For your entertainment borde jag be Magnus filma mej någon morgon då jag drar på mej strumpbyxorna. Jag har nämligen bestämt för att den här graviditetsgrejen inte kommer att kuva mej därav vägrar jag att sitta ner om värsta pensionären då jag drar på mej strumphelvetet. Istället kämpar jag mot mage, tyngdkraft och balans. Alla är emot mej.

Viva la Revolución!

Bland annat Marvel Girl, Catten, Miss Baglady, Housewife, Wonderland, Sweet chili och den fantastiska Smilla har namedroppat mej under Kreativa bloggare. Fina, fina människor OCH bloggar. Meningen är att man ska avslöja sju saker om sig själv. Det tråkiga är att ni redan vet allt om mej. Detta krystade* jag ändå fram:

1. Dagen före vårt bröllop i juli kom det fram att jag är gravid. Jag var gravt chockad. Är fortfarande det. Barn skrämmer mej.

2. Jag äter ägg så gott som varje dag. Och mitt kolesterol är okej, tackar som frågar.

3. Jag tycker att långa naglar är obehagliga. Speciellt på män, men också på kvinnor. Jag har utvecklat en liten fobi för långa, böjda naglar med konstigt mönster och eventuellt piercing. Paradise Hotel-naglar, om ni förstår vad jag menar.

4. Jag ser mej själv som en skönt lat människa, medan min man upplever mej som en arbetsnarkoman.

5. Jag gör nästan alltid precis som jag vill och är lite av en besserwisser. Försöker jobba bort det, men besserwissern i mej säger att jag är bra som jag är.

6. Jag somnar alltid då jag ser på film. Senast idag på pressvisningen av Alice in Wonderland tog jag en kvick tiominuters powernap.

7. Om jag bara landade ett vettigt jobb där skulle jag (och då menar jag hela familjen) omedelbart flytta tillbaka till Buenos Aires.

Resten vet ni.


För övrigt har Malin den bästa listan hittills.


*högaktuellt ord på Styrmansgatan.

Jag var tvungen att texta Magnus för att kolla om jag har tid att hoppa i badet innan han kommer hem så att han inte får chansen att*:

a) kasta sig in i badrummet när jag minst anar det och skärmma livet (eller iallafall Vidde) ur mej.

b) gömma sig i ett klädskåp medan jag badar och ge mej en hjärtattack när jag sträcker mej efter rena trosor**.

c) smyga in och gillra en Peppe-fälla i vardagsrummet.

Jag lever i ständig skräck.

Han ba:
"Om två timmar ...typ. Hur så?"

Jag ba:
"Ingen speciell orsak. Take your time."


*vårt badrum är väldigt ljudisolerat.
**true story.

Graviditet är väldigt fysiskt. Man vägs och mäts. Man kissar på olika föremål*. Vissa av ens kroppsdelar växer, andra beter sig plötsligt annorlunda än förut. Det pratas mycket om kroppsvätskor och innan man vet ordet av har man tappat all uppfattning om vad som är koscher att skriva om och vad som bara är äckligt för obefruktat folk.

Imorse under vår frukost på Crustum gav Karin mej dock en mycket konkret riktlinje att följa. Hon ba:
"Flytningar är inte okej. Man vill verkligen inte läsa om vad som händer i andra människors trosor."

Jag:
"Check!"






*eller främst på stickor.

Idag träffade jag EN bekant på stan som inte påpekade att första barnet alltid kommer senare än beräknat. Det kändes uppfriskande med sådan originalitet.

Den här tänkte jag tala om i nästa* Min Morgon (efter att ha recenserat Kajs Se till mig som liten är). Vad tror ni om det?




*förutsatt att jag inte föder ut Vidde då. Det är trots allt en dag före hans ETA.

Idag hade jag en halvtimme att göra av med innan min kaffeträff med Jim* och fick för mej att kolla in Stockmanns nya delikatessavdelning. Där gick jag med min stora mage i sällskap av ungefär tretusen pensionärer och andra dagdrivare som också hade en halvtimme** att avvara. Jag strosade omkring bland äppel och lök, kollade om Stokis hade någon god ost på rabare och suckade högljutt åt en tant i 120-års åldern som blockerade en hylla med sin kundvagn. Plötsligt kom jag på mej själv med att köa för att få en liten bit gratis ananas och insåg hur patetisk jag är. En höggravid kvinna som inte har bättre saker för sig än att dagdriva på Delikatessen. Dios mio.

Således tog jag mej samma, lämnade Stockmann och satte mej istället på Torrefazione med en bok och väntade in Jimbo. Jag lurade visserligen ingen, men det kändes lite bättre.


*Morrison.
**eller tjugo år.

Jag är en sån där typ som tycker att det inte är så snyggt med gummistövlar i stan. Så var det sagt. Det är inte gulligt, utan bara ruralt. Jobbar man i en ladugård eller vallar får på de regniga skottländska slätterna förstår jag gummistövlarna, men grejen med att bo i stan är väl just asfalt och civilisation. Eller?

Nåja, som brukligt har jag fått äta upp mina ord. Den här snön kommer att leda till en flodvåg och i valet mellan Noaks ark och gummistövlarna blev det det senare. Fattas bara att jag klipper håret kort (eftersom det är så praktiskt med en kort lättskött frisyr när man har barn), slutar sminka mej och skaffar en pickup. Och röstar på centerpartiet.

Den är här* nu. Lådan. Eller moderskapsförpackningen som man säger om man är en byråkrat på Folkpensionsanstalten.





*eller tekniskt sett i ett postkontor nära oss.

När jag kom hem trodde jag först att Magnus förberett en romantisk liten badstund.

Jag ba:
"Oh lala! Honey jag är hemma!"



....men tyvärr visade det sig vara ett avsnitt av min mans och Petskis tv-program som filmades in i vårt badrum.