Så här glad blir man av att få äta frukost med mej. Torre bjuder förresten nuförtiden också på en varm frulle med bland annat stekta tomater, köttprodukter och ägg, kostar 13, 50 dinarer. Eller euro om man ska vara anal. Varm mat kändes dock lite för maffigt för mej i arla morgonstund, krabbislös som jag är, så jag körde med klassikern mörkt bröd, ost, tomat, kokt ägg och yoghurt med bär och müsli. Och sjukt gott kaffe.

Det kostade 11 euro. Om någon är prisintresserad.

Jag firar min första dag som moderskapsledig genom att stiga upp klockan sju* för att äta frukost med Basse.


*det är alltså jättetidigt.

Allt detta köpte Karine åt Vidar. Jag gillar speciellt den gyllene discosovpåsen. Kylie Minouge sover i en likadan.

Ni kan kalla mej Mrs Romance*. Idag budade jag över en blombukett till Magnus på Yle för att hylla vår förlovningsdag.

Magnus ba:
"Hoppas, hoppas, hoppas den är från Peppe. Annars kan det här bli svårt att förklara."


*eller fru Öhman.

Karine gick bärsärkagång på Stockmanns babyavdelning och köpte allt. Inklusive en gyllene sovpåse och en beige bärsele.

I ett rike inte så långt borta bodde en ganska ung kvinna tillsammans med en två år äldre, ganska ung, man. Dessa tu var väldigt kära i varandra och för att stadfästa sin kärlek* ville den unga mön fria till den unge mannen. Således gick hon en hel dag med gigantiska fjärilar i magen** och planerade hur hon skulle ställa den ödesdigra frågan. Dagen var en söndag och till ytan verkade allt vara som vanligt på Munkholmen där paret bodde. Tösabiten satt på den vita soffan och ropade till sig mannen:

– Kom hit så får vi språkas lite, sade hon.

– Vänta lite mupp, jag skola bara kissa, svarade han.

Romantiken som svävat över stunden försvann som i ett trollslag för att ge vika för kroppsliga behov.

Så återvände gossen till vardagsrummet och satte sig ner.

– Jag har ett spörsmål, sade hon.

– Vad är det med dej? Du beter dej konstigt, är du full? svarade han.

– Nej, jag är inte drogad, men jag undrar om du skulle vilja gifta dig med mig, sade hon.

Han svarade*** med ett synnerligen opassande skämt. En kris uppstod och undantagstillstånd rådde i dagarna tvenne. Under dessa dagar vägrade hon att prata med honom. Han å sin sida bad om ursäkt för sitt skämt. Han bad henne fråga samma fråga ånyo. Hon vägrade och hänvisade till att det bara kunde finnas en enda chans på ett så unikt erbjudande. Han tjatade. Sedermera slöts ett fredsförbund och våra huvudpersoner beslöts sig för att ingå äktenskap inkommande sommar.

Det blev ett fantastiskt kalas.

Snipp, snapp snut.
Så var sagan slut.


*= ordna en stor fest.
**det var värre än när hon hoppade fallskärm eller läste en dikt på skolans julfest i lågstadiet.
***typiskt nog.

Jag firade första akten av den här måndagen, som för övrigt är vår förlovningsdag, med att först ligga vaken mellan fem och sju*, sedan laga väldigt äcklig gröt åt mej själv, kina lite med Magnus om den snabbaste vägen mellan Styrmansgatan och Järnvägsstationen och till slut krona morgonen med att gå via Kirurgiska sjukhuset där en tant stack en stor nål i mej med avsikten att suga ut mitt blod**.

Världsalltet måste ha nåt sjukt bra inplanerat för eftermiddagen för att upprätthålla den kosmiska balansen.


*hade ångest för att jag planerat in så många möten under månaden av mammaledighet före Vidde anländer.
**inte allt, gudskelov.

Fru Fortuna (alltså jag) valde den här gången Haralds restaurangtips som vinnare i den stora Eat Helsinki-tävlingen. Tipsen lyder:

Jag ska överraska såhär genast i början: Trattoria Romana i Åbo! Av alla ställen.
Maten är genuint italiensk och rejäl, gjord på bra råvaror ( och vi snackar inte bara pasta o pizza nu, utan allt från osso bucco till cannelloni till cantuccinin med vin santo).Stället är litet och trångt, men utomordentligt hemtrevligt och passligt stökigt. Personalen är alla släkt till varann på nåt sätt och talar i varierande grad nåt språk man känner igen, men är glada och serviceinriktade. Ett måste för varje Åbobesök, jag lovar!
Harald, maila mej din hemadress så får du en bok på posten.


 

Karine, en av Vidars blivande gudföräldrar*, har lämnat Paris för den här helgen och vill imorgon ta en tur på stan med mej för att köpa en present åt sin ofödda skyddsling. Var köper man barnrelaterade grejer i Helsingfors?


*fast utan gud och bla, bla, bla, ni vet.

Sedan stekte Magnus resten av plättsmeten. För att göra mej glad så här på alla hjärtans dag, sade han. För att få revansch i att svänga plättar i luften*, gissar jag.








*en liten latent tävling vi hade igår.