På svenska skriver man månader med liten begynnelsebokstav. Det heter alltså december, inte December. Okej?

Nu när Karkki och jag hänger på tumis här i SoBe blir det mycket tal om bloggare. Vi funderade bland annat på bilden folk ger av sig själva och hur ofta/sällan den stämmer överens med verkligheten och kom fram till att människor som bloggar generellt är blygare i verkligheten än i bloggen.

Är det för att vi är hämmade nördar? Eller är kanske Karins och min analys bara felaktig?

Inte mycket. Vi har hängt på stranden där vi såg en modell och en farbror som utövade joga.

Klockan halv fem i morse lämnade Magnus oss för att göra en snabb stop over i New York och sedan flyga hem till Helsingfors. Patetiskt nog saknar jag honom redan lite.

En av höjdpunkterna på resan var då den enbart spansktalande städerskan knackade på dörren och jag fick imponera på Magnus och Karin och säga:
"Tack, men vi är inte riktigt färdiga ännu. Kan du komma tillbaka om ungefär en timme?" 

På spanska.

Under de senaste två dagarna har jag felkalkulerat min mages magnitud och krockat med dörrar och hyllor.

Vi bloggare bloggar för att vi är attention whores.

Och roligast är det är blogga då andra kommenterar ens inlägg. Därav beslöt mej för att vara en god bloggläsare och kommentera minst två bloggar varje dag, stället för att bara smygläsa.

Karin tog oss till hamburgerkedjan Five Guys och vi fick uppleva en gigantisk mängd pommes frites*. En abnorm mängd. Jag har aldrig sett så många fridare samtidigt. Trots att det bara var Karkki och jag som beställde regular** franskisar, medan Magnus bara tog en burgare, fick vi en femliters påse. Det var sjukt. Sjukt! säger jag. Vem äter så mycket friterad potatis?



*som man säger på Magnus språk.
**i motsats till large. Stora fridare betyder antagligen att de skulle ha fyllt en pool med friterad potatis och kastat in oss.