Förresten, jag såg Popmorsa på tunnelbanan och blev star struck.

Jag ba:
"Magnus! Magnus! Kolla det är ju Popmorsa!"

Magnus:
"Vem?"

Jag:
"Bloggaren Popmorsa!"

Magnus:
"Du är en sån nörd."

Magnus fyller diskmaskinen med ren disk samtidigt som han vänligt och pedagogiskt förklarar hur man når "det bästa resultatet".

I går eftermiddag ringde Magnus mig för att fråga om jag visste om vi hade en bok som heter Bitterfittan. Magnus hade sett en intervju med Maria Sveland och var nu sugen på att lära sig lite mer om jämställdhet.

"Jag tror ju att jag är en jämställd man, men kanske jag i själva verket går omkring och är ett chauvinistsvin utan att jag vet om det."

Är det skönare för en bebé att bajsa i en splitternybytt blöja? Dagens (upprepade) erfarenhet säger mig det.

Ni tror kanske att det är så enkelt att jag kommer hem, tar Vid under armen, går in i badrummet och klickar av ett foto? Färdig!

Om vi säger så här:det är det inte.

Ni tror kanske att det är så enkelt att jag kommer hem, tar Vid under armen, går in i badrummet och klickar av ett foto? Färdig!

Om vi säger så här:det är det inte.

Magnus har fått för sig att det är mer ekonomiskt och ekologiskt att använda tunna, blå plastpåsar som man köper på rulle istället för de vanliga Alepapåsarna. Hans tanke är att alltid ha med sin en textilpåse när han köper mat och på så sätt avlasta naturen.

Jag skulle vara okej med det här om inte de blå soppåsarna var så tunna och bräckliga. Är det fler än två dagar sedan man klippt naglar rispar man omedelbart upp påsen och slänger man bort paket med minsta lilla tillstymmelse till kant kan man vara säker på att sopjäveln rämnar. Dessutom är det omöjligt att knyta ihop påshelvetet utan att hälften av soporna faller ut.

Och don't get me started on att bära ut påsen till roskislådorna på gården. Det är ett livsfarligt uppdrag. Det är som att bära på dynamit, minsta lilla stöt kan få soppåsen att explodera i ens famn. Där står man sen som nåt himla sopmonster.

Jag blir irriterad bara av att skriva om soppåsarna.

Följande maträtt äter vi varje dag Magnus inte inspirerats av receptet i Hbl:

Stek upp röd- och vitlök i lite olivolja. Häll över ett paket krossade tomater. Låt koka upp. Länge. Typ 25 minuter. Salta, peppra och släng i lite torkad basilika. Kanske en sked honung. Ta en klunk rödvin. Häll i en ordentlig slurk av vinet. Låt sjuda.

Stek upp ett gäng champinjoner (bacon om du är karnivor). Släng in svamparna i tomatsåsen.

Koka pastan. 

Servera pastan med såsen och riv över lite parmesanost.

På Marthaförbundets glöggmottagning blev jag kallad bloggare, ordförande för Gamma*, journalist, människan som skriver om jämställdhet, bokklubbsdragare och till och med chefredaktör.

Jag var mycket stolt och kände mig som en mångsysslare nästan i klass med Karin.



*nåja människan sade först ordförande för Sigma. Vad det nu sen är för arbetsgrupp.

Sedan gick jag hem och fotade bebén.