I dag lyfte jag upp den lilla bebén, luktade lite på hans bak för att fastställa en potentiell leverans och fick sedan en utanför kroppen-upplevelse.

Jag såg mej själv från ovan och insåg att jag nu bytt lag. Jag är nuförtiden en av de där föräldramänniskorna som mitt i en mening, utan att avbryta sig själv, kan lyfta upp sin spädis, snusa på dennes rumpa och sedan fortsätta konversationen som om ingenting hade hänt.

Magnus och jag har inlett MMA-säsongen. Ni skulle se hans blåmärken.

Ni vet hur folk som inte vet så mycket om bloggar brukar undra varför man vill "skriva dagbok på internet" och man ba: "nå, alltså en blogg är inte riktigt samma sak som en dagbok..." för man orkar liksom inte förklara.

Från och med nu tycker jag vi sätter lite prestige i det vi gör, följer de stora svenska bloggpersonligheternas exempel, och istället för att anspråkslöst förklara att vi bloggar/skriver blogg säger att vi driver en framgångsrik* blogg på adressen.blogspot/ratata/papper eller var vi nu gör det.

Okej?


*självuppfyllande profecia.

Jag är inne i en fas där jag funderar mycket på syskon. Både mina egna, Magnus non-existerande och Vidars potentiella. Jag är fortfarande inne på enbarnslinjen, men samtidigt skulle kanske lilla Vid gilla ett syskon.

Jag:
"Åh, så svårt! Kan vi inte bara skaffa ett husdjur åt honom? Typ en hund?"

Magnus:
"I hear you, men borde det inte vara ett djur som lever riktigt länge?"

Jag:
"En sköldpadda!"

Magnus:
"Så att Vidar och sköldpaddan tillsammans kan ta hand om oss när vi blir gamla?"

Pyret och Miika har inlett en snålmånad. I juni blir det således ingen extravaganza, inget rajraj och asboslut ingen konsumtionshysteri. Mags och jag blev så inspirerade av det här strävsamma levernet att vi bestämde oss för att ha en snålvecka. Den kan börja först imorgon eftersom vi idag spontanshoppade en ny tv.

Fortsättning följer.

Vidde elva veckor och två dagar. Ingen kan åtminstone anklaga oss för att låta bebén svälta.

Det roliga med att bo i stan är att man på en vanlig lördagspromenad ofta springer in i goda vänner som man kan ta en spontankaffe* med. På den här bilden diskuterar vi 40-talister.



*eller spontis, som André skulle ha sagt.

Bloggsfärens roligaste man Klaffen skickade den här bilden till mej.

Magnus:
"Snyggt! Jävligt snyggt gjort. Fast jag måste säga att jag är muskulösare i verkligheten. Den där snubben ser lite tunn ut."

Jag:
"Jag ska blogga om att du sa sådär."

Efter Min Morgon-sändningen igår tog jag en kaffe med Sonja. Plötsligt förvann hon in i Sis Deli för att återvädna med en påse Cacao Nibs i present till mej. Sådär bara. Sonja menade att dessa är sjukt hälsosamma och galet goda och ska ätas med fet turkisk yoghurt och honung.

Dios mio så rätt hon hade.

I morse blev jag intervjuad om bloggar, därav det här metabloggande. I taxin på väg tillbaka till Rödbergen funderade jag på varför jag egentligen bloggar/läser andra människors bloggar.

Det jag kom fram till var att det först och främst är underhållande. Det är roligt att skriva och det är ännu roligare att föra en dialog med läsarna. Dessutom tror jag att det är bra träning i att skriva kort, snabbt och underhållande och dylika färdigheter kan ju en journalist ha nytta av någon dag. Ytterligare en orsak är att det är roligt att gå tillbaka om läsa om hur jag tänkt/vad jag gjort för månader/år sedan. För att inte tala om hur kul* det kommer att vara för Vidster att få veta hurudan hans mamma var då han kom till**. Sedan har ju bloggen öppnat en dörr här och där, gett mej fantastiska tips på böcker, restauranger, barnavård, shopping och resor. Bland annat.

Icke att förglömma att bloggen trots allt bara en liten del av livet. Roliga fragment av det som på riktigt händer. Ni vet.


*och med kul menar jag naturligtvis pinsamt.
**det var egentligen Malin som sade det.