Man känner sig alltid lite oproffsig som mamma då det är italienarna i grannbordet som måste ta tag i saken och poängtera att ens avkomma kräkts två deciliter mjölkspya på ens nya Filippa K-kofta. Som man alltså är klädd i.

Man försöker desperat rädda situationen:
"Eh, det är meningen att den ska ligga där."

N undrade hur min perfekta utekväll såg ut.

Det finns många alternativ, men en riktigt bra kväll kunde till exempel börja med middag hos några vänner (till exempel Karin och Mango), bra spellista goda drinkar, champagne! sedan utegång (i somras spelade DJ Bunuel på Knipan, natten var ljus och alla var gott i livet. Jag tycker också om att dansa till finsk rapmusik som Stig Dogg). Sedan efterfest (senast var det Magnus som fick representera familjen på Andrés takterassefterfeest så nästa gång är det min tur) och kanske avslutningsvis ett nattdopp. Smaskig brunch följande dag.

Alexandra frågar: när och vad gjorde att du blev vegetarian?

Vegetarianismen smög sig lite på mej för typ tio år sedan. Jag har alltid ätit fisk och skaldjur, men drar ner på det allt mer medan åren går. Jag har egentligen ingenting emot kött, men av på grund av massindustrin av djur och därmed ekologiska och etiska orsaker väljer jag att inte äta det. Jag tycker som vanligt att alla ska göra som de finner bäst, men rekommederar gärna böcker som Eating Animals av Jonathan Safran Foer, Den Hemliga Kocken av Mats-Eric Nilsson Monsterbiff till middag av Torbjörn och Ylva Esping.


Mamachica skrev: vad är din åsikt om hela strömnes-papper/peppar affären??? o var du med på dedär staffmötet som beskrevs i HBL? om du skulle se strömnes på gatan, sku du hälsa??

Sorry, kan inte kommentera det just nu. Vi får återkomma.

HannasVirrvarr: Hur skulle du beskriva din skara vänner? Många bekanta och några riktigt nära eller någon helt annan konstellation? 

Intressant fråga! Magnus är min allra superbästavänföralltid. Sedan har jag ju syster Pyret som naturligtvis har en speciellt vänplats. Utöver det har jag faktiskt ganska många riktigt bra vänner, som känner mej och som jag kan vara totalt öppen med. Flera av dem bor tyvärr utomlands. Dessutom har jag en hel del sjukt roliga och smarta polare. På det sättet är jag oerhört lyckligt lottad.


Anna frågar om jag gillar att vara föräldraledig.


Svar: Ja. Vidar är en kiva typ och så gör jag ju en massa annat roligt och kreativt också.


Annika frågar: Vad tycker du om lutherska kyrkan i allmänhet och vad är din åsikt i debatten gällande samkönadeäktenskap?

Jag hör inte själv till kyrkan, men tycker att alla människor har samma värde och att kärleken är störst av allt. Därmed en stor tumme upp för samkönade äktenskap. Jag tycker också att den lutheranska kyrkan (eller människor inom kyrkan) kan vara lite för hård ibland när det kommer till bland annat jämställdhet. Därför skrev jag ut mej. Jag kan inte riktigt bestämma mej om jag är en ateist eller en agnostiker.


Sarai tänker vara lite världslig: Falafelreceptet du gav för en tid sedan, kokar ni ärterna eller använder dem bara uppblötta? 

Vi köper färdigt uppblötta på burk. Vi är för otåliga och oplanerade för att själva blöta upp dme över natten. Min favoritmat för övrigt.



Linn frågar: När du och Magnus blev ihop, fick du då den känslan av 'fan, this is it!' ? Tycker du att livet kan pågå som vanligt fast med bebben som bonus när man får barn eller känner du att du har blivit annorlunda? Isåfall på vilket sätt? Det räcker så va?

Intressant fråga. Jag kunde ha ställt exakt samma för ett år sedan. Ja, jag kände 'fan, this is it!' det var skönt att det var så självklart. Och ja bebben är ett bonus. Min vän Basse brukar säga att det bara är en tredje person som flyttar in till en när man får barn. Allt är som vanligt, men ändå annorluna. Mellan mej och Magnus är det som förut. Vi brottas, badar badkar, ser på film i sängen, dricker ett glas rödvin och är kära i varandra. Jag väntar fortfarande på att den där föräldrapersonlighetsförändraringen ska smyga sig på och att vi ska vakna upp som två nya människor. Men det har alltså ännu inte skett.


Ninde är inne på Linns spår här med. Tycker du att du och Magnus fått "offra" mycket ur ert gamla liv, nu som föräldrar? Var det som du trodde det skulle vara eller väldigt annorlunda? Har ni fortfarande städhjälp? :) 

Nej, vi har nog inte fått offra så mycket. Det mesta tar lite längre tid och är lite bökigare och det är mer sällan vi kan gå på nattklubb* tillsammans, men på det stora hela gör vi samma saker. Fast nu med bebén. Jag trodde att det skulle vara svårare och att jag skulle vara tröttare. Och JA vi har fortfarande städhjälp. Det är fantastiskt!


Fortsätt fråga så att jag har nåt att göra imorgon också.


*alltså disco.

Eftersom jag kommer att sitta fyra och en halv timme i ett tåg imorgon, utan Magnus eller Vidar Sassoon* som krävar min totala uppmärksamhet har jag tid att svara på en massa frågor.

Finns det någonting jag ännu inte avslöjat på den här bloggen? Eller kanske nya bloggläsare som undrar över något. Fråga, fråga!


EDIT: jag kom på en grej. Ni får också gärna berätta någon intressant detalj om er själva. Det är egentligen mycket intressantare för mej.


*fan, vågade inte skriva bebé. Önskar att jag skulle vara lika tuff som Linkku.

Om man inte kan bestämma sig för vad man ska slänga ihop för slags middag en vanlig torsdag kväll kan man till exempel röra ihop lite röd pesto, en klick guacamole och två deciliter hummus. Sedan värmer man upp en baguette i ugnen och häller upp ett glas rödvin.

Alla är glada.

Idag försökte jag köpa en kopp kaffe på Café Posto på Lönnrotsgatan. Jag hade hört många fina ord om Posto, bra espresso smaskiga små bakelser och genuin service. Men bakelserna var slut och då jag väntat i 15 minuter utan att kaffet dykt upp tog jag min väska och mitt barn och gick hem.

En sorglig liten historia.

För att bibehålla min kredibilitet som respektabel bloggare är jag tvungen att inflika en dagens outfit ibland. Här kommer gårdagens outfit. Vi kallar den för: Kängurulooken med lite bebésaliv som accessoar. 

Istället för att svepa i sig drinkar och dansa sig svettig på Onsdagskaivo joggar man förbi och fattar inte riktigt musiken som pumpas ut på uteserveringen.

Ni vet den där bluffen vi pratade om igår. Jag har funderat på det och tror faktiskt inte att det är en unik grej för kvinnor. Däremot tror jag att det är mycket mer okej för kvinnor att säga att de ibland känner sig osäkra. Män ska vara så jäkla stora och starka och sjävsäkra hela tiden. Att som man säga att man känner sig som en bluff kräver antagligen sjukt mycket mod och ironiskt nog självsäkerhet.

Och jag ber om ursäkt för stereotypierna. Folk är främs individer och i andra hand kön.

Hanna och jag testade Sushi and Roll på Petersgatan. Riktigt god sushi och fantastiskt sällskap. Rekommenderar båda.

Jag var så hungrig att det dog mej tio bitar innan jag han bromsa och hala fram telefonkameran.

Anna Lena Lauréns Sedan jag kom till Moskva kommer ut i början av september och jag se sjukt mycket fram emot att läsa den. Vad tror ni om att diskutera den här på bloggen? Lite samma stil som vi körde Hypnotisören.