Jag har aldrig kommit så fort hem från flygplatsen som igår.

Någonstans i Brunakärr dök det upp en almbulans med fulla sirener, men istället för att köra åt sidan gasade taxichaffisen bara på och körde i 120 mot rött ljus med en skrikande ambulans i baken. Femhundra meter senare hade vi en ny ambulans framför oss. Vår chaufför tyckte tydligen att denne körde för långsamt eftersom han gasade förbi i den andra filen på Mannerheimvägen.

Karin lutade sig mot mig i baksätet och viskade tyst:
"Pepitum, jag är lite rädd."

Så här brukar det gå till på visningarna:

Jag går fram till en av de långa svenska svartklädda pr-byråkvinnorna som delar ut platser:
"Hej, hej, jag kommer från tidningen Papper. Var ska jag sitta?"

Pr-kvinna:
"You are from Papper in Finland! Welcome! You can sit over there."

Jag:
"Jaha, tack."

Finlandssvenska är tydligen ett så underligt språk att folk föredrar att kommunicera på engelska med mig.

Beviset för att jag verkligen gått på visningar. Eller tekniskt sett så finns jag ju inte med på någon av bilderna, men jag lovar på hedersord att jag stått bakom kameran och fotat det man i såna här sammanhang refererar till som modefolket.

För övrigt har det här varit en av de lättare mindre svettiga av de otaliga modeveckor som Karin och jag betat av. Antingen är det vana eller så har jag helt enkelt slutat bry mig om att jag inte är så sval och snygg och distanserad som resten av Stockholms modekvinnor. Värsta segern oberoende!

Det finns få saker som är så tråkiga som att höra om folks fullspäckade kalendrar är eller om hur sjukt stressade de är. Jag nöjer mig med att säga att om min fritid var ett land skulle den vara Vatikanstaten.

Men det är som tur roliga saker jag gör. Hej från bland annat modeveckan i Stockholm!

Ni vet såklart vem som tagit bilden.

Jag twittrar som värsta twittermaskinen från modeveckan. Ni kan följa mig på Papperredaktionen.

Jag upphetsat:
"Karin, Karin! Internet funkar här i frukostrestaurangen!"

Karin lugnt:
"Jag vet."

Det blir kanske lite dåligt med svar på era kommnetarer under ett par dagar framöver, men jag läser och uppskattar. Och på onsdagen återvänder jag ju till Finlandia och vi kan föra en dialog igen.

Om en liten stund åker jag iväg mot Stockholm. Magnus gör det lite svårare för mig att åka genom att varje halvtimme se på mig med cokcerspanielögon och med darr på rösten säga:

"Åk inte! Tänk om det händer oss någonting medan du är borta och Vidde och jag dör. I så fall är det här sista gången du ser oss."

På torsdagen sitter jag med i en panel och pratar om jämställdhet i arbetslivet. Kom förbi om ni hinner, inträdet är gratis och platsen är Annegatan 26 (alltså supercentralt). Maratonmamman Anna är också där och henne vill ni ju träffa.

Det kändes förbjudet att avsluta joggingturen med att kila in till Alepan och köpa en en och en halvliters-flaska Jaffa.

Naturligtvis inte lightversionen.

Karins och Mangos hem är som ett enda stort stilleben.