Några nätter i rad har jag vaknat av att min näsa varit så täppt att jag vacklat på gränsen till kvävningsdöden. Imorse då jag föreslog nässpray för Magnus såg han på mej som om jag föreslagit en dos heroin i armvecket*.

Magnus:
"Du vet väl om att det är väldigt beroendeframkallande?"

Jag:
"Ja, men om jag har att välja mellan döden och nässpray väljer jag hellre att spruta nåt upp i näsan än dödsriket."

Mags:
"Okej, jag går via apoteket, men på ett villkor. Lova att bara använda sprayet på natten!"

Jag ba:
"Ja, jag lovar. Du är medveten om att nässpray inte ens är receptbelagt? Det är inte precis crystal meth vi snackar om här."

Magnus:
"Jag menar allvar. Lova! Många har dragits ner i nässparyträsket."



*alternativt ögat.

Förresten, om ni undrar hurdan den där nya Pepparchefen är kan ni läsa hennes blogg här.

Imorgon var det meningen att min fotografpolare Nicke Meltio skulle ta några bilder av min gravidmage*. För någon timme sedan ringde han och sköt upp sessionen med världens äldsta ursäkt.

Nicke ba:
"Sorry Peppe, men jag måste åka till Afghanistan imorgon för att hinna med en militärhelikopter som ska ta mej till ett talibannäste."

Jag ba:
"Typiskt! Världens äldsta ursäkt."


*ni minns vår kinesiska enbarnspolitik. Det här är med största sannolikhet ett unikt tillstånd.

Medan vi promenerade till jobbet i morse fortsatte vi prata om en framtida spjälsäng.

Jag:
"Jag bad Karin hålla ett extra öga på snygga späljsängar när hon går på skattjakt i de västnyländska loppisarna."

Magnus:
"Säger du det. Det låter hemskt bra."

Jag:
"Ja, och sen kan vi ju måla den i någon fin färg!"

Magnus:
"Har vi verkligen ett sånt kunnande. Jag tror verkligen INTE det. Men å andra sidan kan vi ju alltid säga åt folk att vi målat den och anställa någon för att göra grovjobbet."

Är det jag som krossat Magnus byggmästarambitioner? Från att stolt bygga säng, till att tvivla på sin förmåga att måla den. Det känns så sorgligt.

Under en liten kökskonflikt om hur man tillreder spaghetti med tomatsås bäst slängde jag ur mej det oslagbara argumentet:

"Hah! Jag har faktiskt varit ihop med en italienare!"

Magnus muttrade för sig själv:

"Så du är alltså en global hoe.."

Jag ba:
"Nähä, mina enda nationaliteter är italienare, finlandssvensk och svensk. Jag är närapå rasist, så oerfaren är jag!"

Nu lyder den naturliga frågan: vilka är era nationaliteter?

Matts ordnar också tävling. Klick.

Paranoian hade brett ut sig över soffan. Både Gorilla och Magnus kände på sig att allt inte var som det skulle...

Okej folks, här är en tävling man verkligen kan vinna i*. På riktigt. Klicka på Den Här Länken och vinn ett par galet snygga RayBans.


*det brukar nämligen inte finnas så sjukt många deltagare.

Jag behöver dig. I nästa Papper skriver vi om folk som gjort praktik och efter praktikperioden fått jobb på samma ställe. Är det du? Maila mej på [email protected] så gör vi en liten intervju.

Okej?

Det finns faktiskt vissa* fördelar med att vara gravid, nämligen enkla samtalsämnen. Igår delade jag taxi in till stan med Citylehtis chefredaktör. För en stund glömde jag bort att jag är i grossess och bävade lite för vad vi skulle tala om under de 25 minuter det tar att åka från Malms flygfält till Lappviksgatan. Sen frågade jag mitt sällskap om hur det är att ha barn och fick en monolog från det att vi steg in i bilen till vi bromsade in i Kampen.

Jag ba:
"Mmmhm. Jasså! Aha. Jag förstår. Mhm."

Fast på finska.


*de är sannerligen inte många, men ibland måste man tillreda citronsaft.