Imorse fick jag en fråga om hur jag kan visa så mycket av vårt hem på bloggen. Vad tycker ni, är det okej att visa hur man bor eller ska ens hem vara skyddat från publik?

Morgonens tv-anförande finns här. Klick.

Jag svårt att förstå sig på mäns komplicerade sätt att kommunicera.

Igår gick min man på fest med orden:
"Jag är hemma senaste tio!"

Jag trodde att det innebar att han skulle komma hem runt 22.00, men klockan blev tio utan att något hände. Sen blev det ännu senare utan att Magnus anlände. Jag somnade och vaknade halv fem att det stod en berusad man i vårt sovrum.

Jag bah:
"Vah?"

Jag har inte köpt jeans sedan tidigt 2000-tal och döm om min förvåning då jag införskaffade ett par Cheap Mondays i Stockholm och precis fick på mej den största storleken på 29/34. Jag visste inte att 29/34 var XXL, men kanske damer i min ålder borde hålla sig borta från Weekday, låta tonåringarna ha sina jeans ifred och och själva göra sina klädinköp på KappAhl.

Vad vet jag.

Eftersom Mags skulle upp till Vasa för att spela in tv-programmet svängde han in till Min Morgon med Vidar, lämnade den lilla bebén i en random famn och hoppade i en taxi mot flygplatsen. När bokklubben var slut var det bara för mej att plocka upp barnet fota honom i undersköna Cillas famn och sedan dra vidare* som ensamstående mamma i ett helt dygn.

Effektivitet, folks, effektivitet.




*Vidar vidare! Ordvitsarnas kung.

I morgonens bokklubb rekommenderarde jag bland annat Bitterfittan som sommarläsning. För en kort sekund kände jag mej helt crazy, provokativ och ohämmad då jag sade fitta i tv, men sedan gick det om.

Jag avslutade den här dagen i sällskap av Malin och ett par hästar. Mycker fint.


EDIT: nu vill jag inte med rubriken insinuera att Malin skulle vara ett djur. Hon är en människa. En trevlig sådan.

Lite senare tog Vid och jag en promenad med André. Ni tror kanske att vi bara träffas för att fota varandra och därav få någonting att blogga om, men det är inte hela sanningen. Det är också väldigt roligt att umgås med den här unge, glade mannen.

Sedan åt vi lunch med Pekka. Jag hade fäst Viddes blöja lite slarvigt och snett och därav gjort vår son smått irriterad*, men det hjälpte lite att sitta i Pekkas famn.

Alltså Vidster inte jag. Som satt i famnen. Ni fattar.


*och framförallt kissig. hoppas att Magnus inte läser det här.

Ni vet den där känslan när man är på väg ut med bebén efter en nyligen bytt kackablöja och bebisbajslukten liksom dröjer sig kvar. Man synar sig men finner inget kvarglömt bajs på kläderna. Sedan måste man bara rusa iväg eftersom man alltid är sen och bara leva i förhoppningen om att det bara var fråga om en fantombjaslukt.

Eller antagligen vet inte alls vad jag talar om. Tur för er.