Jag gick igenom gamla bilder och hittade ett foto som Magnus tog ett dygn före Vidars födelse. Fredagen den 12 mars var sannerligen en fin vinterdag och jag var sannerligen mobil med tanke på att jag var på väg att förlösa ett barn. Ack, nostalgin. Och jäklar så skönt att ha graviditetsskedet överstökat.

Vår son har upptäckt vattenmelonen. Det måste vara en fantastisk sensation att plötsligt inse att det finns andra smaker än mjölk.

Förresten, allmän fråga: om jag säger vattenmelon, kommer ni att tänka på ett citat ur en film då?

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte gjorde det, men tuffare än så här är jag inte.

TV-tipset för en regnig lördag: Louie.

Eftersom vårt kylskåp låg öde och obebott slängde vi in bebén i den gyllene sovpåsen och gick över gatan för en Mokofrukost. Moko levererade fortfarande, men frullen kändes snäppet dyrare än senast. Eller så är det bara jag som blivit snäppet snålare. Vem vet.

Som ni ser är jag inte ett offer av LCHD-dieten.

Ni får fritt, helt enligt personlig smak och tycke, kombinera bildtexterna med bilderna:  

Skriet och bebén, Pyret är inte tjock hon är gravid, På tork, Glad kvinna med blek This is England-baby, Bröllopsdagen, Evolutionen, Trött bebé blir postbadet pussad samt Plättfrulle.

Sent igår kväll då vi tog oss ett nakenbad konstaterade Magnus att detta antagligen inte skulle ha skett för några år sedan. Offentlig nakenhet är mycket vanligare i Finland än i Sverige, menade han.

"När Petski första gången kastade in mej i en mixed nakenbastu kände jag mej lite blottad. Fast nu har jag som tur är vant mej.", konstaterade han sedan.

Vad säger ni, nakenbad eller ej? Jag är mycket pro.

Vad vi lärt oss idag: man får rabatt på sina fortkörningsböter om man har barn!

Den här bilden kallar jag Apberget.

Linn (som själv var inspirerad av en Harlekinroman) svarade på mitt rop på blogghjälp och föreslog att jag skulle skriva om ögonblicket jag insåg att det var Magnus och ingen annan jag ville ha.

Vi kan naturligtvis inte bortse från att jag gillade Magnus första gången jag träffade honom på Korjaamo i september 2007 men det var först ett knappt år senare som jag insåg att det här var mannen jag ville leva med.

Magnus hade gjort en klassisk road trip genom USA i en evighetslång månad och jag beslöt mej för att möta honom på flygplatsen då han återvände. Trots utebliven konfetti, onaturligt starkt ljus och änglasång kändes det ändå mycket rätt, eller till och med självklart, då vi föll i varandras armar på Helsingfors-Vanda.

När visste ni*? Och finns det någon av er som tvekar?



*alltså inte att Magnus är mannen i mitt liv, men att er partner är personen i ert liv.

Linn (som själv var inspirerad av en Harlekinroman) svarade på mitt rop på blogghjälp och föreslog att jag skulle skriva om ögonblicket jag insåg att det var Magnus och ingen annan jag ville ha.

Vi kan naturligtvis inte bortse från att jag gillade Magnus första gången jag träffade honom på Korjaamo i september 2007 men det var först ett knappt år senare som jag insåg att det här var mannen jag ville leva med.

Magnus hade gjort en klassisk road trip genom USA i en evighetslång månad och jag beslöt mej för att möta honom på flygplatsen då han återvände. Trots utebliven konfetti, onaturligt starkt ljus och änglasång kändes det ändå mycket rätt, eller till och med självklart, då vi föll i varandras armar på Helsingfors-Vanda.

När visste ni*? Och finns det någon av er som tvekar?



*alltså inte att Magnus är mannen i mitt liv, men att er partner är personen i ert liv.