Skribenten till detta inlägg är själv en dålig människa som ibland äter sushi, går över gatan vid röd gubbe och flyger kors och tvärs över jordklotet mest hela tiden. Ni får själva göra/äta precis vad ni vill, det här inlägget handlar inte om att moralisera över era val.

Så här tycker jag så kortfattat jag kan: industrin som producerar kött är inte okej. Att miljön, djuren och i längden köttätarna mår dåligt är helt enkelt konsumenternas fel . Vi vill äta kött varje dag, ibland flera gånger om dan, och betala så lite som möjligt för det.

Problem 1: ekologi. Kalhuggen regnskog, övergödd Östersjö (läs: blågröna alger vi hatar att simma i), korallrev som försvinner, fiskarter försvinner, koldioxidutsläpp som faktiskt är större än all tranportindustri i världen och metangas från pruttande kor. Bland annat.

Problem 2: etik. Eller andra levande varelsers lidande. Djur som lever hela sitt liv på en skrattretande liten yta, djur som förvandlas kannibaler, stressade och ångestfyllda djur, makabra slaktförhållanden, djur som framavlas till groteska storlekar alldeles för snabbt, får rygg- och benproblem, trampar sönder varandra, dör av stress, transporteras med brutna ben. Djur som aldrig får gå ute eller ens röra på sig.

Problem 3: eget välbefinnande. Det vi äter är smutsigt*, stressat, smaksatt på konstgjord väg, fullt av kolibakterier och antibiotika.

Hur lösa det här? Betala lite extra för djur som vuxit upp på mindre gårdar, levt drägliga liv, fått röra på sig, kanske till och med lekt och slaktats utan stress och ångest. Om det är en ekonomisk fråga, ät kött lite mera sällan. Eller inte alls, det är helt okej att leva som vegetarian.

Så här tycker alltså jag i all korthet, vi kan ses över en kaffe eller senare en öl och ta en längre diskussion,





*som Linda kommenterade "Fecal-soup", kycklingar som kokas i vatten och sin egen avföring och tarmrester. Att tarmar spricker på grisar och kor då man sliter ut inälvorna är vanligt. Spruckna tarmar=kolibakterier=kakka i köttet.

Igår blev det för en kort stund riktigt dålig stämning kring middagsbordet då jag sade att jag suktar efter ett stort glas mustigt rödvin och Magnus som svar på det beställde in ett glas av det dyraste Amaronevinet på listan. Åt sig själv.

Inget foster kom till skada av drinken på bilden.

Igår morse hade jag en graviditetssvacka och gick omkring och mumlade:
"Jag ser grotesk ut. Grotesk!"

Tur att det bara är tre månader kvar.

Okej, detta har jag lär mej om Miami på tre dagar.

Godaste burgaren*: 11th street Diner.
Bra och förmånligt hotell: Riviera Hotel South Beach.
Bästa shoppingen: Sawgrass Mills. Hyr bil, kostar bara runt 40 dollar/dag.
Hyr cykel och cykla runt i Art Deco distriktet.
Sushin kunde vara godare. Spara dej till nästa Japanresa.







































*ja, den var vegetarisk.

Helt oväntat bestämde sig Karin för att äta frukost naken.

Eftersom mina åsikter om djurföräldlingsindustrin lett till gräl med (bland annat) både Magnus och Miika känns det överflödigt att gräva blod ur näsan också i dialogen mer er. Men läs nu ändå Eating Animals av Jonathan Safra Foer och fundera på varifån julskinkan/kalkonen härstammar. Snela.

Medan vi kör mot Sawgrass Mills för att genom inköp korrigera den amerikanska finanskrisen pratar vi om tv-serier och filmer med Miamitema.

Karin muttrar på baksätet:
"Måste youtubea det där Miami Vice som alla tjatar om. Och vem är den där Flipper?"

Magnus och jag känner oss oändligt gamla.

Vi började dagen på stranden. Karin tog sjukt fina bilder. Jag läste Eating Animals och Magnus gjorde väl ingenting efter att ha rådissat Linda Skuggeboken.