Det tog mej sju veckor och två dagar att lära mej varför man ska ha en trasa på axeln då man rapar spädbarn. Rap innebär inte alltid bara luft.

Check.

Ni vet hur man ibland tänker på en person samtidigt som man rutinsms:ar en annan. Oerhört farligt.

Min väninna M fick just ett:
"Ikväll ska jag ställa en papperskorg bredvid sängen och brotta ner dej i den. Puss!"

Det är inte okej att bygga en vänskaplig relation på våld.


Jag rodnar faktiskt lite just nu.

Dagens spädbarn förbereder sig inför veckans knepiga gömställen. Ta en ordentlig titt nu, imorgon kommer ni kanske inte att hitta honom.

Under helgens festligheter diskuterades föräldraledighet och jag fick höra hur fantastiskt det var att Magnus ville stanna hemma från jobbet för att vara med Vidar. Samma person konstaterade att jag tids nog kommer att ändra mej och ta ut hela föräldraledigheten själv*.


*som om det bara var mitt beslut.

Ibland gör jag töntiga tecken då Magnus fotar mej.

Glad söndag på er ändå!

Den här boken läser jag just nu. Oftast i badet, men det hör inte hit. Två tredjedelar in i boken tycker jag författaren Karin Ahlborg har en bra poäng. Livsmedelsindustrin kör hård propaganda som gör oss osäkra på vad vi ska äta och hur mycket. Vi litar inte längre på våra egna omdömen då det kommer till föda. Det finns en hel del pengar att tjäna på vår osäkerhet och alla kokböcker, matlagningsprogram och experter gör att det uppstått ett slags matelitism. Ahlborg menar att fiskpinnar, köpta köttbullar och ketschup funkar hur bra som helst som föda, att lightprodukter är ett enda lurendrejeri, att smör är så mycket bättre än margarin, att vi faktiskt inte äter mera socker än för 50 år sedan, men att vi däremot borde hålla ett öga på all sötningsmedel och att salt kanske inte alls är livsfarligt.

Jag håller inte med om att djur ska uppfödas på vilka premisser som helst eftersom de ändå slutar sina liv på våra tallrikar, men återkommer med kritik då jag läst ut boken.


EDIT: herremije, det här inlägget blev så långt och tråkigt att jag inte ens själv orkade läsa igenom det.

Ni minns kanske vårt lilla bus och undrar eventuellt hur det gick. Well, vädret jobbade ju lite emot oss då första maj bjöd på nåt slags El Niño-fenomen i Kajsanimi och därmed minusgrader då resten av Helsingfors höll sig på ca tio plusgrader. Vi gick efter 20 minuter av bitande kyla, men fick ändå höra några All makt åt Peppe, åt befriare!* Dessutom kom det några fristående tolkningar, söta Camilla messade Magnus lösenordet och Johannes kom fram med ett Respect to the blog! och en knytnävshandskakning.

Jag var mycket nöjd. Tack för ert samarbete!


*Magnus var mycket imponerad och lite förundrad.

Härom dagen pratade jag med Jenni som skriver Pupulandia om hur folk man inte känner uppfattar en på basen av bloggen. Jenni menade att människor ofta blir överraskade då hon inte är så vän och gullig i riktiga livet som på bloggen. Svär eller dansar hon på bordet kan läsare bli rent av chockade.

Ibland då jag träffar folk som bara läst Livet&Helsingfors; brukar de förvånat konstatera att jag ju är riktigt trevlig i riktiga livet.

Vilken tror ni är den största missuppfattningen om er själva (vare sig ni bloggar eller inte) Är ni roligare, smartare, elakare eller nördigare än vad folk riktigt fattar?

Malin skriver att hon fått en uppläxning av Karolina gällande fulbloggning. Det är inte okej att bara räkna upp vad man gjort under dagen. Att bara blogga om sina barn är också tråkigt. Hon är sträng, men rolig, den där Karolina.

Nåja, bear with me. Här kommer en uppräkning av vad vi gjort. Eller små fragment av vad vi har gjort. För så är det ju alltid då man bloggar, det är bara små bitar av det riktiga livet som dyker upp i text och bild.

Vi tar texten senare. Nu ska det badas bubbelbad.