ropade n'e5t 'e5t 'e5t mej och min f'f6rsta redaktion var naturligtvis att huka mej f'f6r att undg'e5 en utsk'e4llning eller 100 piskrapp. D'f6m om min f'f6rv'e5ning d'e5 hund'e4garen
bad om urs'e4kt f'f6r att hans labrador sprungit framf'f6r min cykel. Och dessutom gav mej en komplimang f'f6r att jag lyckades v'e4ja f'f6r jycken.
Jag blev s'e5 paff att jag storsint vinkade och ropade:
"Fin hund!"
och fick som svar:
"Fin cykel!"
Sedan cyklade jag hem i solnedg'e5ngen. Snipp, snapp snut. S'e5 var denna lyckliga saga slut.
Men allts'e5 fatta att cyklister 'e4r mer v'e4rda 'e4n hundar.
*iofs vet jag ingenting om katternas och marsvinens st'e4llning.**s'e5g f'f6rrsten Biffens man Harry!!