Uppenbarligen är det ganska vanligt att man kräks under en förlossning. Det visste jag inte förrän chokladrussinen jag pressat i mej gjorde comeback mellan några värkar. Däremot minns jag en grötig lustgastanke om att folk aldrig rör sig så snabbt som efter att man uttalat meningen: "Jag mår lite illa, tror jag måste spy." Magnus och barnmorskan kastade panikartat sig runt i förlossningsrummet för att hitta a) påse att kräkas i b) skydd.

Om jag inte haft så ont skulle det ha varit riktigt underhållande.

Den här gången är det lite svårare.

Barnvagnsexperter (alltså Linn), i det här transportmedlet kommer Viddelito att åka omkring. Vad säger ni om den? Vad är inne och ute i barnvagnsvärlden? Trender och coolhetsfaktorer? Är detta ett par crocs, ett par converse eller kanske ett par Minna Parikka? Det enda jag vet är att den gyllene åkpåsen kickar ass. Den är liksom Herrey's 1984 -på ett bra sätt alltså.

Vanligtvis då folk kommer på besök hämtar de med sig en massa fina presenter åt Vidar. Magnus och jag blir såklart glada, men också lite avundsjuka. Idag kom Petski på visit med Magnus favoritchampagne och ett fint smycke under armen. Vidde fick lite kärlek.

Förresten kolla in puffen på Magnus och Petskis tv-program. Klick.

Pyret påpekade artigt att det vi trodde var spädbarnsstrumpor på Vidar egentligen är vantar. Tumlösa vantar. Babyklädesplagg är en jävla djungel.

Den populära serien Hitta Spädbarnet fortsätter.

Imorse på det andra kvartersbageriet* spricker den trevliga damen bakom disken upp i ett stort leende och säger Grattis! innan jag hinner beställa.

Jag:
"Eh tack! Jag antar att du menar grattis till barnet?"

Hon:
"Ja, det är så trevligt. Min dotter, Tara, är helt beroende av din blogg och berättade att ni blivit en liten familj."

Jag kände mej som värsta kändisen medan jag full av mej själv promenerade hem längs med Båtsmansgatan med en påse full av semlor* i handen.



*Crustum. Kanniston Leipomo är stängt på söndagar.
** vi har gått igenom det här hundra gånger, inte svenska semlor, utan snarare frallor. Eller vad man nu säger på ert språk.

På Ratatafesten berättade Malin att hennes och Grandis son Theo romantiskt nog blev till under deras bröllopsnatt. Jag kände mej lite smutsig då jag generat förklarade att Vidar ooriginellt nog fick sin början på midsommarnatten 2009, då Magnus och jag bestämde oss för att regniga midsommarfester ute på landet är dramatiskt överskattade och att det är roligare att stanna i trygga stan.

Roligare indeed. *hö, hö, blink, blink*

Då han inte frigjorde sig från navlar eller initierade skrikfester hängde Vidde med sin moster Pyret och skypade med sina morföräldrar i Stockholm. Eller om man är petnoga så sov han sig igenom båda händelserna. Antagligen för att spara krafter inför kvällens gråtkalas.

Kolla förresten in dagens presenter: den fina BabyBjörn-sängen och det fina, fina fårskinnet.

Vår son skrek tills hans navel ramlade av. Stundvis kände jag mej lite desperat i mitt tröstande. Sedan somnade han som om ingenting skulle ha hänt.