Kugge tipsade om en bra juttu. Här kan du köpa en julklapp eller två åt (Helsingfors)barn som har en lite fattigare jul än de flesta av oss.

Det gör mig ledsen att tänka på att det finns en massa barn där ute som inte har det lika bra som vi. Televisionen sade just att december är den månad då folk skiljer sig mest och Alkos försäljning går upp med 100 %.

Klick.

Härom dan försökte jag baka ett pepparkakshus. Resultatet påminde lite om det orkanen Katrina lämnade efter sig. Magnus förbarmade sig över mig och gjorde om (och rätt) och levererade ett fin nytt hus i pepparkaka. Jag fick dekorera det med franska pastiller.

Jäkla slöseri med tv-smink och lockat hår då jag är febrig och gick hem direkt efter sändningen. Får lov att publicra en massa hemmabilder istället.

Ja, jag vet. Barnet har blåbär i ansiktet.

Sedan lämnade jag redaktionen och blev alldeles till mig av den fina himlen på vägen hem.


EDIT: ni har rätt, jag har blivit en tråkig kvinna efter att ha fött ett barn. Nuförtiden bloggar jag om fin färg på moln. Inte så loco, loco.

I boken Med uppenbar känsla för stil, ett reportage om manlighet skriver Stephan Mendel Enk att det är mycket ovanligt för män som fyllt 30 att få nya vänner. Det här tänker jag på ibland, det känns så sorgligt.

Om jag skulle sammanfatta 2010* så  har jag träffat många bra typer som blivit mina vänner. I dag åt jag lunch med Amanda och kände att jag ville bli hennes kaveri (å andra sidan är vi ju kvinnor). Efter att man slutat byta pojkvänner är det ledsamt sällan man får en chans att lära känna någon från gruden. Åtminstone mina vanliga vänner har liksom smygit sig på mig genom jobb, andra människor eller annan aktivitet. Fast det funkar ju också.

Jag ba:
"Men berätta om dig själv, jag vill veta allt."



*OCH fått en son. Det räknas väl också som en av de stora händelserna i år.

Jag trodde att man som förälder skulle vänja sig vid barngråt och bajsblöjor men det gör man tydligen inte.

Jag:
"Den där Helena är kiva."

AD Jim:
"Jo, hennes man också."

Jag:
"Jag vet! Man småpratar lite med honom och så kommer det fram att han typ livnärt sig på skateboardning i New York! Man ba: Wow!"

Jim:
"Det är typ definitionen på cool."

Jag exalterat:
"Jag vet! Och så träffades de dessutom på Myspace."

Jim:
"Höhö." 

Jag:
"Höhö."

Det här är ju som en anställsningsintervju.

Jag är lite dålig på konkreta framtidsvisioner, men brukar resonera så här:


Tacka nej till förslag som magkänslan skakar på huvudet åt och ja till sånt som jag egentligen inte vågar göra, men som låter roligt.

Hittills har det funkat över alla förväntningar.

Alltså vet ni vad, jag har ingenting att säga idag. Vi får höras imorgon.